Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Runsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNSA
RUUD, SIGMUND
sprungligen det runda ettöresmyntet
på Gustav Vasas tid. Senare var R.
= 1 öre kopparmynt och 1776—1855
den minsta myntenheten = V12
skil-ling.
Runsa, gods i Eds socken, Stockholms
län, med huvudbyggnad uppförd på
1670-talet, troligen efter ritningar av
Jean de la Vallée. Sedan 1753
fideikommiss inom ätten Ankarcrona.
Runstav eller primstav, ett slags
beständig kalender, skuren i trä, i sin
enklaste form bestående av en
träskiva eller stav. R. förekom i
Skandinavien, främst i Sverige, från
medeltiden fram till 1800-talets slut.
Runsten, församling i Gärdslösa
kommun på mellersta Öland, Kalmar
län, 762 inv. 1054.
Runsten, rest minnessten med
runinskrift, huvudsakligen från
800—1000-talen. Förekommer främst i
Skandinavien och därifrån grundade
kolonier. I Danmark finns ca 200, i
Sverige ca 2 000 och i Norge ca 500 R.,
2890 B.
Run’tuna, församling i Rönö kommun
i s. Södermanlands län, 811 inv.
1954, med medeltida kyrka.
Runö, est. Ruhnufaar, ö i Estland
belägen i Rigabukten, 10,? km2, till
1944 bebodd av ca 300
svensktalande, som då överflyttade till Sverige,
863 K.
Runö-skolan, se Landsorganisationens
skolor.
Ru’okokoski, Jalmari (1886—1936),
finsk konstnär, jämte Sallinen
ban-brytare för det nationella finska
måleriet. Till hans främsta verk
höra en rad kamrat- och
självporträtt, präglade av starkt primitiv
uttryckskraft, 964.
Ru’otsalainen, Paavo (1777—1852), en
av den finländska pietistiska
väckelserörelsens främsta ledare.
Ruotsi [ro’åtsi], finskt namn på
Sverige, troligen sammanhängande med
namnet Roslagen.
Ruoutevare [ro’åo-], järnmalmsfält i
Jokkmokks kommun, Norrbottens
län, 11 km n. om Kvikkjokk.
Betydande fyndighet av titanrik
järnmalm. Hittills outnyttjad.
Ruprecht [rop’rächt] (1619—82), prins
av Pfalz, tysk-engelsk krigare.
Deltog i Karl I:s strid mot parlamentet
och fick efter restaurationen åter
höga militära befattningar. Deltog i
stiftandet av Hudson-Bay-kompaniet.
RuraT (lat. rus, landsbygd), lantlig;
hörande till landsbygden.
Ru’rik, »ryska rikets grundläggare», en
troligen uppländsk vikingahövding,
som vid 800-talets mitt slog sig ned
i Novgorod, varifrån han kraftigt
utvidgade sitt välde. R:s ätt
innehade Rysslands tron till 1598, —
1914, 3362.
Rus, ruser, benämning på de svenska
vikingar, som under Ruriks ledning
koloniserade delar av Ryssland, som
efter dem anses ha fått sitt namn.
Rusdrycksförbud, förslag till totalt
förbud mot försäljning och
konsumtion av alkoholhaltiga drycker har
tidvis framförts av
nykterhetsorga-nisationerna i Sverige. Vid en
folkomröstning 1922 uttalade sig en
knapp majoritet mot R. Under
1920-talet har R. varit rådande i bl. a.
USA, Island och Finland men
upphävts i början av 1930-talet, 2550.
Rush [rusj, engelskt uttal rasj], eng.,
rusning.
Rusjtjuk, se Russe.
Ruskin [ras’kin], John (1819—1900),
engelsk författare, konst- och
kulturkritiker, professor i konsthistoria
i Oxford 1869—79 och 1883—84,
pre-rafaelismens främste teoretiker.
Försvarade hantverket gentemot
indu
strialism och stadskultur och fick
därigenom betydelse för
Morrisrö-relsen. Bland hans verk märkas
Modern painters (1—5, 1843—60), Seven
lamps of architecture (1849) och
The Stones of Venice (1851—53),
834.
Russ, liten halvvild häst på Gotland
(mankhöjd 120 cm).
Russe [ros’se], Rusjtjuk, stad i n.ö.
Bulgarien, vid Donau. 54 000 inv.
1950. Stor spannmåls- och
boskaps-handel. Järnvägsfärja till Giurgiu i
Rumänien.
Russel [ras’al], Charles (1852—1916),
amerikansk sektgrundare, se
Jeho-vas vittnen.
Russel [ras’al], Jane (f. 1921),
amerikansk skådespelerska.
Företrädesvis vamproller. Blekansiktet (1948),
Macao (1952), Blekansiktets son
(1952).
Russell [ras’al], George William (1867
—1935), irländsk skald och målare.
Publicerade under signaturen Æ
dikter som utmärka sig för visionär
naturmystik och ställa honom i
främsta raden bland poeterna i den
litterära nationellt-irländska
upp-blomstringen från 1800-talets slut.
Russell [ras’al], Henry Norris (f. 1877),
amerikansk astronom. Har framlagt
en uppseendeväckande teori om
stjärnornas utvecklingshistoria. I
Rus-selldiagrammet, där stjärnorna
inplaceras efter ett system som tar
hänsyn till deras färg och absoluta
ljusstyrka, finnas obesatta områden,
vilka R. betecknar som instabila.
Enligt R. skulle solen befinna sig
på en plats i diagrammet som
ligger riskfyllt nära ett instabilt
område, 3152.
1. Russell [ras’ol], William (1639—83),
engelsk politiker. Motarbetade Karl
II:s franskvänliga och katoliserande
politik samt sökte utestänga
konungens broder Jakob från
tronföljden. R. blev förmodligen
oskyldigt misstänkt för delaktighet i en
sammansvärjning mot Karl II och
2. RusseU^John (1792—1878), earl R„
engelsk statsman, ledamot av
underhuset 1813—61, tillhörde whigpartiet,
premiärminister 1846—52 och 1865—
66, utrikesminister 1852—53 och 1860
—65. R. bidrog verksamt till
genomförande av den stora
parlamentsre-formen 1832, till revision av
strafflagen och till införande av nya
kommunallagar.
3. Russell, Bertrand (f. 1872), sonson
till John R., engelsk filosof och
socialpolitisk skriftställare, en av den
moderna logikens främsta
representanter, som kunskapsteoretiker
företrädare för empirismen. R. erhöll
1950 nobelpriset i litteratur. Bland
hans arbeten märkas Den nya
filosofin (1927, sv. ö. 1928), Äktenskap
och moral (1929, sv. ö. 1930),
Västerlandets filosofi (1945, sv. ö. 1948)
och Den mänskliga kunskapen (1948,
sv. ö. 1950), 2895 B.
Russellianer, detsamma som Jehovas
vittnen.
Russifice’ra (lat. fac’ere, göra),
förryska.
Russin (lat. race’mus, druva, klase),
på vinstockarna eller artificiellt
torkade vindruvor. Endast de mera
soc-kerhaltiga druvsorterna i
Medelhavs-trakterna och Kalifornien användas,
1234.
RussofiT (lat. Russ’ia, Ryssland, och
grek, filos, vän), ryssvän.
Rusthåll, under indelningsverket
uppsättning och underhåll av ryttare.
Från att ursprungligen ha bestritts
genom direkt tilldelning av
krono-hemman blev R. under Karl XI en
skattebönderna åliggande skyldighet
mot frihet från utskrivning, 152.
Rusti’k, lat., lantlig, ohyfsad, rå. —
R., rustika, inom arkitekturen
benämning på en fasadyta med grovt
huggna naturstensblock. Användes
särskilt i den florentinska
ungrenässansarkitekturen. Kan även imiteras
i puts.
Rusttjänst, vapentjänst till häst mot
viss skattefrihet, frälse. Från Alsnö
stadga 1279 till vasakonungarnas
rusttjänstordningar omformades R.,
som ursprungligen var personlig, till
ett besvär, som åvilade jorden och
uttogs med hänsyn till dess
avkastning. Från slutet av 1500-talet miste
R. alltmer sin betydelse och ersattes
på mitten av 1700-talet med en
bevillning, som avskrevs, då
indelningsverket avskaffades, 7.
Rute, församling i Fårösunds
kommun på n. Gotland, 639 inv. 1954,
med kyrka från 1200-talet.
Rute’ner, förr detsamma som ryssar,
senare benämning på ukrainare i
s.ö. Polen, ö. Tjeckoslovakien och n.
Rumänien, vilka områden efter dem
stundom kallas Rute’nien.
Rute’nien, benämning på område i
Karpaterna, även kallat
Karpato-Ukraina. Tillhörde 1919—39
Tjeckoslovakien, 1939—45 Ungern, 1945
Tjeckoslovakien, som s. å. avstod
området till Ryssland. Jfr Rutener.
Rute’nium, den sällsyntaste platina
-metallen. Kemiskt tecken Ru,
atomnummer 44, atomvikt 101,?, täthet
12,30. En ytterst hård, spröd, grå
metall, olöslig i alla syror vid
frånvaro av luft.
Rutherford [raö’afåd], sir Ernest (1871
—1937), engelsk fysiker, professor i
Manchester 1907, i Cambridge 1919.
Utförde epokgörande undersökningar
inom atomfysiken och var den förste
som lyckades åstadkomma och
identifiera en kärnreaktion (1919).
Förutsade (1919) existensen av den
elementarpartikel som efter upptäckten
(Chadwick, 1932) kallats neutronen.
R. erhöll 1908 nobelpriset i kemi,
207, 210, 1565 B.
Ruthström, Julius (1877—1944),
violinist, professors titel 1933. Lärare i
violinspel vid Musikhögskolan 1912
—42, primarie i
Ruthströmskvartet-ten. Har utgivit flera läroböcker i
violinspelets teknik.
Ruthven [raj/vin], Patrick (omkring
1573—1652), lord R. of Ettrick, earl
of Perth, skotsk krigare. Kämpade
med utmärkelse på svensk sida
under 30-åriga kriget. Återkallades till
England 1636 och blev chef för Karl
I:s trupper i Skottland under
inbördeskriget. Åtnjöt pension från
Sverige.
RutiT, mineral, titandioxid, brytes på
Kragerö, Norge.
Ruti’n (fr. routine, av route, väg),
långt driven yrkesfärdighet;
vane-mässigt arbete; enahanda. —
Rutinerad, yrkesskicklig, övad.
Rutlandshire [ratTandsja], grevskap i
ö. mellersta England, 394 km2, 22 800
inv. 1954. Huvudstad Oakham. Det
minsta grevskapet i England.
Ruts bok, skrift i G. T. behandlande
den moabitiska kvinnan Ruts
levnad. Troligen författad på 400-talet
f. Kr.
Rutström, Anders (1721—72), herrn
-hutare, kyrkoherde i Hedvig
Eleonora församling, landsförvisad 1765
—70. Författare till de mycket
spridda uppbyggelsesångerna Zions nya
sånger.
1. Ruud, Sigmund (f. 1907), norsk
backhoppare, 1946—55 ordf, i
internationella skidförbundets
back-kom-mitté. Vann FIS-tävlingen 1929 och
4767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
