Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Joukahainen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOUKAHAINEN
JUDAS ISKARIOT
Jo’ukahainen, trollkunnig sångare i
Kalevala, 1923.
Joule [djol], se Wattsekund.
Joule [djol], James Prescott (1818—
89), engelsk fysiker, en av
1800-ta-lets främsta. Bestämde den
mekaniska värmeekvivalenten
experimentellt (1842) och utredde sambandet
mellan tryck och temperatur vid
adiabatiska förändringar av gasers
tillstånd, 1258.
Joule-Kelvin-effekt,
Joule-Thomson-effekt, det 1854 av J. P. Joule och
W. Thomson (Lord Kelvin från 1866)
studerade fenomenet, att en gas,
som får expandera i en ventil utan
att något yttre arbete uträttas,
ändock blir något avkyld. Vid luft,
som expanderar från 200 ata till
atmosf ärtryck, utgör
temperatursänkningen 45°. Fenomenet
utnyttjas vid Lindes metod för
framställning av flytande luft. J. beror på,
att vissa attraktionskrafter finnas
mellan gasmolekylerna. Dessa krafter
minskas när molekylerna avlägsnas
från varandra. Härtill åtgår energi,
som erhålles från molekylernas
egenrörelse, d. v. s. temperaturen sjunker.
Joules lag, säger, att
energiutvecklingen i en elektrisk strömkrets är
proportionell mot kvadraten på
strömstyrkan och mot
ledningsresis-tansen.
Joule-Thomson-effekt, detsamma som
Joule-Kelvineffekt.
Jourdan [sjordans], Jean Baptiste
(1762—1833), fransk militär, deltog
i nordamerikanska frihetskriget och
sedan i franska revolutionskrigen.
Jourdan, Louis (f. 1921), fransk
skådespelare, under kriget i Hollywood,
nu åter i Frankrike. Filmer bl. a.
L’Herbier-Cocteaus La Comédie au
bonheur (1940), Hitchcocks En
kvinnas hemlighet (1947), Madam e
Bo-vary (1949), Eskapad i Paris (1954).
Jourhavande [sjo’r-], den för dagen
tjänstgörande.
Journal [sv. uttal sjornaT], fr.,
tidning, tidskrift, dagbok.
Journal, Le, daglig Paristidning,
grundad 1892 av Fernand Xau, upphörde
1944.
Journal de Genève [da sjanä’v],
schweizisk moderat konservativ
dagstidning som utkommer i
Genève på franska. Grundad 1826.
Journal des Débats [de deba’], fransk
daglig tidning, grundad 1789.
Samarbetade med tyskarna under andra
världskriget, varför den nedlades
1944.
Journal des Savants [de savans’],
fransk vetenskaplig tidskrift
grundad 1665, den första i sitt slag. J.
ledes av Académie des inscriptions
et belles lettres.
Journalist [sjor-], tidningsman.
Journalisti’k, tidningsväsen,
tidningsskriveri.
Journaljä’r, cmbytlig, föränderlig.
Journal officiel [åfisiäl’], franska
statens officiella publikation
innehållande dekret, referat från
nationalförsamlingens förhandlingar o. dyl.
J. grundades 1868.
Jouve [sjo’v], Pierre-Jean (f. 1887),
fransk författare, poet och essayist,
vars verk speglar pacifistiska,
psykoanalytiska och katolska
strömningar. Hans bok om Mozarts Don
Juan (1942) är märklig både som
musikkritik och som personligt
dokument.
de Jouvenel, Gabrielle, se Colette.
Jouvet [sjovä’], Louis (1887—1951),
en av samtidens främsta franska
skådespelare och teaterledare.
Studerade till farmaceut, övergick till
teater 1910, blev Copeaus inspicient
och huvudskådespelare, 1924—34
le
dare för Comédie des Champs
Ely-sées, från 1934 för Athénée-teatern
i Paris. Professor vid
Konservato-riets teaterskola. Filmer bl. a.
Hertigen söker nattkvarter (1935),
Gengångaren (1936), Drömmarnas vals
1937), Det brinner en eld (1938),
Hötel du Nord (1938), Körkarlen
(1939), Volpone (1940) och Mellan
11 och midnatt (1949).
Jovellanos [chåvelja’nås], Gaspar Mel
-chor (1744—1811), spansk liberal
politiker och författare. Hans stilistiskt
glänsande produktion omfattar
tragedier, komedier och
kulturellt-po-litiska stridsskrifter.
Jovia’l, joviaTisk (lat. jovia’lis,
tillhörande den lyckobringande
planeten Jupiter), god, glad, fryntlig. —
Jovialite’t, fryntlighet.
Jovia’nus, Flavius (d. 364), romersk
kejsare 363 efter Julianus Apostata.
Upphävde de kristendomsfientliga
edikten.
Jowitt [djo’it], sir William (f. 1885),
engelsk labourpolitiker, medlem av
samlingsregeringen 1943—45.
Justitieminister i Attlees regering 1945—•
1951.
Joyce [djåjs], James (1882—1941),
irländsk författare. Hans tidigare
böcker, Dublin-noveller (1914, sv. ö.
1931) och Ett porträtt av författaren
som ung (1916, sv. ö. 1921), avvika
trots sin originalitet inte alltför
mycket från den traditionella
berättelseformen. Med jätteverket
Ulysses (1922, sv. ö. 1946) skapar J.
en ny romanstil, som har övat stort
inflytande både i Europa och
Amerika. I likhet med sina föregångare,
däribland Marcel Proust, raserar J.
de ofta konventionella gränserna
mellan instinkt och intellekt, nutid
och forntid, jaget och omgivningen.
Hans språkliga associationsteknik
bidrar kraftigt till den avsedda
verkan. I Finnegan’s Wake (1939) har
den revolutionära språkbehandlingen
drivits till ofta fullständig
obegriplighet. Den av J. utbildade »inre
monologen» har haft stor betydelse
för en mängd moderna författare,
843 B.
Jr eller j :r, förkortning för junior.
Juan [choan’], sp., Johan.
don Juan [choan’], Manuel (1282—
1347), infant av Spanien, spansk
författare. Hans arbeten, som äro de
första mera betydande i spansk
prosalitteratur, utgöras av
historiska skildringar, noveller och fabler,
bl. a. en bearbetning av den gamla
österländska sagan om Kejsarens
nya kläder, vilken senare upptagits
av H. C. Andersen och blivit
allmänt känd.
Juan d’Austria [choan’ dao’stria] (1547
—78), österrikisk härförare, oäkta
son till kejsar Karl V. J. slog
turkarna vid Lepanto 1571, erövrade
Tunis 1573 och vann såsom
ståthållare i Nederländerna en seger över
de upproriska staterna vid
Gem-bloux 1578. Dog s. å. i fläcktyfus.
Juan de Fucasundet [engelskt uttal
djo’an de fjo’ka-], sund mellan ön
Vancouver och staten Washington på
Nordamerikas västkust.
Juan de la Cruz [choan’ de la krobL
Johannes av Korset (1542—91),
spansk karmelitmunk, en av
kristendomens största mystiker, vars
skrifter och dikter utövat djupt
inflytande. Han hörde till den heliga
Teresas krets och var en enastående
andlig ledare och biktfader, inte
minst tack vare den intellektuella
klarhet, som utmärkte hans
muntliga och skriftliga rådgivning. Hans
mest kända verk äro Uppstigandet
till berget Karmel, Själens mörka
natt och Levande kärlekslåga. J.
kanoniserades 1726.
Juan Fernandez [choan’ färnan’däbL
chilensk ögrupp i Stilla havet,
mellan 33° och 34° s. br. Uppkallad efter
upptäckaren (1563). 185 km2, ca 200
inv. Bekant för sin egenartade flora,
som undersökts av svensken C.
Skottsberg (1916). På ön Masatierra
bodde 1704—09 den engelske
sjömannen Alexander Selkirk,
förebilden till Defoes Robinson Crusoe,
3384 K.
Juanschi-kai, kinesisk statsman, se
Yüan Shikai.
Juårez [choa’räb], Benito (1806—72),
mexikansk statsman av indiansk
börd. J. blev president 1858, indrog
kyrkogodsen till staten och införde
religionsfrihet. 1866 besegrade han
den av Frankrike tillsatte kejsar
Maximilian och omvaldes till
president 1867 och 1871, — 2306.
Ju’ba, flod i Östafrika, 1 500 km lång,
upprinner i abessinska höglandet
och utmynnar i Indiska oceanen.
Landet väster om J. kallades
Juba-land, tillhörde 1924—41 Italien, men
besattes sistnämnda år av brittiska
trupper. Området ingår emellertid
nu åter i det italienska
förvaltar-skapsområdet Somaliland.
Ju’ba, konung i Numidien, Pompejus’
bundsförvant mot Caesar, som
besegrade honom vid Thapsus 46 f.
Kr.
Jubeldoktor, doktor, som 50 år efter
sin promotion ånyo promoverats.
Jubelår firades hos judarna vart 50 :e
år (året efter 7:e sabbatsåret), då
jorden icke skulle brukas, alla
skulder skulle efterskänkas och slavar
frigivas. — Katolska kyrkans J.
instiftades av Bonifatius VIII 1300 och
skulle från början firas vart 100 :e
år men fastställdes sedan till vart
50 :e och slutligen till vart 25 :e år.
Senaste J. inträffade 1950.
Jubila’r, person som firar jubileum. —
Jubile’ra, fira jubileum.
Jubile’um (lat. annus jubilae’us,
jubelår), minnesfest efter visst antal år,
jubelfest. -— Jubileumsportar,
benämning på portar i fyra av Roms
kyrkor, däribland Peterskyrkan, som
endast öppnas vid jubelår och
därefter åter igenmuras.
Jubile’umsfondssanatorier eller
jubi-leumssanatorier, på grundval av
na-tionalgåvan till Oscar II :s
25-årsju-bileum som konung (1897) byggda
sanatorier för lungsjuka, nämligen
Hålahults, österåsens, Hässleby och
Spenshults sanatorier, 1504.
Jücar [cho’kar], flod i ö. Spanien,
utmynnar i Valenciabukten av
Medelhavet. 505 km lång, utnyttjas för
konstbevattning, 3175 K.
Juda, israelitisk stam. J., som räknade
patriarken Jakobs fjärde son, Juda,
som sin stamfar, var bosatt kring
Jerusalem och Hebron och utgjorde
grundstommen i Juda rike.
Judar, semitiskt folk, ättlingar till
invånarna i det gamla Juda rike.
Beräknades 1939 utgöra omkring 17
milj., 1948 blott ca 10 milj., varav
4 milj, bosatta i USA, 1882.
Judarnas autonoma område, ö.
Sibirien, Sovjetunionen, kring
Amurflo-den. Organiserat 1928, självstyrelse
1934. 35 800 km2, 108 000 inv. 1939,
varav 40 % voro judar. Jordbruk
och industri. Huvudstad Birobidjan.
Judas brev, ett av de s. k. katolska
breven i N. T., författat omkring
100 e. Kr.
Judas Iska’riot (troligen: mannen från
Keriot), den av Jesu lärjungar som
slutligen förrådde honom. Enligt
Matteus 27:3 ff. hängde han sig
därefter, gripen av ånger.
4388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
