Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kristinehamn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINEHAMN
KROKODILER
K., som numera är ett modernt
bostadsområde.
Kristinehamn, stad i s.ö. Värmland,
vid Vänerns nordostligaste vik.
19 597 inv. 1954. Läroverk. Mekanisk
verkstad. Viktig hamn, utförsel av
trävaror och järn, införsel av
stenkol och koks. Förläggningsort för
Bergslagens artilleriregemente (A
9). Blev stad 1642. 1952
inkorporerades Varnum med Kristinehamn,
3763 K, 3764, 3766 B.
Kristinehov, gods i Brösarps kommun,
Kristianstads län, fideikommiss inom
ätten Piper. Huvudbyggnad från
1730-talet, 3089 K.
Kristinestad, fi. Kristiinankaupunki,
stad i sydligaste Österbotten,
Finland. 3 006 inv. 1954.
Handelscent-rum för s. Österbotten, träexport,
955 K.
Kristler, Hans Jacob (d. 1645), tysk
arkitekt, verksam i Sverige på
1630-och 1640-talen, främst för Jacob De
la Gardie. K., vars stil ansluter sig
till tysk senrenässans, uppförde bl. a.
Jacobsdal (nuvarande Ulriksdal),
palatset Makalös och Tyresö kyrka
samt ombyggde Tyska kyrkan i
Stockholm.
Kristliga demokrater, katolska
centerpartier i Italien och Tyskland, 10.
Kristliga föreningen av unga kvinnor
(KFUK), bildad i England 1855,
fick avläggare i Sverige 1885.
Världsförbund med säte i London sedan
1894, — 1987.
Kristliga föreningen av unge män
(KFUM), bildad i England 1844 på
initiativ av George Williams. Fick
avläggare i Sverige 1884.
Världsförbund sedan 1855, — 1987.
Kristliga studentvärldsförbundet
grundades år 1895 vid ett nordiskt
studentmöte i Vadstena. Det har sitt
säte i Genève och arbetar dels
genom resesekreterare och dels genom
stora internationella konferenser
samt utger ett flertal skrifter,
bland vilka särskilt märkes den
tre-språkiga kvartalsskriften The
student world, 1987.
Kristofer (grek. Kristofo’ros,
Kristus-bärare), helgon, enligt legenden en
jätte som döptes och senare led
martyrdöden. Sägnen berättar om
hur K., som ville tjäna den
starkaste herren, en gång, då han
hjälpte pilgrimer vid en
flodövergång, även mötte Kristus i form av
ett litet barn. Barnet, som var den
tyngsta börda K. någonsin burit,
tryckte med sin tyngd ner K. i
vattnet och döpte honom. K. är ett
av den katolska kyrkans
populäraste helgon, ofta avbildad i
konsten.
Kristofer (1504—66), greve av
Oldenburg, lybeckarnas anförare i
Grevefejden, som uppkallats efter
honom. Deltog sedan bl. a. i
Schmal-kaldiska kriget.
Kristofer I (omkring 1219—59),
konung av Danmark 1252, son till
Valdemar Sejr. Låg i strid både med
kyrkan och grevarna av Holstein.
Kristofer II (1276—1332), konung av
Danmark 1320, sonson till Kristofer
I. Fördrevs av stormännen 1325,
fick hjälp av de holsteinska
grevarna men måste pantsätta nästan
hela landet till dem.
Kristofer av Bayern (1418—48),
konung av Danmark 1440, Sverige 1441
och Norge 1442. Unionen mellan de
tre länderna återställdes genom
honom. Under hans tid omarbetades
lagen och konung Kristofers
landslag gällde sedan ända till 1736.
Kristologi, läran om Kristi person.
Kristtom, se Järnek.
Kristus (grek. Christos’, lat. Chris’tus,
översättning av aram. Meshicha,
grekisk form Messias, den till
konung smorde), ursprungligen ett
tillnamn till Jesus, men redan av
Paulus använt som egennamn. Jfr
Jesus Kristus, 1848 B.
Kristussymboler, sinnebildliga
framställningar av Kristus, främst
förekommande under de första kristna
århundradena. De vanligaste äro
fisken, lammet och vinstocken.
Kristvalla, församling i Madesjö
kommun i östra Småland, Kalmar län,
1 038 inv. 1954.
Krita, vit, mjuk kalksten,
huvudsakligen från kritformationen,
bildad av foraminiferer och andra små
kalkstensorganismer. Efter slamning
förädlad K. användes till målarfärg
och kitt, såsom fyllnadsmassa vid
pappersfabrikation m. m. Skolkrita
innehåller ej K. utan består av gips
jämte något lim som bindemedel.
Kriterat papper, se Konsttryckpapper.
Krite’rium (grek. krite’rion),
prövo-sten.
Kritformationen, se Kritperioden.
Kri’tias (460—403 f. Kr.), atensk
statsman och filosof. Ledare för »de
trettio tyrannerna» (404—403).
Kriticis’m, en kunskapsteoretisk
åskådning, som hävdar att
kunskapsförmågans natur måste undersökas
innan verklig kunskap om tingen är
möjlig. Som K:s grundläggare
räknas Immanuel Kant, 1932.
Kriti’k (grek. krin’ein, skilja, avgöra,
om såväl positivt som negativt),
bedömande; granskning; recension.
— Kritikast’ eller kritikas’ter,
småaktig och ensidigt häcklande
granskare. — Kri’tiker, en som utövar
kritik, särskilt i tryck (litteratur-,
konst-, musik- eller teaterkritiker).
— Kritise’ra, nagelfara, bedöma;
klandra. — Kri’tisk, granskande;
misstrogen; mästrande; avgörande,
farlig (om en situation).
Kritisk temperatur, den högsta
temperatur vid vilken ett ämne kan
existera som vätska. K. för vatten
är 374° och motsvarande tryck
(kritiska trycket) utgör 212,2
atmosfärer absolut tryck. Oavsett hur högt
tryck man anbringar kan
vattenånga ej bringas till vätskeform om
temperaturen överstiger 374°.
Kritiskt tryck, se Kritisk temperatur.
Kritiskt varvtal, numera hellre
resonansvarvtal, det varvtal vid vilken
t. ex. en maskinaxel (om än sä
noga balanserad) råkar i resonans
-svängningar. Detta inträffar då dess
av massa och styvhet betingade
egensvängningstal överensstämmer
med rotationsfrekvensen. Vid
maskiner bör man eftersträva att
mellan dessa frekvenser hålla en
marginal om minst 25 %. Varje axel
har ett första, andra, tredje osv.
K., på liknande sätt som en spänd
sträng har flera egenfrekvenser.
Krit’on, en av Platons dialoger,
uppkallad efter en av Sokrates’ vänner
och lärjungar.
Kritperioden, den yngsta mesozoiska
perioden i jordens historia.
Kritformationen är den sammanfattande
benämningen på de avlagringar, som
bildades under K., 1372.
Krivoj Rog [krivå’j råk’], stad i
Sovjetunionen, vid en biflod till Dnjepr.
198 000 inv. 1939. Centrum i ett
betydande järnmalmsdistrikt. Stora
masugnar och järnverk.
Krk [kork], ital. Veglia, ö i
Dalma-tien, n.v. Jugoslavien, ö. om Istrien.
409 km2, 16 800 inv. 1953.
Kroase’ra (fr. croiser), korsa. —
Kroase’ring, korsning.
Kroa’ter, den slaviska befolkningen
i Kroatien och angränsande delar
av Jugoslavien. Ca 4 milj.,
närbesläktade med serberna, men skilda
från dem genom religion
(romerskkatolsk) och historisk utveckling.
Kroa tien, n.v. delen av Jugoslavien,
folkrepublik i den federativa
jugoslaviska folkrepubliken. 56 269 km2,
3 913 753 inv. 1953, de flesta
kroater, 3/4 romerska katoliker.
Huvudstad Zagreb, 350 452 inv. 1953. 1941
—45 var K. ett »självständigt»
kungarike under tyskt beskydd, 1888.
Kroa’tien-Slavo’nien, 1868—1918
kron-land i Ungern, omfattande karst
-landet vid Adriatiska havet samt
slättlandet mellan Drava, Sava och
Donau. 42 500 km2, 2,7 milj. inv.
Huvudort Zagreb (Agram). Kom
1918 till Jugoslavien.
Krofta [kråf’-], Kamil (1876—1945),
tjeckisk historiker och politiker,
1936—38 utrikesminister, avgick på
grund av Münchenavtalet. En av
ledarna för motståndsrörelsen mot
Krog [kråg], Amold (1856—1931),
dansk keramiker, från 1884—1916
ledare av Den Kongelige
Porcelains-fabrik i Köpenhamn. K. skapade
bl. a. genom en underglasyrteknik
med naturalistiska motiv den
porslinsstil som gjorde fabriken
världsberömd.
Krog, Helge (f. 1889), norsk författare
och kritiker. Har utgivit en rad
populära komedier, bl. a.
Kjærlig-hetens farce (1919), På solsiden
(1927), Konkylien (1929) samt
kritik med skarpt radikal tendens,
2535.
Krogh [krå’g], August (f. 1874), dansk
fysiolog, professor i Köpenhamn.
Har utfört banbrytande
undersökningar över gasutbytet i lungorna,
hårkärlens självständiga
sammandragnings- och utvidgningsförmåga,
hårkärlens förmåga att släppa
igenom olika ämnen etc.
Nobelpristagare i fysiologi och medicin 1920.
Krogsered, församling i Ätrans
kommun i Hallands län, 468 inv. 1954.
1. Krohg [kråg], Christian (1852—
1925), norsk målare och
skriftställare, en av naturalismens
banbryta-re i norsk konst, mest känd genom
sina socialt betonade skildringar ur
storstadslivet. Ett av hans
huvudverk, Albertine i polisläkarens
väntrum (1887. Nasjonalgalleriet, Oslo),
skildrar en scen ur hans 1886
utgivna sociala roman Albertine. K.
har dessutom skildrat fiskarlivet vid
Skagen och utfört framstående
porträtt, 73 B, 699 B, 2531 B.
2. Krohg, Per (f. 1889), son till
Christian K., målare, en av
centralgestalterna i modernt norskt måleri, mest
betydande som monumentalmålare i
en fantasifull, spirituell stil, bl. a.
freskomålningar i sj ömansskolan på
Ekeberg vid Oslo (1921—24) med
motiv från sjömanslivet och
hamnarna, Herslebs skola (1927),
Universitetsbiblioteket (1933),
Universitetsbyggnaden på Blindern (1938)
och i Oslo Nya Rådhus (1949), 73
B, 2532.
Kroi’sos, se Krösus.
Kroka’n (fr. croquante, av croquer,
krasa mellan tänderna), större
sockrat bakverk i form av torn o. dyl.
Krokek, församling i Kolmårdens
kommun i Östergötlands län, 2 373
inv. 1954. 5 km n. om K:s kyrka
ruiner efter franciskanklostret
»Vårfrukloster på Kolmården».
Kroket’ter (fr. croquettes), avlånga
eller runda bullar av tjock stuvning
på fisk, kött eller grönsaker,
pa-nerade eller flottyrkokta.
Kroki’, se Croquis.
KrokodiTer, CrocodiTia, ordning av
kräldjurens klass, stora,
ödleliknan-de djur med brett, plattat huvud,
från sidorna hoptryckt simstjärt
4465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
