Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jälluntofta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄLLUNTOFTA
JÄRNMEDICINER
i mellersta Västergötland, Älvsborgs
län, 96 inv. 1954.
Jälluntofta, församling i Unnaryds
kommun i Småland, Jönköpings län,
269 inv. 1954.
Jämjö, kommun i Blekinge län. 6 757
inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Jämjö, Kristianopel
och Torhamn.
Jämshög, kommun i Blekinge län.
3 497 inv. 1954.
Jämthund, norrlandsspets, numera
räknad som särskild ras. Större än
gråhunden, används liksom denna
vid älgjakt.
Jämtland, landskap i mellersta
Norrland, Sveriges näst största.
Landareal 34 160 km2, 128 657 inv. 1954.
Bildar jämte Härjedalen samt Ytter
-hogdals och Ängersjö kommuner i
Hälsingland Jämtlands län. Ingår i
Härnösands stift, 1895, 1897 K.
Jämtlands flygflottilj (F4), förlagd
till Frösön vid Östersund, uppsatt
1925.
Jämtlands fältjägarregemente (I 5),
Östersund. Uppsatt 1670. Fick sitt
nuvarande namn 1820, hette 1853—92
Jämtlands fältjägarkår, 1760.
Jämtlands län, omfattar landskapen
Jämtland och Härjedalen samt
Yt-terhogdals och Ängersjö kommuner
i Hälsingland. Landareal 47 670 km2,
145 254 inv. 1954. Residensstad
Östersund.
Jämtlands Tidning, folkpartitidning i
Östersund, grundad 1845.
Chefredaktör är sedan 1945 Eric Andersson
(f. 1901).
Jämvikt råder då de på en kropp
verkande krafterna inbördes upphäva
varandra. En J. är stabil om
kroppen, efter att något ha rubbats ur
sitt läge, återgår till sitt gamla
jämviktsläge, labil om den söker ett
nytt sådant och indifferent om den
ej alls intar något fixerat läge. Ex.:
J. är stabil för en blyertspenna,
som ställes på sin plant avskurna
ände, labil däremot om den ställes
på spetsen. Ett klot, som vilar på
en horisontell yta, intar ett
indifferent jämviktsläge.
Jändel, Ragnar (1895—1939),
författare. Började som proletärdiktare
men hans personliga egenart kom
till uttryck först i hans av innerlig
religiositet präglade centrallyrik med
dess hembygdskärlek och idylliska
naturstämningar. Bland hans böcker
må nämnas Sånger och hymner
(1921), Det stilla året (1923),
Stenarna blomma (1938) m. fl.
diktsamlingar. Den trånga porten (1924)
och Barndomstid (1936) äro
självbiografiska romaner. Postumt utgavs
1944 Poesi och prosa.
Järavallen, en från Littorinatiden
härstammande strandvall vid Skånes
södra och västra kust, där man gjort
flera stenåldersfynd.
Järbo. 1. Kommun i mellersta
Gästrikland, Gävleborgs län, 2 908 inv.
1954. — 2. Församling i Högsäters
kommun i mellersta Dalsland,
Älvsborgs län, 756 inv. 1954.
Järeda, församling i Virserums
kommun i östra Småland, Kalmar län,
1 285 inv. 1954.
Järfälla, kommun i södra Unpland,
Stockholms län 8 837 inv. 1954. I J.
ligger bl. a. Jakobsbergs folkhög-
Järla, Saltsjö-J., stationssamhälle vid
järnvägen Stockholm—Saltsjöbaden,
i Nacka 5 km från Stockholm.
Järleån, namn på en del av Noraåns
(Arbogaåns) lopp.
Järlåsa, församling i Norra Hagunda
kommun i mellersta Uppland,
Uppsala län, 947 inv. 1954.
Järn (lat. fer’rum), en av våra van-
ligaste och viktigaste metaller.
Kemiskt tecken Fe, atomvikt 55,85,
atomnr 26, täthet 7,86, smältpunkt ca
1 530°. J. är lösligt i utspädda syror
under vätgasutveckling, varvid
bildas motsvarande jämsalter.
Behandlas J. med koncentrerad salpetersyra
blir det olösligt i syror (passiverat
J.). J. förekommer i gediget
tillstånd i meteorer och i små mängder
insprängt i basalt. I större mängder
däremot i förening med syre och
svavel (jfr Järnmalm). J. användes
i mycket ringa utsträckning i rent
tillstånd, men desto större
användning har kol- eller kiselhaltigt J.
Jfr Järntillverkning och Stål, 1900 B.
Järn, församling i Melleruds köping i
östra Dalsland, Älvsborgs län, 453
inv. 1954.
Järna. 1. Kommun i s. Dalarna,
Kopparbergs län, 7 158 inv. 1954, därav
i Vansbro municipalsamhälle 1 487.
— 2. Kommun i ö. Södermanland,
Stockholms län. 4 209 inv. 1954,
därav 1 186 i J. municipalsamhälle, en
viktig järnvägsknut s.s.v. om
Södertälje. Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Vårdinge,
Ytter-järna och över järna.
Järnbakterier, bakterier som utfälla
järn, varvid en del (järnbakterier i
inskränkt bemärkelse) använda den
därvid frigjorda energin för sin
ämnesomsättning.
Järnboås, församling i Noraskogs
kommun i västra Västmanland, Örebro
län, 974 inv. 1954.
Järnbristanemi, beror på järnbrist som
medför att hemoglobin ej kan
nybildas i normal omfattning. Botas
med järnmedicin.
Järnbäraland, ett i norska och danska
källor från äldre medeltiden
förekommande namn, som antagligen
avser mellersta och västra delarna
av nuvarande Dalarna. Det har bl. a.
tolkats som »järnbärarnas» land och
setts i samband med en urgammal
järnexport från Dalarna till Norge,
i vilket land benämningen tidigast
synes ha uppkommit, 1517.
Järnbörd, äldre medeltida
rättssed-vänja, innebärande att en för brott
anklagad person för att visa sin
oskuld skulle bära glödande järn
med bara händer utan att bli bränd.
J. var ett slags gudsdom, 396.
1. Järnefelt, Arvid (1861—1932),
finländsk diktare, djupt påverkad av
Tolstoj och Henry George. Han har
skrivit flera romaner, bl. a.
Jordens barn (1905, sv. ö. s. å.), och
ett skådespel vartill hans svåger
Sibelius komponerat musik,
däribland Valse triste, 696.
2. Järnefelt, Eero (1863—1938), bror
till A. J., målare. Har förutom
förtjänstfulla porträtt utfört landskap
och realistiska skildringar av finskt
folkliv i nationalromantisk anda,
964, 969 B.
3. Järnefelt, Armas (f. 1869), bror till
Arvid och Eero J., finländsk
tonsättare och dirigent. Kapellmästare
vid Kungliga teatern i Stockholm
1907—32, hovkapellmästare 1911, l:e
dito 1923, professors titel 1940. Från
1932 åter bosatt i Finland. Förutom
genom en betydande
dirigentverksamhet har J. blivit känd för bl. a.
sina orkesterverk Korsholm (1894)
och Forsfärden (1918) samt de
omtyckta småstyckena Prélude och
Berceuse, 971.
Järnek, kristtorn, ITex aquifo’lium, art
av familjen kristtorn växter, med
glänsande, läderartade, vintergröna,
taggiga blad och röda stenfrukter.
Den växer vilt på Norges och
Jyllands västkust, förr även i Bohuslän.
Användes i England till julprydnad.
Järnförluster, vid transformatorer och
roterande elektriska maskiner den
förlust, som beror på
värmeutveckling inuti järnet till följd av det
magnetiska fältets växlingar
(hyste-resis samt virvelströmmar).
Järngardet, rumänsk
fascistorganisa-tion, bildad av C. Codreanu 1927.
Efter ständiga strider med de
maktägande förbjöds J. 1933, men
återuppstod 1937 under partinamnet
»Allt för fosterlandet» (rum. Totul
pentru tara). Vid konung Carols
ab-dikation 1940 kom J. att utöva stort
inflytande på regeringen med sin
ledare som vice regeringschef. Efter
ett misslyckat försök att störta
An-tonescu övertog denne ledningen av
J. och företog en hård utrensning,
varefter J. förlorade sin
självständighet, 912, 2888.
Järngnejs, röd gnejs, med insprängda
korn av magnetit. Förekommer i
s.v. Sverige.
Järnhårda lönelagen, av Ferdinand
Lassalle (1825—64) formulerad sats,
enligt vilken arbetslönen icke
varaktigt kan höjas över
existensminimum.
Järnkanslern, se von Bismark, Otto.
Jämklori’dbomull, bomull indränkt
med järnklorid, användes mot
näsblod.
Järnkontoret, Jernkontoret, en under
överstyrelse av Brukssocieteten
stående institution med säte i
Stockholm. J., som grundades 1747, har
till uppgift att på olika sätt gynna
den svenska järnhanteringen och
bedriver härför bl. a. vetenskaplig
teknisk forskning. J. förvaltas enligt
ett 1929 av Kungl. Maj :t fastställt
reglemente av 12—18 fullmäktige
under en överstyrelse av
Brukssocieteten, vilken består av
representanter för de i J. delaktiga bruken.
J. utger sedan 1817 Jernkontorets
annaler.
Järnkorset (ty. Das eiseme Kreutz),
preussisk, sedermera allmänt tysk
krigsförtjänstorden, instiftad 1814.
Jämlunden, sjö i s. Östergötland, 86 m
ö. h., 15 km2. Genomf lytes av
Stång-ån och ingår i Kinda kanals
vattensystem.
Järnmalm, järnhaltigt mineral, som
användes för järntillverkning.
Viktigast äro magnetit eller svartmalm,
blodstensmalm och järnspat. De
svenska malmförekomsterna fördela
sig på två områden: i Lappland och
i Bergslagen. Den lappländska
malmen, liksom även den största
fyndigheten i Bergslagen, Grängesberg,
utgöres av svartmalm med hög
fosforhalt (apatithalt). övriga
fyndigheter, såsom Dannemora, ha
däremot låg fosforhalt, 1860.
Järnmasken (fr. Le masque de fer)
[la mask de fä’rj. Enligt bevarade
dokument från Bastiljen infördes dit
1698 en fånge, som till sin död 1703
bar en svart sammetsmask, av
folkfantasin sedermera förvandlad till
järnmask. Det gåtfulla fallet har
givit upphov till en hel litteratur
med olika förklaringar till fångens
identitet. Den av Alexandre Dumas
i romanen Vicomte de Bragelonne
anammade versionen hävdade att
järnmasken skulle vara en äldre bror
till Ludvig XIV, av denne
undanträngd från tronen. Dumas’ version
har även filmatiserats. — Enligt
senare forskning skall det med
största sannolikhet ha rört sig om en
hos hertigen av Mantova anställd
statssekreterare, greve Mattioli, som
förrådde vissa hemliga förhandlingar
mellan hertigen och Ludvig XIV.
Järnmediciner brukas mot vissa
former av blodbrist.
32—507033 VIII
4393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
