Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kaliumklorid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALIUMKLORID ––––––––––––
Kaliumklorid, klorkalium, förekommer
bl. a. i sylvin och karnallit i
salt-avlagringarna i Stassfurt (se S tass
-furtsalter). Utgör utgångsmaterial
för framställning av andra
kaliumföreningar.
Kaliumnitrat, se Kalisalpeter.
Kaliumpermanganat, violetta kristaller
med stor oxiderande förmåga.
Användes mest inom den analytiska
kemin vid titreringar, varvid K.
reduceras i sur lösning till svagt
rosafärgade mangansalter, vilket gett
upphov till benämningen kameleon.
Kalix, municipalsamhälle i s.
Norrbotten vid Kalixälvens utlopp i
Bottenviken, 3 0S6 inv. 1954. Betydande
handelscentrum, samrealskola,
länslasarett, folkhögskola, militärt
flygfält. Vid Säivis, 25 km ö. om K.,
kapitulerade 25 mars 1809 svenska
armén för ryssarna, 2135 K.
Kalixti’ner eller utrakvister, en mera
moderat riktning bland husiterna.
Krävde gentemot katolikerna att
predikan skulle hållas på
modersmålet och att vid nattvarden såväl
brödet som vinet skulle utdelas till
lekmännen. Dess främste ledare var
Georg Podiebrad, 1671.
Kalix älv, nordsvensk älv, upprinner
v. om Kebnekaise, genomflyter bl. a.
Paittasjärvi och Kaalasjärvi. Mottar
bifurkationen Tärendö älv från
Torne älv, utfaller i Nederkalix i
Bottenviken. 430 km lång, bifloder
Kai-tumälven och Ängesån, flodområde
17 900 km2, oberäknat Torne älv
ovanför bifurkationen, 2135 K, 2521.
Kalk (lat. cal’ix, bägare). 1.
Nattvardskärl, ur vilket vinet utdelas åt
nattvardsgästerna i protestantiska
m. fl. kyrkor. — 2. Inom botaniken
benämning på ett helt likartat hylle
hos blomväxter. Är detta grönt
sä-ges K. vara foderlikt, i annat fall
kronlikt.
Kalk. 1. Osläckt K., detsamma som
kalciumoxid. Jfr även Kalksten. —
2. Släckt K., detsamma som
kal-ciumhydroxid.
Kalkalger, alger, vilkas bål är
inkrus-terad med kolsyrad kalk och därför
är hård, stenartad. De höra framför
allt till familjen Corallina’ceae av
rödalgerna, vilka i tropiska hav
bidraga till uppkomsten av de fasta
korallreven.
KaFkas, grekisk siare, se Kalchas.
Kalkbruk, murbruk eller putsbruk
berett enbart av släckt kalk, sand och
vatten.
Kalkbränning, framställning av osläckt
kalk ur kalksten. Stenen upphettas
härvid till 910° eller obetydligt
högre temperatur. Drives temperaturen
för högt, inträffar en
sintrings-effekt, varvid kalken blir
»dödbränd» och oanvändbar.
Kalke’don, se Kalcedon.
Kalke’ra (lat. calcahe, trampa på),
överföra skrift eller teckning från
ett papper till ett eller flera andra
med hjälp av nål, stift eller penna,
antingen på ett överliggande,
genomskinligt material (t. ex.
kalker-väv) eller genom kopiering på ett
underliggande papper medelst ett
mellanlägg av t. ex. karbonpapper.
— Förekommer även i betydelsen
plagiera, kopiera.
Kalkgrundet, fyrskepp i Öresund,
mellan Malmö och Saltholm.
Kalki’dike, halvö på s. kusten av
Ma-cedonien, s. och s.ö. om Saloniki,
löper mot s. ut i tre fingerformade
uddar, däribland Hagion Oros med
Athosberget.
KaTkis (nygrekiskt uttal -ki’s) eller
Chalkis, huvudstad på ön Eubea,
Grekland. 26 097 inv. 1951. Viktig
hamn. Textilindustri. Under
forntiden en av jonernas viktigaste
stä
der, bedrev en omfattande
kolonisation bl. a. på den efter staden
uppkallade Kalkidikehalvön, 1443 K.
Kalkkväve, ett viktigt gödselmedel
innehållande 20—23 % kväve.
Framställes genom upphettning av
kalciumkarbid tillsammans med kväve
i elektrisk ugn, varvid erhålles ett
stoftfint pulver av kalciumcyanamid
blandat med kol och andra
föroreningar. Pulvret kornas och är sedan
färdigt att användas. Förutom
såsom gödselmedel användes K. för
framställning av melamin och
natriumcyanid, 90.
Kalkliniment, en blandning av linolja
och kalkvatten. Verkar lenande och
smärtlindrande på brännskador.
Kalkmjölk, desinfektionsmedel,
bestående av 1 del släckt kalk och 10
delar vatten.
Kalkmålning, målning på kalkputs,
omfattar både al fresco- och al
seccoteknikerna.
Kalkon, Melea’gris gallopa’vo,
familjen fasanfåglar bland hönsfåglarna,
längd 100—110 cm, förekommer vild
i sydvästra USA. Tamformen är
svart, vit eller spräcklig i olika
färger. Huvudet och halva halsen
nakna med köttiga knölar. Den
avrundade stjärten kan utbredas i
cirkelform. K. hölls tam av indianerna
redan vid européernas ankomst,
993.
Kalkorganismer, lägre djur, som
avsöndra kalk till skydd eller stöd för
kroppen, t. ex. vissa koralldjur,
blötdjur, tagghudingar, svampdjur och
urdjur. Silurisk kalksten och krita
äro lämningar efter K.
Kalksalpeter, detsamma som
Kalcium-nitrat. Jfr Norgesalpeter, 90.
Kalkspat, kalci’t, kristalliserat
kal-ciumkarbonat, vanligen vit,
stundom rent genomskinlig, islandsspat
eller dubbelspat. Ingår i bergarten
kalksten. Har ringa hårdhet, repas
av kniv men icke med nageln.
Kalksten, en grupp
sedimentbergarter, till övervägande del bestående
av kalkspat och av växlande färg
och utseende. Repas lätt och fräser
för saltsyra. Har ursprungligen
bildats såsom ett bottenslam
innehållande skal- och skelettdelar av
mikroorganismer. Kalkslammet har
sedermera sammankittats till större
eller mindre hårdhet och eventuellt
även kristalliserats. Användes som
byggnadssten, för framställning av
cement och sulfitcellulosa m. m.
Genom upphettning av K.
(bränning) övergår kalkstenen i bränd
kalk (kalciumoxid), som användes
såsom jordförbättringsmedel och för
framställning av murbruk m. m.,
1859 B, 3235.
Kalksvampar, Calca’rea, svampdjur,
vilkas skelett består av kalknålar,
3305.
Kalkterapi, användning av
kalkpreparat såsom botemedel mot vissa
sjukdomar, t. ex. sjukdomar i
bensystemet m. m.
Kalktuff, porös massa av
kalciumkar-bonat, utfälld ur kalkhaltigt vatten
genom luftens inverkan. Innehåller
ofta avtryck av växtdelar, 1857.
Kalkut’ta, se Calcutta.
Kalkvatten, en klar lösning av
kal-ciumhydroxid i vatten. Grumlas av
koldioxid genom att olösligt
kal-ciumkarbonat utfälles och användes
därför för påvisande av koldioxid.
Kalkyl (lat. caVculus, räkning),
beräkning, kostnadsberäkning; även
gren av matematiken, t. ex.
differentialkalkyl.
Kall, kommun i v. Jämtland,
Jämtlands län, 1419 inv. 1954. Kyrkbyn
vid Kallsjöns strand är en känd
turistort. 206 inv. 1951.
–––––––––– KALLIKRATES
Kalla, Zanthede’schia (CalTa)
aetio’-pisa, parant, flerårig ört, har
rotstock och meterhög stängel med
blomställning, omgiven av ett 12—16
cm långt, vitt hölster. Rumsväxt.
Vild K., CalTa palus’tris, se Missne.
Kalla kriget kallas det genom
Sovjetunionens aggressiva utrikespolitik
sedan 1947 uppkomna
konflikttillståndet mellan detta land och dess
satellitstater å den ena sidan och
Amerika och de västeuropeiska
staterna å den andra. Konflikten
erinrar i mycket om det före andra
världskrigets utbrott av Hitler
inledda nervkriget, varvid Tyskland,
liksom efter 1945 Sovjetunionen,
utan vapenslag men med stöd av en
sympatiserande femte kolonn
tvingade områden utanför dess
territorium under sitt inflytande. K. som
tidigare förts av Sovjet utan direkt
tillgripande av militära maktmedel
övergick 1950 i Korea till en
väpnad konflikt, som dock kunde
avvecklas genom vapenstilleståndet i
juli 1953.
Kallatjåk’ko, 1 845 m högt fjäll i n.
Lappland, n.v. om Suorva i Stora
Sjöfallets nationalpark.
Kallblodiga djur, växelvarma djur,
sammanfattande benämning på
kräldjur, groddjur och fiskar.
Kroppstemperaturen hos dessa rättar sig
efter temperaturen i omgivningen,
beroende på långsam förbränning
och frånvaron av skydd mot
värmeutstrålning.
Kallblodiga hästar, sammanfattande
benämning på hästraser utan
orientaliskt påbrå (se Varmblodiga
hästar). K. äro lugna, tunga och
härdiga samt lämpliga som dragdjur
inom jordbruk och skogsbruk. I
Sverige användas i synnerhet
ar-dennerrasen och den nordsvenska
rasen, 1690.
Kallbrand, se Brand.
Kallbräcka, egenskapen hos enklare
kvaliteter av smidesjärn och
ohärdat stål att vara skört vid vanlig
temperatur. K. beror på
fosforhalten och är — särskilt hos stål —
påtaglig redan vid en halt av några
få hundradels procent.
Kallelse. 1. Tillsättande av ett ämbete
(t. ex. en professur eller fjärde
provpredikant under vissa villkor)
utan ansökan; — 2. Inom juridiken:
Kallelse å okända borgenärer.
Enligt 1862 års preskriptionsförordning
kan domstol vid bouppteckning efter
avliden, boskillnad mellan makar,
bolags konkurs eller
omyndigförklaring efter ansökan utfärda K.,
vilket innebär att okända borgenärer
inom viss tid skola anmäla
eventuella fordringar med risk att dessa
därefter ej kunna göras gällande
mot gäldenären. — 3. I
protestantisk teologi beteckning på det
första ledet i nådens ordning, den
första av de handlingar, varmed Gud
gör människan delaktig av
frälsningen i Kristus. — K. eller kallet
är även benämning på den kristnes
uppgift i stat och samhälle.
Kallenberg, Ernst (1866—1947),
rätts-vetenskapsman, professor i
processrätt i Lund 1897—1931. Har utgivit
bl. a. Svensk civilprocessrätt (1917
—39).
Kallhäll, industrisamhälle i Järfälla
kommun, Stockholms län, vid
mälarfjärden Görväln. 1 829 inv. 1951.
Gjuteri och mekanisk verkstad.
Kalligra’f (grek. kalTos, skönhet och
graf’ein, skriva), skönskrivare. —
Kalligrafi’, skönskrift;
skönskriv-ningskonst, 431.
Kallik’rates, grekisk arkitekt,
verksam vid mitten av 400-talet f. Kr.,
byggde tillsammans med Iktinos (se
4400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
