Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hessen-Nassau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESSEN-NASSAU
Hg
hetskriget. Landet införlivades 1866
med Preussen.
Hessen-Nassau, förutvarande preussisk
provins mellan Weser, Rhen och
Main. Bildades 1866 av de av
Preussen erövrade Hessen-Kassel, Nassau
och Frankfurt am Main jämte
delar av Bayern och
Hessen-Darm-stadt. Befolkningen rhen-frankisk
och hessisk. Största städer:
Frankfurt am Main, Kassel och
Wiesba-den. Jfr Hessen.
Hessenstein, namn på Fredrik I:s
söner med Hedvig Taube. Fredrik
Vilhelm H. (1735—1808) blev 1776
generalguvernör i Pommern.
Hessoni’t, kanelsten, varietet av
mineralet granat, ädelsten.
Hestia, i den grekiska myten den
husliga härdens gudinna.
Motsvarade romarnas Vesta, 1426.
Hesykast, anhängare av en mystisk
riktning på 1300-talet, särskilt bland
munkarna på Atos. H. sökte genom
oavvänt beskådande av sin navel
undfly sinnevärlden och uppnå
skådandet av det himmelska ljuset.
Hetairi’a, grek., kamratskap, klubb,
praktisk organisation, hemligt
sällskap. Institutionen, som var vanlig
i antikens Grekland, återupplivades
under 1700-talets grekiska
frihetsrörelse.
Het’ero- (grek. het’eros, olikartad),
sammansättningsled med betydelsen
annan, olik.
Heteroauxi’n, växthormon, utgöres av
|3 -indolylättiksyr a.
Heterocykliska föreningar, organiska
föreningar, vilkas molekyler
innehålla till slutna ringar förenade
atomer och där de i ringen ingående
atomerna förutom av kol även bestå
av kväve, syre eller svavel.
Heterodont’, djur som har tänder av
olika art (fram-, hörn-,
kindtänder), såsom de flesta däggdjur.
Heterodox’, irrlärig, kättare. —
Heter odoxi, kätteri. — Motsats:
Ortodox, ortodoxi, renlärig, renlärighet.
Heterody’nmottagning, radioteknisk
metod för mottagning av
omodule-rade radiovågor. För detta ändamål
tillsättes i mottagaren en svängning
med något högre eller lägre
frekvens, varvid man erhåller en
skill-nadsfrekvens, vilken injusteras så
att den blir hörbar. Metoden
uppfanns 1907 av amerikanen R. A.
Fessenden, Jfr Superheterodyn.
Heterofoni’ (grek.), en redan av
Platon använd benämning för en inom
musiken beledsagande stämma.
Numera menas med H. hos primitiva
folk förekommande medveten eller
tillfällig flerstämmighet, som icke
följer några som helst konstnärliga
lagar i europeisk mening.
Heterofylli’, existensen av två eller
flera olika bladformer hos en växt.
Heteroge’n, olikartad, blandad, brokig.
— Motsats: homogen.
Heteromorfi’, se Polymorfi.
Heterono’m (grek. nom’os, lag), kallas
en etisk teori som härleder
principerna för handlandet ur något
annat än den handlandes egen vilja.
— Motsats: autonom.
Heterosexualitet, normalt intresse för
det andra könet, i motsats till
homosexualitet.
Heterozygo’t, individ uppkommen
genom två med hänsyn till
arvsanlagen olikvärdiga könsceller, 3854.
He’tman (eller hetma’n). 1. Gammal
titel på polsk-litauisk ämbetsman,
motsvarande ty. Hauptmann och
sv. hövitsman. — 2. Kosackhövding.
Hetti’tema, förut föga känt
forntids-folk i främre Asien, som omkring
1900—1200 f. Kr. utgjorde det
ledande skiktet i en mäktig stat med
centrum i Mindre Asiens inre, men
därutöver tidvis härskat över
Syrien, Mesopotamien och delar av
Armenien. H:s kultur, vilken rönt
ständig påverkan från egyptiskt,
as-syriskt och även egeiskt håll, ägde
en särpräglad egenart, trots att
rikets bärande folkelement ej var
enhetligt. Kännedomen härom och om
H:s religion och konst har framför
allt vunnits genom de senaste
årtiondenas utgrävningar i Mindre
Asien; särskilt fyndet av det
hetti-tiska statsarkivet vid Boghazköi,
platsen för H:s huvudstad Hattusa
har varit av stor betydelse, 1608 B,
3543.
Hettitiska språket, indoeuropeiskt
språk i Mindre Asien, hettiternas
språk. H. är ännu ej helt utforskat,
men undersökningar pågå.
1. Het’tner, Hermann (1821—82), tysk
litteraturhistoriker, professor i
Dresden, författare till ett omfattande
verk om det adertonde seklets
litteratur.
2. Hettner, Alfred (1859—1941), son
till H. H., tysk geograf, professor i
Heidelberg, en av den moderna
regionalgeografins grundare. Mest
kända arbete Vergleichende
Länder-kunde (1933—35).
Hetvägg (lågty. hetweggen), semlor av
fint vetemjöl att med nyss
uppkokad mjölk ätas under fastan,
»fet-tisdagsbullar».
Hetär (grek. hetai’ra, kamrat,
väninna), glädjeflicka i forntidens
Grekland, ofta en mycket bildad kvinna,
som stundom kunde utöva stort
inflytande både i sällskapslivet och
politiken.
Heuman, Ernst (1858—1926),
missionär, framför allt verksam i
Syd-indien, tamulkyrkans förste biskop.
Heureka [hev’-] (grek., jag har
funnit det) påstås Arkimedes ha
utropat då han fann den s. k.
arkime-diska principen (den skenbara
viktförlusten hos en i vätska
nedsänkt kropp).
Heuriger [håi’riger], namn på årets vin
i Österrike, serverat strax efter
jäsningsprocessens slut.
Heuristik [hevristi’k] (grek,
heuris’-kein finna), den del av logiken som
behandlar metoderna för vinnande
av nya vetenskapliga resultat.
Heuristisk metod, undervisningsmetod
som går ut på att stimulera eleven
själv att finna lösningen på
problemen. Det är en sådan metod
Sokra-tes tillämpar i Platons filosofiska
dialoger.
Heurli’n [hör-]), Christofer Isak (1786
—1860), teolog och politiker,
domprost i Växjö och Tegnérs förtrogne
vän, skicklig politiker i konservativ
anda. 1842—44 var H.
ecklesiastikminister och H. efterträdde Tegnér
som biskop i Växjö.
Hev’ea, brasilianskt trädslag från
vilket kautschuk utvinnes. Se
Kautschukträdet, 1970, 1971 B.
Hevesy [häv’äsji], Georg (f. 1885),
ungersk fysiker och kemist,
verksam i Stockholm. Erhöll nobelpris
i kemi 1944.
Hex, hexa-, grek., sex. Förekommer i
sammansättningar, jfr nedan.
Hexaè’der, solid kropp begränsad av
sex plana sidoytor. Om sidorna äro
lika, kallas den kub.
Hexago’n [-gå’n] (grek. goni’a, vinkel),
regelbunden sexhöming. Sidan i en
H. är likamed den omskrivna
cirkelns radie.
Hexagram’ (grek, gram’ma, figur),
sexuddig stjärna bildad av två
lik-sidiga trianglar. Förekommer som
judisk kultsymbol: Davids stjärna.
Även frimurarsymbol.
Hexakord [-kår’d] (grek. korde,
sträng), serie av 6 toner i diatonisk
följd med ett halvtonsteg i mitten,
t. ex. c, d, e, f, g, a. H. började
användas på 1000-talet i
musikundervisningen av Guido av Arezzo (se
d. o. och Solmisation).
Hexali’n, detsamma som Cyklohexanol.
Hexa’meter (grek, metron, mått),
antikt versmått, bestående av sex
versfötter, omväxlande daktyler och
trokéer (den sista versfoten alltid
troké, den näst sista nästan alltid
en daktyl). H. användes bl. a. i de
homeriska dikterna; infördes i
Sverige av Stiernhielm och har senare
använts av Stagnelius, Tegnér,
Runeberg och Strindberg. Ex.
Hercules arla stod upp, en morgon, i
första sin ungdom (Stiernhielm,
Hercules), 3248, 3676.
Hexametyle’ndiami’n, en förening med
rak kolkedja och med en
aminogrupp i vardera av kolkedjans
ändar. Erhålles ur adipinsyra och
kondenseras med denna till nylon.
Hexametyle’ntetrami’n, urotropin,
erhålles genom behandling av
formaldehyd med ammoniak. Vitt, i
vatten lättlösligt kristalliniskt pulver.
Har medicinsk användning.
Begagnas även vid tillverkning av plaster.
Hexand’ria, sjätte klassen i Linnés
sexualsystem, omfattar växter med
tvåkönade blommor och sex fria,
lika långa ståndare.
Hexanitrodifenylamin eller hexyl,
kraftigt sprängämne; användes i
torpeder och minor.
H. Exc., förkortning för Hans
Excellens.
Hexo’d [-å’d], elektronrör med sex
elektroder, nämligen katod,
styrgaller, tre hjälpgaller samt anod. H.
har föga användning inom
förstär-kar- och radiotekniken.
Hexoser [-å’ser], enkla sockerarter med
sex kolatomer. De viktigaste äro
druvsocker och fruktsocker. Jfr
Socker.
Hexy’l. 1. En envärd organisk radikal.
— 2. Militärt sprängämne, som
utgöres av hexanitrodifenylamin.
Heydrich [hai’d-], Reinhard (1904—42),
tysk nazist, politiker,
»Tjeckoslovakiens bödel». Var Himmlers
närmaste man inom Gestapo och blev 1941
t. f. riksprotektor i Böhmen-Mähren,
där han 1942 mördades. Som hämnd
för mordet utplånade tyskarna byn
Lidice.
Heyerdal [hej-], Thor (f. 1914), norsk
zoolog och etnograf, ledare för den
1947 företagna
Kon-Tiki-expeditio-nen på en flotte över Stilla havet.
Jfr Kon-Tiki-expeditionen, 296.
Heykens [hai’-], Jonny (f. 1884), tysk
populärkomponist, bekant för sitt
vitt spridda stycke Ständchen.
1. Heyman [hej-], Hugo (f. 18/6 1881),
ingenj ör, f artygskonstruktör:
anställd vid Götaverken 1911, verkst.
dir. där 1945—47.
2. Heyman, James (f. 13/11 1882), bror
till Hugo H., radiolog, professor och
chef för Radiumhemmet 1937—47.
Har utarbetat behandlingsmetoder
för livmoderkräfta.
Heymans [hei’-], Corneille (f. 1892),
belgisk farmakolog, erhöll 1938 års
nobelpris i fysiologi och medicin för
upptäckten av sinus- och
aortameka-nismernas betydelse för andningens
regulation.
Heyse [hai’se], Paul (1830—1914), tysk
författare. Hans romaner och
noveller utmärks av färgrik
miljöskildring, esteticism och elegant
stilkonst. Nobelpristagare i litteratur
1910.
Hf, kemiskt tecken för Hafnium.
Hg, kem. tecken för Kvicksilver.
4318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
