Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Järnmeteoriter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNMETEORITER –––––––––––
Järnmeteoriter, se Meteoriter.
Järnnätter kallas de frostfarliga
nätter som ofta inträffa ett stycke in
på sommaren (t. ex. omkring 23
juni i Västergötland, omkring 27
juli i Hälsingland och omkring 12
aug. i Jämtland). Att J.
uppmärksammas mer än andra frostnätter
beror självfallet på deras inverkan
på växtligheten.
Järnockra, kemiskt utfälld jordart.
Färgämnet terra de Siena är en
brun varietet, 1857.
Järnoxid förekommer i blodstensmalm.
Kan framställas genom upphettning
av järnsulfat, varvid J. erhålles i
form av ett rött pulver, som
användes såsom rödfärg, engelskt rött, se
d. o., 1904.
Järnporten vid Orsova, Donaus
hopträngda dal vid genombrottet mellan
Karpaterna och Balkan i västra
Rumänien, 2886, 3584.
Järnridån, en efter andra
världskrigets slut av Churchill 1946 präglad
och därefter allmänt vedertagen
benämning på alla åtgärder, med vilka
sovjetregimen försöker avstänga sitt
lands och de ryska vasallstaternas
befolkning från kontakter med sina
forna krigsallierade och den övriga
världen, t. ex. genom försvårande
av inrese- och utresemöjligheter, av
nyhetsförmedling, tankeutbyte och
import av utländska tryckalster.
J:s existens förnekas visserligen av
kommunisterna, men förblir det
oaktat en ofrånkomlig realitet så länge
ovan nämnda hinder föreligga, 3887.
Järnsidorna (eng. ironsides),
benämning på Oliver Cromwells kavalleri,
uppsatt 1642, — 629.
Järnskog, kommun i Värmlands län.
3 250 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Järnskog och
Skillingmark.
Järnsparv, Accen’tor modula’ris, art
av ordningen tättingar, lik
sparvarna men har tunn näbb och rostbrun
färg på sidorna. Förekommer i hela
Sverige, mest i Norrland. Flyttfågel.
Järnspat, sideri’t, mineral bestående av
järnkarbonat, innehållande 48 %
jäm, 1901.
Järnsulfat (järnvitriol) användes till
bläck men även som mineralfoder
åt svin och andra husdjur, 1904.
Järnsvamp, porös massa, som erhålles
vid reduktion av järnmalm vid så
låg temperatur att varken malmen
eller järnet smälter. Användes som
ersättning för skrot vid
tillverkning av högvärdigt stål. Av de
metoder som föreslagits för tillverkning
av J. ha endast två svenska slagit
igenom: Sieurins process (tillämpad
vid Höganäs från 1911) och Wibergs
process (tillämpad vid Söderfors
sedan omkring 1935), 1470.
Jämtillverkning. Järn framställes
genom reduktion av järnmalm med
kol vid en temperatur, vilken vid
masugnsdrift överstiger 1 600°.
Härvid erhålles ett starkt kolhaltigt och
därför osmidbart jäm, tackjärn.
Smidbart järn och stål framställes ur
tackjärnet genom
färskningsproces-ser, vid vilka större delen av
kolhalten oxideras bort, antingen med
luftsyret (bessemer- och
thomaspro-cesserna) eller genom tillsättning av
bl. a. järnmalm (martin- och
elek-trostålprocesserna). — I samband
med färskningen söker man genom
tillsatser av slaggbildande ämnen
avlägsna eventuell fosfor- och
sva-velhalt i tackjärnet. Närvaron av
dessa föroreningar framkalla eljest
»kallbräcka» respektive »rödbräcka».
— Smidbart järn kan även
framställas direkt ur pulvriserad och
sintrad järnmalm utan omvägen
över tackjärn, nämligen genom
jämsvampsmetoden. Som
reducerande ämne användes härvid
koloxid. Processen genomföres vid ca
1 000°, dvs. utan att smältning sker.
Produkten blir porös och måste
smältas om.
Järnvitriol, se Järnsulfat.
Järnvåg, förr plats där järnet vägdes
och kontrollerades före
utskeppningen. J. tillkommo som följd av 1671
års förordning om järnvräkeri. Den
sista J. (i Göteborg) nedlades 1890,
— 3260.
Järnvägar byggas på ett fast
underlag, vanligen av sten eller grus
(banvallen), vilken förses med
sluttande sidor (bankar) så att vatten
snabbt dräneras bort, varigenom
man undviker förskjutningar vid
frost. På banvallen utbredes ett
lager av ballast, numera vanligen av
makadam, såsom underlag till
syl-larna, även kallade slipers. Syllarna
utföras mestadels av impregnerat
trä; i vissa länder användas dock
sy Ilar av grov, profilerad järnplåt.
Syllar av enbart betong kunna ej
användas, enär man önskar en viss
fjädring hos rälsunderlaget. Den
grövsta rälstyp som användes i
Sverige väger 50 kg per meter.
Sveriges första J. (Ervalla-Nora)
invigdes tillsammans med sträckan
Örebro—Ervalla 1856. — J :s
normalspårvidd infördes av G. Stephenson
och är 1435 mm, 167 B, 1905 B.
Järnvägsluftvärn, se Luftvärnet.
Järnvägsstyrelsen, centralt ämbetsverk
för administrationen av Statens
järnvägar. Inrättades 1888 och sorterar
under kommunikationsdepartementet
och utgöres av en generaldirektör,
en överdirektör, en
verkstadsdirek-tör, en förrådsdirektör, tre
överingenjörer samt nio byråchefer. Vid
styrelsens sida stå två
järnvägsfull-mäktige och ett järnvägsråd med
tjugofem ledamöter.
Jäm(väte)motstånd, elektriskt
motstånd, som består av en fin järntråd
i en atmosfär av ren vätgas. Järnet
har vid begynnande glödning en
starkt positiv temperaturkoefficient
som gör att strömmen håller sig
nära konstant även om spänningen
varierar med några 10-tal %.
Vät-gasen tjänar till att skydda tråden
mot oxidation och att avleda värme.
J. användas i seriekoppling med
glödkatoden till förstärkarrör på
sådana platser, där tillgänglig
spänning varierar starkt.
Järnåldern, den förhistoriska period
som följer efter bronsåldern och
som kännetecknas av järnets
användning till vapen och redskap.
Infaller vid olika tider i olika
kulturer, i Norden omkring 500 f. Kr.
—omkring 1050 e. Kr., 1097, 1910 B.
Järpe, Tetras’tes bona’sia, familjen
orrfåglar bland hönsfåglarna, längd
45 cm, spräcklig i brunt, grått, svart
och vitt, tofs på hjässan, strupen
hos hanen svart, hos honan rostgul.
J. är en stannfågel som häckar på
marken i skogstrakter mindre
allmänt från Småland till Torne
lappmark, 3491 B.
Jär’pen, municipalsamhälle i mellersta
Jämtland vid Järpströmmens utlopp
i Liten. 1 159 inv. 1954. Turistort.
Trämassefabrik. I närheten ruiner
av stora skansanläggningar från
1600-talet, 1897 K, 1898.
Järpströmmen, en av Indalsälvens
käll-floder, upprinner i Norge samt
genomflyter Torrön och Kallsjön.
Även namn på stort kraftverk strax
nedanför J:s utlopp ur Kallsjön,
färdigbyggt 1944, ägt av Stockholms
–––––––––––––- JÄRVSÖ
stad. Fallhöjd 61 m, effekt 109 000
hkr, fullt utbyggt 160 000 hkr.
Järpås, kommun i n.v. Västergötland,
Skaraborgs län. 1 968 inv 1954,
därav i Järpås municipalsamhälle, s. om
Lidköping, 638 inv. Kommunen
bildad 1952 genom sammanslagning av
Häggesled, Järpås och Uvered.
Järrel, Stig (f. 8/2 1910), teater-,
revy-, radio- och filmskådespelare.
Efter skolteater, studentexamen och
ett år (1929—30) vid Dramatens
elevskola spelade han fyra år under
Ekman-Lindberg på Vasateatern,
därefter knuten till Blancheteatern,
Nya teatern, Vasateatern m. fl.
scener. Filmdebut 1935 i
Valborgsmässoafton. Filmer bl. a. Lågor i
dunklet (1942), Hets (1944), Fram
för lilla Märta (1945), Poker (1952),
Simon Syndaren (1955), 941 B.
Järrestad, församling i Simrishamn.
636 inv. 1954.
Järsnäs, församling i Lekeryds
kommun i norra Småland, Jönköpings
län, 673 inv. 1954.
Järstad, församling i Skänninge. 276
inv. 1954.
Järstorp, församling i Jönköping. 556
inv. 1954.
Järta, Hans (1774—1847), politiker,
kallad den svenska grundlagens fader,
hade såsom sekreterare i
konstitutionsutskottet 1809 en betydande del
i tillkomsten av vår nuvarande
regeringsform. Landshövding i
Kopparbergs län 1812—22, chef för
Riksarkivet 1837—44. J. var en idérik
politisk tänkare och blev så
småningom de konservativas främste
målsman i Sverige, 28, 1462 B.
Järte, Otto (f. 10/10 1881), politiker.
Uteslöts 1915 ur socialdemokratiska
partiet på grund av sin aktivism.
Inträdde 1924 i högerpartiet och var
dess representant i A. K. 1925—32.
Tillhör sedan 1925 den politiska
ledningen av Svenska Dagbladet.
Järtecken, naturfenomen vanligen i
form av tecken på himmelen (t. ex.
vädersolar, kometer), som förr
troddes bebåda ödesdigra händelser.
Järv, filfras, Gul’o gul’o, Sveriges
största mårddjur. Längd 1 m, varav
den yviga svansen 15 cm, höjd 40
cm. J. är en grovt byggd hälgångare
med små ögon och öron och yvig
päls. Färgen är ovan svartbrun med
ett gulbrunt band på vardera sidan.
Undersidan, fotterna och svansen
nästan svarta. Nyfödda ungar äro
vita. J. förekommer i fjälltrakterna
men företager vidsträckta strövtåg.
Den är renarnas värsta fiende, 719 B.
Järvafältet, övningsfält för Stockholms
garnison vid Ulriksdal, n.v. om
huvudstaden.
Jär’vi, fi., sjö, vanlig sammansättnings
-led i ortnamn.
1. Jär’vinen, Werner J. (1870—1941),
finsk idrottsman, vann diskus, antik
stil, i OS 1906.
2. Jär’vinen, Kalle (1903—41), son till
Werner J., finsk idrottsman, satte
flera finska rekord i kula, varav det
bästa var 15,92 m.
3. Järvinen, Akilles (1905—43), bror
till Kalle J., finsk idrottsman, vann
silvermedalj i tiokamp vid OS 1928
och 1932 samt satte världsrekord
1930. J. var dessutom en
framstående häck- och slätlöpare.
4. Järvinen, Matti (f. 1909), bror till
Akilles J., finsk idrottsman, slog
10 gånger världsrekordet i spjut,
varav det bästa var 77,23 m. Blev
olympisk guldmedaljör 1932. — 1211
B.
Järvsö, kommun i mell. Hälsingland,
Gävleborgs län, kring Ljusnan. 6 675
inv. 1954. Bekant för sin
naturskönhet, turist- och vintersportort. Till
4394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
