Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jordströmmar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDSTRÖMMAR
JOUHAUX, LÉON C.
ytan och som tjänstgöra som
över-vintringsorgan eller, i stäpptrakter,
som medel att överleva torrtiden. J.
hos örter förekomma i tre
huvudtyper, nämligen rotstock, stamknöl
och lök.
Jordströmmar, elektriska strömmar i
jordens inre, orsakade av
förändringar i det jordmagnetiska fältet
eller av elektriska strömmar i
atmosfären. De senare uppkomma dels
av norr- och södersken, dels av
elektriskt laddad nederbörd.
Jordsvin, Tubulidenta’ta, en ordning
bland däggdjuren (jfr Edentata),
omfattar ett enda släkte,
Orycter’-opus, i södra och mellersta Afrika.
Kapj ordsvinet, O. a’fer, längd 2 m,
har tänder utan emalj och lång,
klibbig tunga, med vilken det fångar
termiter, 752.
Jordtemperaturen är från omkring 30
m djup högre på större djup och
beräknas i allmänhet stiga med 1°
på 33 m.
Jordtrötthet. Om samma växtslag
odlas på samma åker flera år i sträck,
börjar skördeutfallet med åren att
minska, även om näringstillgången
i jorden är oförändrad. Orsaken är
att de till växtslaget hörande
parasiterna börjat taga överhand. Man
övergår då till odling av ett annat
växtslag, okänsligt för de
ifrågavarande parasiterna. Dessa äro efter
6—8 år försvunna.
Jorduggla, As’io brachyo’tus eller
ac-cipitri’nus, längd 33 cm, lik
hornugglan men med panntofsarna
nästan omärkbara. Ovan rostgul med
mörkbruna tecken, under rostgul
med mörkbruna, längsgående
fläckar. Flyttfågel, som häckar i
Norrland, 1277, 3579.
Jordvax eller ozokeri’t, vaxartat
kolväte med brun eller grönskimrande
färg. Rent, färglöst J. kallas ceresin.
Jordvärde, det kapitaliserade värdet
av jordens (beräknade) framtida
avkastning.
Jordvärdestegring inträffar t. ex. till
följd av ökad bebyggelse i
omgivningen, nya trafikleder och
kommunikationsmedel m. m. I flera länder
— dock ej i Sverige — beskattas
eller konfiskeras en dylik
»oförtjänt värdestegring» genom någon
form av j ordvärdestegringsskatt.
Jordärtskocka, Helian’thus tubero’sus,
familjen korgväxter, 3 m hög,
flerårig ört från Nordamerika, lik
solrosen men hinner ej blomma i
Sverige. J. kan odlas till Västerbotten.
De knöllika jordstammarna äro
läckra men innehålla mer vatten
och mindre näring än potatis, 1479.
Jormsjön, egentligen två
sammanhängande sjöar, Storjorm och
Lill-jorm, i n. Jämtlands fjälltrakter. 345
m ö. h., 1896, 1897 K.
Jo’rsala, Jörsalir, Jo’rsalaborg,
fornnordiskt namn på Jerusalem. —
Jor-salafare, Jorsalafari,
Jerusalemsfa-rare.
Jo’safat, konung i Juda rike på
800-talet f. Kr., son till Asa. Slöt fred
med Israels rike, deltog enligt 2
Krön. 18 ff. i krigståg mot
Damaskus och Moab.
Jo’safats dal, enligt Joel 3:2, 12,
platsen för Guds dom över hedningarna,
identifierades förr med Kidrons dal
vid Jerusalem.
Josef, namn på flera bibliska
personer. — 1. Patriarken Jakobs näst
yngste son, vars öden skildras i 1
Mos. 37—60. J. blev ättefader för
en israelitisk stam, senare uppdelad
i Efraim och Manasse. — 2. Enligt
Markus och Lukas timmerman från
Nasareth, Marias man, Jesus
fosterfar. — 3. Josef från Arimathe’a,
rådsherre i Jerusalem i vilkens grav
Jesu döda kropp blev lagd (Markus
15:43).
Josef I (1678—1711), tysk-romersk
kejsare, deltog i spanska
tronföljds-kriget och måste bekämpa de
upproriska ungrarna. Tvingades av Karl
XII att ge protestanterna i Schlesien
religionsfrihet.
Josef II (1741—90), tysk-romersk
kejsare, sökte i enlighet med den
upplysta despotismens grundsatser
reformera sitt rike, men tvingades
genom upprorsrörelser avbryta
reformerna. Avskaffade livegenskapen
och införde religionsfrihet.
Josefina (1807—76), drottning av
Sverige och Norge, dotter till Eugène
de Beauharnais, förmäld 1823 med
Oscar I. Visade stort intresse för
välgörenhet och för barn- och
sjukvård.
Josefson, Arnold (1870—1946), läkare,
överläkare vid Sabbatsbergs
medicinska avdelning 1924—36,
professors namn 1930. Utgav ett stort
antal skrifter.
Josefsson, Enar (f. 6/9 1916),
skidlöpare, försäkringsinspektör i
Östersund (tidigare skogsarbetare i
Åsele), började träna som 27-åring,
nådde som 31-åring eliten, vann VM
i stafett 1950 (tvåa på 18 och 50 km)
trea i stafett i OS 1952, SM på 3 mil
s.å., ett otal andra-placeringar (»den
ständiga tvåan»).
Joseph [sjåsäf’], Père J., Francois du
Tremblay (1577—1638),
kapuciner-munk, kardinal Richelieus förtrogne
rådgivare. Känd under namnet Den
grå eminensen.
Joséphine [sjåsefin’] (1763—1814),
fransk kejsarinna, var först gift
med vicomte A. de Beauharnais och
förmäldes 1796 med Napoleon I, som
på grund av äktenskapets
barnlöshet lät skilja sig från J. 1809.
1. Josephson, Jacob Axel (1818—80),
tonsättare, director musices vid
Uppsala universitet 1849 och
domkyrko-organist där 1864. Som dirigent för
O. D. skrev han en del
manskvartetter, t. ex. den välkända Vårliga
vindar draga.
2. Josephson, Ludvig (1832—99), bror
till Jacob Axel J., skådespelare,
författare, teaterteoretiker och -ledare,
en av sin tids främsta teatermän,
regissör vid Kungl. teatern efter
Bournonville 1865—68 och på
1890-talet, ledare för Kristianias teater
1873—77, för Nya teatern 1879—87,
där han bl. a. gav urpremiärerna av
Strindbergs Mäster Olof och
Lycko-Pers resa.
3. Josephson, Ernst (1851—1906),
brorson till Jacob Axel J., målare,
tecknare och diktare, en av de
märkligaste personligheterna i svensk konst,
ledare för Opponentrörelsen.
Ansluter i sina tidigare verk främst till
äldre mästare. Kring 1880 målade
J. en rad förnämliga porträtt samt
några mustiga folklivsskildringar
från Spanien. Vid 1880-talets mitt
övergick han till symboliskt
måleri, t. ex. i strömkarlsmotivet. Hans
arbeten från den sjukdomsperiod,
som började 1888 med dess
subjektiva uttrycksfullhet fick stor
betydelse för senare svenskt måleri. J.
framstår i alla sina verk som en lysande
kolorist, 1881 B, 3172.
4. Josephson, Ragnar (f. 8/3 1891),
konsthistoriker och författare,
professor vid Lunds universitet 1929,
där han grundade Arkiv för
dekorativ konst 1934. Chef för
Dramatiska teatern 1948—51.
Framstående kännare av nyare tidens
byggnadskonst, främst barocken som
skildrats bl. a. i Tessin d. y. (2 bd,
1930—31) och Barockens
byggnadskonst (1948). Bland övriga verk:
Romantiken (1926), Konstverkets
födelse (1940) och essaysamlingar.
Har även framträtt som dramatisk
författare, Kanske en diktare (1932)
m. fl. arbeten.
5. Josephson, Erland (f. 15/6 1923),
brorson till Ragnar J., författare och
skådespelare, sedan 1949 anställd vid
Göteborgs stadsteater. Har bl. a.
utgivit romanen Spel med bedrövade
artister (1947) samt novellsamlingar.
Josephus, FIa’vius (37—100 e. Kr.),
judisk författare, fariseiskt fostrad,
deltog i judiska upproret, kom till
Rom, där han åtnjöt kejsarens gunst
och skrev ett verk om judiska
kriget och Jerusalems förstöring och
ett annat om judarnas historia från
äldsta tid.
Josi’a (d. 608 f. Kr.), konung i Juda,
reformerade 622 f. Kr. kulten.
Endast Jerusalem fick nu vara
offerställe. Bröt med Assyrien och
stupade vid Megiddo i strid mot detta
lands allierade farao Neko (2 Kon.
22 f.), 2607.
Josquin des Prez [sjåskänsz de prä’]
(ca 1450—1521), den nederländska
epokens störste tonsättare. Skrev
mässor, motetter m. m. i högt
utvecklad kontrapunktisk stil.
Jostedalsbreen, Norges och det
europeiska fastlandets största glaciär, av
platåglaciärtyp med ett hundratal
glaciärtungor och småbreer, mellan
inre Sogn och Nordfjord. Den är
1 252 km2 stor, högsta delen ligger
2 038 m ö. h., 1396, 2514, 3352 K.
Jo’sua, Moses efterträdare som Israels
ledare. Jts -bok -är en -fortsättning av
5 Mos. och skildrar Kanaans
erövring.
Jo’ta, inte ett jota, inte det ringaste,
ingenting alls. Uttrycket syftar på
iota, den minsta bokstaven i det
grekiska alfabetet.
Jo’taf, Ussias son, konung i Juda ca
740—735 f. Kr. (2 Kon. 15).
Jo’tniska formationen (av J. Sederholm
uppkallad efter en fornnordisk
benämning på jättar), den yngre
delen av prekambrium (algonk) inom
det fennoskandiska området. Hit
höra bl. a. Dala- och
Gävlesandstenar-na.
Jo’tunheim (isl., jättebygden) eller
Utgård, i nordisk mytologi jättarnas
och trollens hemvist i motsats till
Midgård, människornas hemvist, och
Asgård, asarnas hemvist. J. tänkes
vanligen beläget i norr eller öster
vid havet.
Jo’tunheimen, Jotunfjällen, Norges
högsta fjällområde, n.ö. om inre
Sognefjorden. Når i Galdhöpiggen
2 468 m ö. h., i Glittertind 2 453.
Den senare toppen täckes emellertid
av en ca 30 m mäktig snödriva och
har stundom felaktigt angivits som
Norges högsta fjäll. Mycket besökt
av turister, 2513 B.
Jouhandeau [sjoansdå’], Marcel, pseud.
för Marcel Provence (f. 1888),
fransk författare, har skrivit
intro-spektiva och symbolmättade böcker,
vilkas handlingar ofta utspelas i den
fiktiva landsortshålan Chaminadour.
Till svenska har översatts
novellsamlingen Porslinskrucifixet (1954).
Jouhaux [sjoå’] Léon C. (1879—1954),
fransk fackföreningsledare,
generalsekreterare i Confédération
géné-rale du travail (LO) 1909—40 och
1945—47. Fängslad av
Pétainrege-ringen 1941—44. Vid franska LO :s
sprängning 1947 ledde han den
ickekommunistiska riktningen, som
bildade en egen organisation, Force
Ouvrière. Erhöll Nobels fredspris
1951.
4387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
