Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gruvgas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVGAS
GRÅSPARV
tvåa vid OS 1948 i modern
vinterfemkamp, 1281 B, 2330, 2331 B,
2577 B.
Gruvgas, se Sumpgas eller Metan.
Gruvkompass, kompass med sådan
nålupphängning att nålen kan
vrida sig även i vertikalplanet. Nålen
är så belastad, att den på neutral
mark intager horisontellt läge. G.
användes vid sökandet efter
magnetiska järnmalmer, 2247.
Gruvlagen av 3 juni 1938 stadgar rätt
för envar att genom inmutning
tillgodogöra sig vissa
mineraltillgångar, varvid kronan skall äga rätt i
gruvföretaget med hälften och
jordägaren få ersättning för marken
samt viss avgift.
Gruvrätter kallades i Sverige de
specialdomstolar, som funnos för
bergshanteringen i Sala silvergruva
och Falu koppargruva. Upphävdes
1851.
Gruvmätning, i lag påbjuden
kartläggning av varje i bruk varande
gruva, som ej ligger i öppen dag.
Enligt 1938 års gruvlag skall en
gruvkarta i skalan 1 :800
upprättas i tre exemplar och justeras
senast inom ett år efter varje
förändring i gruvan. Ett exemplar av
kartan är avsett för gruvan, ett för
bergmästaren och ett för
Kommerskollegium.
Gruvön, stor industrianläggning i
Grums köping, s.v. Värmland.
Sulfatfabrik, pappersbruk, sågverk
m. m. tillhörande Billeruds ab.
Gry, beteckning för en bergarts
textur, särskilt kornstorlek och
kornform.
Grycksbo, bruk i Dalarna invid sjön
Grycken n.v. om Falun. Ca 2 100
inv. Cellulosafabriker och stort
pappersbruk. Bruket anlades 1740 och
fick 1887 bolagsform. Bolagets
namn var ursprungligen J. H.
Munktells pappersfabriks ab, men
ändrades 1939 till Grycksbo
pappersbruk ab, 641 K.
Grymtoxe, se Jak.
Grünewald, Isaac (1889—1946),
målare, elev till Matisse i Paris,
professor vid Konstakademien 1938—42,
en av de främsta representanterna
för den från Matisse utgående
expressionistiska konstriktningen i
Sverige. Har i sin stora och
mångsidiga alstring visat en ovanlig
koloristisk och dekorativ begåvning
och fantasirikedom. Har bl. a.
utfört förslag till dekorering av
vigselrummet i Stockholms rådhus
(1912), teaterdekorationer för
operan Simson och Delila (1920),
monumentalmålningar i Stockholms
konserthus’ lilla sal (1926) samt
norträtt, figurmotiv, landskap m. m.
Även verksam som bokillustratör,
bl. a. Levertins Kung Salomo och
Morolf (1922). — Var 1911—36 gift
med Sigrid Hjertén. Omkom vid en
flygolycka, 2282, 3328, 3329 B, 3335 B.
Grünewald [-valt], Matthias (omkring
1460—1528), tysk målare. G., vars
arbeten, huvudsakligen altarbilder,
äro präglade av en mäktigt
skapande fantasi, utomordentlig
formbehandling och färggivning med
märkliga ljusdunkeleffekter, är en av
sin tids mest betydande
självständiga och egenartade tyska
konstnärer. Hans förnämsta bevarade
arbete är det för klostret Isenheim
målade altaret (omkring 1510, nu i
museet i Kolmar), med motiv ur
Jesu liv och den helige Antonius’
legend. G:s konst blev efter lång
glömska i modem tid åter högt
uppskattad, 3553, färgpl. vid art. Tysk
konst.
Grünfarb, Josef (f. 27/8 1920),
violinist, tillhör sedan 1943
Konsertför
eningen i Stockholm (2:e
konsertmästare 1949). G. har framträtt som
solist och från 1951 som primarie i
G.-kvartetten (tillsammans med A.
Sågi, B. Appelbom och C. Genetay).
Grynna, vid den svenska östkusten
använd beteckning på mindre
undervattens grund .
Gryphius [gry’fios], Andreas (1616—
64), tysk författare, den mest
betydande tyske barockskalden. Har
skrivit lyriska dikter och sorgespel,
präglade av en tragisk livssyn, 3567.
Gryt. 1. Kommun i ö. Östergötlands
län, 1 730 inv. 1954. — 2.
Församling i Knislinge kommun i n.
Skåne, Kristianstads län, 334 inv. 1954.
— 3. Församling i Daga kommun i
mellersta Södermanlands län, 1581
inv. 1954.
Gryt, jordhåla där räv eller grävling
har sitt bo, 1669.
Gryta, församling i Lagunda kommun
i mellersta Uppland, Uppsala län,
606 inv. 1954. Medeltidskyrka med
kalkmålningar från slutet av
1400-talet.
Gryteryd, församling i Burseryds
kommun i v. Småland, Jönköpings
län, 304 inv. 1954.
Grythundar, vanligen taxar eller
fox-terriers, som användas vid gry t jakt
på räv eller grävling.
Grythyttan, kommun i v.
Västmanland, Örebro län, 2 838 inv. 1954,
därav i Grythyttans
municipalsam-hälle 946 inv., 2554 K.
Grythyttefältet, malm- och
skifferformation kring Grythyttehed i
Svartälvens dalgång, v.
Västmanland. Vid Grythyttehed finnes
Sveriges största skifferbrott, som
bry-tes huvudsakligen till takskiffer.
Har bearbetats sedan 1790-talet,
920.
Grytnäs, kommun i s. Dalarna,
Kopparbergs län, 4 102 inv. 1954.
Grytviken, valfångststation med
omkring 300 inv. på Syd-Georgien.
Gråal, se Al.
Gråberg kallas i gruvor
icke-mineral-förande bergart.
Gråbinka, Eri’geron a’cre, familjen
korgväxter, har små, gredelina
blomkorgar med korta strålblommor
och hårpensel. Allmän på torra
ställen. E. canaden’se,
prydnadsväxt, har hundratals små, gula
blomkorgar.
Gråbo, art av malörtsläktet.
Gråborg, Ölands största fornborg,
belägen i Torslunda kommun. G., som
antas ha anlagts på 400-talet, består
av en ringmur av 9—11 m bredd
och 4,5—6 m höjd. G. användes
ännu under medeltiden, då den
försågs med murade portvalv, 1100,
3867.
Gråbröder eller gråmunkar, se
Fran-ciskanorden.
Grå eminensen, benämning på den
franske diplomaten och
kapuciner-munken Francois Le Clerc du
Trem-blay (1577—1638), Richelieus främste
medarbetare i utrikespolitiska
frågor. Ivrade för Frankrikes
ingripande i 30-åriga kriget.
Gråen, grund och ö utanför
Landskrona.
Gråfibbla, se Fibblor.
Grå flugsnappare, se Flugsnappare,
1272 B.
Grågås, A’nser a’nser eller A.
cine-r’eus, tamgåsens stamform, har
röd-aktig näbb med vit nagel och blekt
köttfärgade ben. Huvud och hals
brungrå, bröst och buk ljusgrå,
sidorna gråbruna med vita tvärstreck,
vingpennor svarta med vita spolar.
Häckar i Sverige numera sparsamt
och nästan endast vid östkusten
från Skåne till Hälsingland.
Grågås (isl. Grågås), från 1500-talet
benämning på de gamla isländska
lagarna. De viktigaste
handskrifterna äro Codex regius
(Konungaboken) och Stadarholsboken, båda
från mitten av 1200-talet.
Gråhajen, GaTeus gaTeus (vulga’ris),
familjen gråhajar, längd 2 m, tvä
rygg-> en analfena, främre
ryggfenan tydligt framför bukfenorna,
ovan mörkgrå, under vit. Föder
levande ungar. Fångas stundom vid
västkusten, 1529.
Gråhakedopping, Podüceps
griseige’-na, en i Sverige tämligen sällsynt
doppingart med ovansidan av
huvudet svart och sidor och strupe
grå, 3572.
Gråhara, fyr på ett skär utanför
Helsingfors.
Gråhund, jämthund eller norrländsk
spets, en kraftig hund med
tämligen kort hårbeklädnad och en kort,
tjock och rikligt hårbeklädd svans,
som bäres i stark knorr. Färgen är
grå i olika nyanser. Rasen, som
länge varit ganska försummad, har
på senare tid vunnit stor
popularitet, särskilt på grund av dess stora
användbarhet vid älgjakt.
Pälsverket är jämförligt med vargskinn,
1666.
Gråkallrendet, skidtävling i
Gråkallen utanför Trondheim, en av
Norges mest kända skidtävlingar, vari
många jämtländska skidlöpare
årligen brukar delta.
Grålax eller vraklax kallas
blanklaxen, när den efter lektidens slut
mager och utmattad återvänder till
havet.
Gråmanstorp, förutvarande kommun
i n.v. Skåne, Kristianstads län.
Inkorporerad med Klippans köping
1 jan. 1945.
Gråmunkar, se Franciskanmunkar.
Gråmunkeholmen, från omkring 1270
till 1600-talets mitt namn på
Rid-darholmen, Stockholm, efter det
franciskan- (gråmunke-) kloster som
förr låg där, 2239, 3260.
Gråmögel, mögelsjukdom, som i
olika former angriper ett flertal
växter.
Gråpapegoja eller ja’ko, Psiftacus
erith’acus, medelstor papegoja, grå
med röd stjärt och svart näbb,
förekommer i Västafrika. G. lär sig
lättare än andra fåglar att tala och
visar prov på hög intelligens. I
fångenskap lever G. över etthundra
år.
Gråpäron. Frukt liten, med tjockt och
hårt skal, grön, med gråbrun rost.
Fruktkött smältande, fint
aromatiskt. Trädet starkvuxet, härdigt
till Söderhamn.
Gråsalva, en kvicksilversalva, som
brukas mot löss, speciellt flatlöss,
förr också mot syfilis.
Gråsej, sej, gråsik, Ga’dus vir’ens,
torskfisk med mörkgrön rygg, grå
sidor och buk och med underkäken
skjutande förbi nosen. G., som har
en längd av ca 1 m, är en rovfisk
som jagar ofta i stora stim vid
vattenytan. Den är allmän i hela
norra Atlanten, förekommer hos oss
vid västkusten och fångas speciellt
vid Norges och Storbritanniens
kuster, 3500. Jfr Torskfiskar.
Gråsiskan eller alsiskan, Acan’this
(CardueTis) lina’ria, 13 cm lång
finkfågel, gråaktig och
mörkfläc-kig med röd hjässa. Hanens bröst
har rosenröd, honans gulaktig
anstrykning. G. är stann- och
strykfågel. Hon häckar i Norrland och
drager om vintern söderut i stora
flockar för att äta alfrö.
Gråsparv, Pas’ser domes’ticus, 155 mm
lång finkfågel, grå och brun med
vitt tvärband på vingen, hanen
4272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
