Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pompejansk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POMPEJANSK STIL –––––––––––
ägde stort inflytande på statens
affärer men var slösaktig med dess
medel.
Pompejansk stil, en efter den främsta
fyndorten Pompeji uppkallad
romersk dekorationsstil, främst inom
väggmåleriet. Fyra olika perioder
har kunnat urskiljas. Återgår i regel
på grekiska original från 400-talet
f. Kr. P. fick stor betydelse för
ny klassicismens dekorationsmåleri,
2868.
Pompeji, fornitaliensk stad, grundad
på 500-talet f. Kr. Vid Vesuvius
utbrott 79 e. Kr. begravd i aska och
lava, varigenom den till stor del
kunnat bevaras, återupptäckt på
1700-talet och från 1748 till stora
delar utgrävd. P. är vår viktigaste
källa för vetskap om romerska
bostadsformer, konsthantverk, måleri
m. m., 2714 B, 2868.
Pompej’us, Gnejus (106—48 f. Kr.),
romersk härförare och politiker.
Kuvade det stora slavupproret 71,
rensade Medelhavet från sjörövare
och besegrade konung Mithridates
av Pontos samt organiserade de
asiatiska provinserna. Tillsammans med
Caesar och Crassus triumvir år 60
bröt han sedan som senatspartiets
förkämpe med Caesar men
besegrades vid Farsalos 48. P. flydde till
Egypten, där han mördades. P. var
en lysande fältherre men som
statsman mera en verkställare av andras
idéer och intressen, 370 B, 569.
Pom’pelmusträdet, Cifrus auran’tium
var. decuma’na, fam. Rutaceae, en
form av apelsinträdet med 3 kg
tunga frukter, som odlas i
Indonesien. Fruktköttet ätes och av skalet
erhålles suckat, 116.
Pompongdahlia, se Dahlia.
Pomposo [påmpå’så], italiensk
musikterm: pompöst, praktfullt.
Pompö’s (fr. pompeux), praktfull,
högtravande, prålande, som utmärkes
av pomp och ståt.
Ponce [pån’se], stad på s. Puerto Rico,
Västindien. 99 492 inv. 1950. Tobaks
-industri. Export av kaffe, tobak och
socker över uthamnen La Playa.
Ponchielli [pongkiäl’i], Amilcare (1834
—86), italiensk operakompositör,
känd genom sin opera La Gioconda
(1876), där den populära
balettmusiken Timmarnas dans förekommer.
Pond (p), kraftenhet i det
modifierade tekniska måttsystemet där gram
utgör enheten för massa. Närmare
bestämt är 1 p den kraft med vilken
jorden attraherar vikten 1 gram vid
normaltyngdkraft motsvarande
normalaccelerationen 9,80665 m/s2.
Pondichéry [pånsdisjeri’], fransk
koloni i Främre Indien, 140 km s.v. om
Madras. 291 km2, 221 000 inv. 1952.
Huvudstaden med samma namn
hade 58 600 inv. 1952 och en del
bomullsindustri. Grundades 1674, —1161,
1726 K.
Pondus [pån’-], lat., tyngd;
myndighet, auktoritet.
Pone’ra (lat. pon’ere), antaga,
förutsätta.
1. Poniatow’ski, Stanislaw (1676—1762),
polsk greve och diplomat. Var ivrig
anhängare av Karl XII, som han
följde till Turkiet, där han bidrog
till detta lands krigsförklaring mot
Ryssland. Blev 1752 borggreve av
Krakau.
2. Poniatow’ski, Stanislaw, son till
Stanislaw P., se Stanislaus, konung
av Polen.
3. Poniatow’ski, Jözef (1763—1813),
brorson till Stanislaw P. 2, polsk
furste och fältherre, nationalhjälte.
Deltog 1794 i Kosciuszkos resning,
förde under Napoleons tåg mot
Ryss
land 1812 befälet över en armékår
och omkom under reträtten.
Ponny [pån’i], namn på flera
småväxta hästraser, 1690.
Pons [påns], Lily (f. 16/4 1904),
franskamerikansk koloratursopran. Anställd
vid Metropolitan från 1931. Har
gjort vidsträckta turnéer
(Stockholm 1938). Gift 1938 med
kapellmästaren André Kostelanetz.
Ponsard [pånssa’r], Francois (1814—67),
fransk dramatiker, ledamot av
Franska akademin 18S5. P. skrev bl. a.
dramat Lucrèce (1843) i
fransk-klassicistisk stil, ett flertal komedier
och det historiska verket Le lion
amoureux (1866, Det besegrade
lejonet, sv. ö. 1875).
Ponscarme [pån8skar’m], Hubert (1827
1903), fransk medaljgravör, gjorde
såväl som konstnär som lärare en
nydanande insats inom medalj
konsten.
Pontano [pånta’nå], Giovanni (1426—
1503), renässansens främste
latinskald. Hans huvudverk äro Urania
och De hortis Hesperidum.
Pont-Avenskolan [pånstavans-],
målar-koloni i Pont-Aven i Bretagne vid
1880-talets slut. Arbetade i en
syn-tetistisk-symbolistisk anda. Till P.
hörde bl. a. M. Denis, P. Gauguin
och E. Bernard.
Ponte, Lorenzo da, se Da Ponte,
Lo-renzo.
Ponte Corvo [påntekår’vå], stad i v.
mellersta Italien, n.v. om Neapel.
13 369 inv. 1951. Omkring 1510—1860
ett furstendöme under Kyrkostaten.
1806—10 var Bernadotte och 1810—14
Joakim Murat och hans son Lucien
furstar av P. Släkten Murat bär
fortfarande furstetiteln.
Pontén, Frithiof (f. 27/6 1872),
skolman. Lektor i latin och grekiska vid
Lunds läroverk 1923—38. Känd
läroboksförfattare.
Pontiac, bilmärke som tillverkas av
General Motors. Typen
introducerades 1926 genom koncernens s. k.
Oakland Division.
Pontiac [pån’tiäk], stad i s.ö.
Michigan, n. USA, 40 km n.v. om Detroit.
73 681 inv. 1950. Bilindustri.
Uppkallad efter ottawastammens hövding
Pontiac, som 1763—66 stred med
engelsmännen.
Pon’tifex, präst i det gamla Rom.
Prästkollegiet kallades colle’gium
pontif’icum. Dess ordförande var P.
maximus.
Pontifika’t, dels värdigheten som
pon-tifex, dels påve värdigheten.
Ponti’nska träsken, forna
malariasmit-tade sumptrakter s.ö. om Rom i
La-tium, 50 km långa och 10—20 km
breda intill havet, torrlagda och
uppodlade på 1920—30-talen, 1814.
Ponti’nska öama, Pon’zaöarna,
italiensk ögrupp av vulkaniskt ursprung
i Tyrrhenska havet v. om Neapel. 10
km2, ca 6 000 inv. Ha av gammalt
använts som förvisningsort.
Pon’tiska bergen, bergskedja i n.
Mindre Asien längs Svarta havets s.
kust, högsta toppen 3 700 m ö. h.,
3538 K.
Ponton (lat. pons, bro), båtliknande,
flytande, ofta flatbottnad kropp,
tjänande som underlag till flytande
broar, för uppbärande av hydro
-plan, för lyftning av sjunkna fartyg
etc. — Pontonjä’rer, äldre
benämning på de ingenjörstrupper, som
främst hade till uppgift att bygga
krigsbroar med hjälp av pontoner.
Pontop’pidan, Henrik (1857—1943),
dansk författare, nobelpristagare
1917 tillsammans med K. Gjellerup.
Hans huvudverk äro romanserierna
Det forjættede Land (1891—95), där
fantasimänniskans konflikt med
–––––––– POPPELSLÄKTET
verkligheten skildras, och den delvis
självbiografiska Lykke-Per (1898—
1904), vars djupa syn på
människans lott ytterligare utvecklas i De
Dödes Rige (1912—16), 675.
Pontor’mo, Jacopo (1494—1557),
italiensk målare, en av manierismens
främsta företrädare. P:s konst, bl. a.
freskerna i Certosa di Val d’Ema vid
Florens (1522—24) och en rad
porträtt, präglas av en starkt subjektiv
uttrycksvilja med bl. a.
disproportionering av de mänskliga formerna.
Pontos [pån’tås], lat. Pon’tus, landskap
på s.ö. kusten av Svarta havet
(antikens Pontos euxeinos), mellan
Pa-flagonien och Armenien. Var under
Mithradates VI en kort tid före 66
f. Kr. ett mäktigt rike. Sedermera
romersk provins, 39 K.
Pon’tos euxei’nos, Pon’tus euxi’nus,
antikens namn på Svarta havet,
1442 K.
Pontypool [påntipoT], stad i
Mon-mouthshire, Wales. 42 030 inv. 1954.
Järnverk, tillverkning av bleckplåt.
Pool, eng. 1. Nationalekonomisk term
för vissa former av samverkan
mellan producenter. — 2. En för flera
områden eller länder gemensam
produktionsplan med åtföljande
kontroll över avsättningen. Efter andra
världskriget ha flera förslag
dryftats att säkerställa ländernas
råvaruförsörjning genom olika former
av P. Jfr även Schuman, Robert.
Poole [poT], hamnstad i Dorsetshire,
s. England, vid Engelska kanalen.
84 540 inv. 1954. Betydande kustfart
och fiske.
Poona [po’na], Puna, stad i provinsen
Bombay, v. Indien, vid
järnvägs-och flyglinjen Bombay—Madras. 560
m ö. h. 480 982 inv. 1951.
Garnisonsort. Sommarresidens för Bombays
regering. Textil-, guld- och
silverindustri. På 1600—1700-talen
huvudstad i ett mäktigt mahrattrike, 1726
K.
Poop’o [pååpå’], Lago P., förr kallad
(Pampa) Aullagas [aoljag’as],
avloppslös insjö i s.v. Bolivia. 2 530
km2. 3 694 m ö. h. Mottager
Titica-casjöns vatten genom Rio
Desagua-dero.
Pop [på’p] (grek. pap’pas, far), präst
i den grekisk-katolska kyrkan
Pope [påo’p], Alexander (1668—1744),
engelsk författare,
fransk-klassicismens främste engelske företrädare,
oöverträffad i sin förmåga att i poesi
präglad av klarhet och pregnans
tolka upplysningens bärande idéer. P.
skrev lärodikter, satirer, idyller och
herdedikter. Hans mästerverk är
Essay on man (1732—35, Försök om
människan, sv. ö. 1756), en
sammanfattning av förnuftstrons syn på
världen och människan. Även som
litteraturkritiker har han varit av
stor betydelse, 839.
Popocate’petl, aztekiska, »det rykande
berget», en 5 452 m hög vulkan i
Mexiko vid s.ö. randen av
Anahuac-platån, 70 km s.ö. om Mexico City,
2304, 2490 K.
Popolo dTtaTia [på’pålå], den
förnämsta fascisttidningen, startad av
Mussolini 1914, utgavs 1914—45 i
Milano, 1922—31 redigerad av dennes
broder Arnaldo Mussolini (1885—
1932) och därefter till 1943 av Vito
Mussolini (f. 1912). Återuppstod 1951
som veckotidning. Den fick tillägget
nuovo till namnet.
Poppae’a Sabi’na (d. 65 e. Kr.),
romersk kejsarinna, Neros älskarinna
och dennes gemål efter Octavias
förvisning. Bekant för sin skönhet och
härsklystnad.
Poppelsläktet, Pop’ulus, familjen
pilväxter, 18 arter, 1 vild i Sverige,
4708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
