Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elfenbenskusten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFENBENSKUSTEN
ELISABET
ligt till finare svarveri- och
snide-riarbeten. E. kommer från Kongo och
från Sibirien (fossilt, se Mammut).
Elfenbenskusten, fr. Cöte dTvoire,
fransk koloni på Guineakusten,
Västafrika. 319 455 km-, 2 300 000
inv. 1953. Huvudstad Abidjan,
120 000 inv. 1953, därav 8 000
européer, 24 K, 1166, 1485.
Elfenbenspalm eller amerikansk
sten-nöt (Phyte’lephas), tropiskt
palmsläkte, hemmahörande i
Sydamerika. Av frövitan erhålles det s. k.
vegetabiliska elfenbenet, råvara till
knappar m. m.
Elfenbenstorn, lat. tur’ris ebur’nea,
uttryck som ursprungligen hämtats
från Höga visan för att symbolisera
jungfru Marias höghet och renhet.
Senare i den franska formen tour
d’ivoire använt om A. de Vigny för
att beteckna hans avskildhet från
mängden. På sista tiden oftast
brukat i klandrande syfte för att
brännmärka poeter och intellektuella som
antingen högmodigt isolera sig från
folket eller heroiskt vägra att gå de
makthavandes ärenden.
Elfsborg, Idrottsföreningen E. (stiftad
1904), Borås, en av den svenska
idrottens ledande klubbar i
landsorten, en av Sveriges bästa i
fotboll efter 1935, framstående även i
simning, fri idrott m. m., 1121.
Elfström, John (f. 1902), skådespelare.
E. kom tidigt till teatern och har
länge verkat i Finland, där
framför allt komiska karaktärsroller
fål-lit på hans lott. Haft stor framgång
i de svenska filmerna om
seriefiguren Åsa-Nisse.
Elgar [el’ga], sir Edward (1857—1934),
engelsk tonsättare, särskilt bekant
genom verk i utpräglat
national-romantisk stil, bl. a.
Enigma-varia-tionerna (1898), Ass-dursymfonin
(1908), Pomp and circumstance (fem
olika marscher) samt oratorierna
Gerontius’ dröm (1900) och
Apostlarna (1903), 845, 2382.
Elgenstierna, Gustaf (1871—1948),
släktforskare, f. d. postkontrollör,
har bl. a. utgivit Den introducerade
svenska adelns ättartavlor (I—IX,
1925—36), Svensk släktkalender
(från 1911), Sveriges ridderskaps
och adels kalender (från 1938), 3100.
El-Gezire, »ön», den del av
Anglo-egyptiska Sudan, som ligger mellan
Vita och Blå Nilen. Bomullsodling
med konstbevattning.
El Ghor, s. delen av den syriska
gravsänkan, med Jordan och Döda
havet. Når med Döda havets djupaste
del 793 m under havsytan.
Fortsät-tes mot s. av Wadi el-Araba till
Akabaviken, 2606.
Elgin [el’gin]. 1. Stad i grevskapet
Moray i mellersta Skottland, 10 624
inv. 1951. — 2. Stad i Illinois, n.v.
om Chicago, USA, 44 233 inv. 1950,
en av världens största urfabriker.
Elgin Marbles [el’gin ma’bals], den
samling antika grekiska skulpturer
som 1799—1803 av lord Thomas Elgin
(1766—1841) fördes från Akropolis
i Aten. I samlingen ingå bl. a. de
främsta av gavelskulpturerna på
Partenon samt delar av den inre
frisen. Hela samlingen inköptes 1816
av engelska staten och förvaras nu
i British Museum i London.
El-Golea, stad i en oas i Sahara, i
sydligaste Algeriet.
Elgon, Mount, se Mount Elgon, 24 K.
El Gran Chaco [tja’kå], se Chaco.
Elgström, Per (1781—1810), författare,
en av de ledande bland de unga
fosforisterna, Atterboms nära vän
och läromästare i tysk-romantisk
spekulation. E. hade starka
filosofiska och politiska intressen, men
dog innan han hann förverkliga
sina planer.
1. Elgström, Ossian (1883—1950),
målare, tecknare, grafiker, författare,
etnograf. Har med uttrycksfullhet
och egenartad humor i ord och
teckning skildrat särskilt lapparnas och
eskimåernas liv, samt även sökt
motiv ur fornnordisk diktning, bl. a.
Eddan, 1944, 2504 B, 2505 B.
2. Elgström, Anna Lenah (f. 29/12
1884), syster till O. E., författarinna.
Har i sina romaner, noveller,
tidningsartiklar ivrigt verkat för fred,
frihet och humanitet. I sina
reseskildringar framstår hon som en
skarpsynt iakttagare (framför allt av
förhållandena i USA och
Sovjetunionen). Hennes senare utveckling har
gått i katolsk riktning. Skrifter bl. a.
Mödrar (1917), Martha och Maria
(1921), trilogin Den kloka Elsa
(1928), Elsa och kärleken (1932)
och Elsa i männens värld (1936),
2918.
El-Hasa, landskap i Arabien, på v.
sidan av Persiska viken.
ETi, präst i Israel vid helgedomen i
Silo under domartiden (1 Sam.
4:18).
Eli’a eller Eli’as, profet i Israel pä
kung Ahabs tid, bekant för sin
häftiga kamp mot Baals-kulten,
skildrad i 1 Kon. 17—19. Enligt 2 Kon.
1—2 upptogs E. levande till himlen.
— Enligt judisk eskatologi skall E.
återkomma som förelöpare till Mes-
El’ia Levi’ta (1469—1549),
italienskjudisk språkforskare, undervisade i
hebreiska och kan betraktas som
grundläggare av studiet av detta
språk inom kristenheten.
Elias [elTasj], Alois (1894—1942),
tjeckisk militär och politiker, efter den
tyska ockupationen regeringschef
och inrikesminister i protektoratet
Böhmen-Mähren, motsatte sig vissa
tyska rensningsaktioner, häktades
1941 och avrättades senare av
tyskarna.
Elias, Mount [äl’jas, mao’nt], berg i
Alaska, se Mount S:t Elias.
Eliasson, Axel (1868—1932), affärsman,
var Barnens dags initiativtagare och
organisatör i Stockholm från 1910.
Elide’ra, se Elision.
Eli’ Eli’ lema’ sabaktan’ni, arameiska,
Min Gud, min Gud, varför har Du
övergivit mig? Jesu ord på korset,
citerade från Ps. 22:2.
Eli’gius (omkring 590—659), frankisk
biskop, helgon, dyrkas som
guldsmedernas beskyddare.
E’lim, i 2 Mos. 15 omtalad lägerplats
under judarnas ökenvandring.
Elimine’ra (lat. elimena’re), avlägsna,
borträkna. — Eliminatio’n,
borttagande. — Inom matematiken:
bortskaffande av obekanta i en ekvation.
Eling, församling i Vedums kommun
i v. Västergötland, Skaraborgs län,
308 inv. 1954.
Eliot [äl’jat], George, pseudonym för
Mary Ann Evans (1819—80),
engelsk författarinna. Hennes romaner,
som höra till 1800-talets mest
betydande, vittna om skarp
iakttagelseförmåga och djup inlevelse i
människornas problem, såväl de eviga
som de tidstypiska. Till svenska ha
översatts fem band romaner (1887—
90), innehållande Romola, Silas
Mamer (nyöversatt 1944), Bilder ur
engelska prästers liv, Ur
landsorts-livet (Middlemarch), Kvarnen vid
Floss, 840 B, 842.
Eliot [äl’jat], John (1604—90), engelsk
missionär, verkade bland indianerna
i Massachusetts, 2320.
Eliot [äl’jat], sir John (1592—1632),
engelsk politiker. Ledde den
puri
tanska underhusoppositionen mot
Karl I och var jämte Coke den
främste upphovsmannen till Petition
of Rights. Häktad 1629 och fången
till sin död.
Eliot [äl’jat], Thomas Stearns (f. 1888
i USA), engelsk författare, sedan
1914 bosatt i London. Som skald
och kritiker har E. från och med
20-talet utövat ett mäktigt
inflytande främst i England men sedan
också i den övriga världen. Han
förenar religiös (anglokatolsk) och
politisk konservatism med radikal
modernism i sin poetiska form och
sina litterära värderingar, som i stor
utsträckning ha blivit normgivande
för yngre kritiker. Hans poesi har
utvecklats från den svartaste
kulturpessimism under och efter första
världskriget, bittrast tolkad i The
waste land (1922), till den
klarnande, mystikfärgade livssynen i Four
Quartets (1944). Som dramatiker har
han använt sig av medeltida miljö
i Mordet i katedralen och av
modem miljö i Släktmötet,
Cocktailpartyt och Privatsekreteraren.
Nobelpriset 1948. En stor del av hans
skrifter ha översatts till svenska,
821, 821 B.
Eliott [ähjat], George Augustus, lord
Heathfield (1717—90), engelsk
militär, utkämpade som guvernör på
Gibraltar 1779—83 mot fransmän
och spanjorer en av historiens
längsta belägringar.
El’is. 1. Landskap på n.v.
Peloponne-sos, s. Grekland, 1 847 km2, 187 867
inv. 1951. Huvudstad Pyrgos, 20 066
inv. 1951, — 1431. — 2. Antik
stadsstat, som omkring 470 f. Kr. blev
landskapet Elis huvudort. Sin
historiska betydelse har E. fått genom
sin gamla religiösa och
kommersiella medelpunkt Olympia, se d. o.,
1504 K.
Eli’sa (omkring 850—800 f. Kr.),
kallades av Elia till arvtagare och profet.
Samlade omkring sig en skara
profetlärjungar (1 Kon. 19—2, Kon. 13).
Elisabet I (1533—1603), regerande
drottning av England från år 1558,
det modema Englands grundläggare,
gjorde anglikanska kyrkan till
statskyrka 1559, lät avrätta den katolska
Maria Stuart och avvärjde den
spanska armadans angrepp 1588, gynnade
Englands handel och påbörjade den
engelska kolonisationen i
Nordamerika, höjde den engelska
nationalkänslan och förde en skicklig
freds-politik. Självhärskare med stora
vyer och skarp beräkning men
samtidigt nyckfull och kokett, 822 B,
3281.
Elisabet II (f. 1926), drottning av
England 1952, dotter till Georg VI,
förmäld 1947 med Philip Mountbatten,
hertig av Edinburgh, 824 B.
Elisabet (1549—97). svensk prinsessa,
dotter till Gustav Vasa och
Margareta Leijonhuvud. Förmäldes 1581
med Kristoffer av Mecklenburg.
Elisabet (Isabella) (1602—44),
drottning av Spanien, dotter till
Henrik IV av Frankrike, förmäld 1615
med prins Filip av Spanien,
sedermera Filip IV.
Elisabet (1837—98), österrikisk
kejsarinna. Förmäldes 1854 med kejsar
Frans Josef och mördades av en
italiensk anarkist i Genève, 1152.
Elisabet (1843—1916), drottning av
Rumänien, gemål till konung Karl I.
Utgav under signaturen Carmen
Sylva sagor, noveller och dikter
(Lidandets jordevandring; Från
Carmen Sylvas kungarike; Det
knackar), 2888.
Elisabet (f. 1876), änkedrottning av
Belgien, Albert I:s gemål.
4149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
