Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ränneslöv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄNNESLÖV
RÄVEN
lands grenadjärkår och Smålands
husarregemente.
Ränneslöv, kommun i s. Hallands län,
3161 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Ränneslöv och
Isby.
Ränta (lat. red’dere, betala),
gottgö-relse för nyttjande av ett
kapitalföremål respektive ersättning för
utlånande av ett sådant. R. uppträder
dels som jordränta (dvs. priset på
produktionsfaktorn jord), dels som
kapitalränta. Den sistnämnda kan få
formen av avkastning på realkapital
(omedelbar kapitalränta) eller av
låneränta (penningränta). Med
gällande R. avses i regel den
genomsnittliga procentuella ersättning, som
man på penning- och
kapitalmarknaden får betala för penninglån. Jfr
även Effektiv ränta, 2920.
Ränta’bel, vinstgivande, räntebärande.
Ränta på ränta, bankterm som
betecknar det förhållandet, att räntan på
ett sparkapital i regel icke utbetalas
till kontoinnehavaren utan lägges
till kapitalet, varefter det således
utökade kapitalet i sin tur förräntas.
Ränteformel, den matematiska
operation, enligt vilken räntan på ett
kapital beräknas. R. brukar skrivas:
r = k • p • t ., , , .
———, varvid r betecknar
räntefoten, k kapitalet och t tiden
(uttryckt i år).
Räntefot eller räntesats, den procent,
efter vilken ränta (på exempelvis ett
lån) utgår.
Räntekammare, se Räntmästare.
Räntereglering. Enligt en
fullmaktslag som tillkom 1951 men ännu
(1955) icke tillämpats äger
regeringen ge Riksbanken rätt att
införa räntestopp, dvs. förbud för
kreditinstituten att höja sina
utlå-ningsräntor, samt att bestämma
maximiräntor för utlåning och
mi-nimiräntor för inlåning.
Lagförslaget var föremål för en omfattande
diskussion och utsattes för skarp
kritik av flertalet remissinstanser.
Räntmästare, tjänsteman vid
Statskontoret samt vid universiteten, som
handhar offentliga kassor och vars
avdelningar benämnas
Räntekammare.
Räpplinge, församling i Gärdslösa
kommun på mellersta Öland,
Kalmar län, 602 inv. 1954.
Rätan, kommun i s. Jämtland,
Jämtlands län, 1 831 inv. 1954, — 1910 K.
Rä’ter, folkstam av okänd
härstamning i mellersta Alperna s. om
Bodensjön, möjligen kelter,
romanise-rades och tala nu delvis
rätoroman-ska. Jfr Rätien.
Rä’tien, romersk provins, omfattande
nuvarande s. Bayern, n. Tyrolen och
ö. Schweiz, erövrad 15 f. Kr.
Rä’tiska alperna, östalpernas
västligaste del, ö. Schweiz. Högsta topp
Piz Bernina, 4 052 m ö. h., 2961 B.
Rätoroma’nska eller ladi’nska språket,
benämning på en grupp romanska
dialekter, som talas av ca 450 000
personer (rätoroma’ner) i s.ö. Schweiz
och vissa gränstrakter i n.ö. Italien,
2855.
Rätt. 1. R. i objektiv mening,
detsamma som rättsordning, dvs. ett system
av normer för det mänskliga
handlandet, som uppkommit i en stat
eller stater emellan, 2921. — 2. R. i
subjektiv mening, detsamma som
rättighet, dvs. en av rättsordningen
skyddad befogenhet att förfoga över
eller fordra något med
motsvarande skyldighet för annan att
respektera eller uppfylla rättigheten. ■—
3. Detsamma som domstol.
Rättare, arbetsförman vid jordbruk.
Rättarting, se Räfsteting.
Rättegång eller process, förhandling
mellan parter inför domstol.
Rättegång om privaträttsliga anspråk
kallas R. i tvistemål och R. om statens
straffrättsliga anspråk R. i brottmål.
Som principiell skillnad mot äldre
lag gäller efter nya
rättegångsbalkens ikraftträdande 1 jan. 1948, att
R. skall vara muntlig, koncentrerad
och omedelbar.
Rättegångsbalken, huvudavdelning i
1734 års lag. Efter långvariga
förarbeten helt omarbetad med verkan
fr. o. m. 1 jan. 1948. Jfr Rättegång.
Rättegångsbiträde, person som
uppträder vid sidan av part i process och
är honom behjälplig med utförandet
av talan.
Rättegångsfullmakt, bemyndigande att
utföra annans talan i rättegång.
Behöver ej vara skriftlig utan kan
meddelas muntligen inför rätta.
Rättegångskostnader, de skäliga
kostnader som åsamkas processande part
för arbete och tidsspillan i
anledning av rättegången och för
ersättning till ombud eller biträde.
Storleken av R. bestämmes av
domstolen. Egna och motpartens R. åvilar
i regel den förlorande parten, men
domstolen äger förordna om
jämkning eller att vardera parten skall
stå för sin kostnad. Regler i 18 och
31 kap. rättegångsbalken.
Rättegångsmissbruk, att mot bättre
vetande inleda, föranleda, söka
förhala eller ock fullfölja talan i
rättegång i tvistemål. Regler i 9 kap.
rättegångsbalken.
Rättegångsombud, av part
befullmäk-tigat ombud för att utföra hans
talan. Vissa allmänna kvalifikationer
uppställas, såsom myndighet och
redbarhet. Däremot erfordras ej
juridisk utbildning. Regler i 12 kap.
rättegångsbalken.
Rättens ombudsman, person som i
konkurs av domaren förordnas i det
allmännas intresse med skyldighet
att utfärda kallelse till och fungera
som ordförande vid
borgenärssam-manträden, öva uppsikt över
förvaltningen, granska redovisningen
m. m.
Rättighetsförklaringar, konstitutionellt
givna deklarationer angående de
medborgerliga rättigheterna, 1155,
1461.
ÜRättika, Raph’anus sati’vus, var. nig’er,
större form av rädisa, intill 1 m hög,
har stor stamknöl med tjockt, ofta
svart skal. Serveras skalad, i skivor,
eller i soppa, 1479.
Rättsfall, genom domstolsavgörande
reglerat rättsligt förhållande. För
vissa R. lämnas redogörelser i Nytt
juridiskt arkiv (Högsta domstolens
domar), Regeringsrättens årsbok och
Kammarrättens årsbok.
Rättsfilosofi, vetenskap, som
behandlar den juridiska rättens principer
och historiska utveckling.
Rättsfråga, frågan om hur en viss
situation eller en viss händelse skall
bedömas ur juridisk synpunkt. R.
särskiljes från sakfrågan, som avser
konstaterandet av det faktiska läget
eller händelseförloppet.
Rättsförbundet, se Sveriges
Rättsför-bund.
Rättshjälpsanstalter, offentliga
anstalter, vilka gratis lämna obemedlade
juridisk hjälp. Förekomma i
Stockholm, Göteborg, Malmö,
Hälsingborg, Norrköping, Örebro län,
Västmanlands län och Stockholms län.
Rättskapacite’t eller rättsförmåga,
förmåga att vara bärare av rättigheter
och skyldigheter. Från R. skiljes
rättshandlingsförmåga, dvs. förmåga
att själv företa rättshandlingar,
varigenom rättigheter eller
förpliktelser uppkommer.
Rättskemi’, en gren av kemin, som
behandlar de kemiska metoder, som
komma till användning i
rättsväsendets tjänst.
Rättskipning, domstols verksamhet i
tviste- och brottmål enligt gällande
lag, 728.
Rättskraft, se Laga kraft.
Rättsliberalism, politisk rörelse med
ändamål att verka för rätt, reglerad
av frihet, 2924.
Rättslig handlingsförmåga, se
Rättskapacitet.
Rättsmedel, i lag angivet sätt för
erhållande av högre domstols eller
samma domstols omprövning och
eventuell ändring av en dom.
Ordinära R. äro enligt rättegångsbalken
vad, besvär och revision samt
extraordinära resning, ansökan om
återställande av försutten tid samt
besvär över domvilla.
Rättsmedicin, den del av medicinen,
som omfattar de medicinska
författningarna och deras tillämpning, samt
hur läkaren bör förfara vid
undersökning av fall med rättslig
betydelse.
Rättsmoral. En i moralfilosofin
framträdande riktning som begränsar
moralen helt till rättens område.
Den rättsmoraliska skolan
representeras i Danmark av Danmarks
Rets-forbund och i Sverige av Sveriges
Rättsförbund.
Rättspra’xis, de fasta regler och bruk,
som vid lagtillämpningen och
-tolkningen utbildats vid domstolarna,
1894.
Rättspsykologi, beteckning för den
psykologi som sysslar med ett
rättsfall, från de psykologiska orsakerna
till brottet via vittnespsykologi och
domstolsatmosfärens inverkan på de
i rättssalen närvarande, till straffets
psykologiska verkningar.
Rättsstatistik, den del av den officiella
statistiken, som avser domstolarnas,
exekutiva myndigheters, polisens,
fångvårdsmyndigheternas med fleras
verksamhet. Uppgifter härom
bearbetas av Statistiska centralbyrån,
2078.
Rättssubjekt, bärare av rättigheter och
skyldigheter. Utgöres dels av
mänskliga individer, s. k. fysiska personer,
dels av stat, kommun, bolag,
förening, stiftelse etc., s. k. juridiska
personer.
Rättstitel, faktum varpå uppkomsten
av en rättighet grundar sig, t. ex.
köpavtal, varmed följer förvärv av
äganderätt.
Rättvik, kommun i mellersta Dalarna,
Kopparbergs län, n.ö. om Siljan.
8 450 inv. 1954, därav 1122 i
Rättviks municipalsamhälle. En av
Sil-janbygdens huvudorter, med
historiska minnen från Gustav Vasas tid.
Livligt besökt turistort, 641 K.
Rätvingar, Orthop’tera, insektordning
med bitande mundelar, läderartade
täckvingar och ofullständig
förvandling. I Sverige finnas 40 arter,
fördelade på 3 underordningar,
gräshoppor, vårtbitare och syrsor.
Räven, Vul’pes (Ca’nis) vul’pes,
familjen hunddjur, uppnår en längd
av 125 cm varav den yviga svansen
är ca 50 cm. R. är ett smidigt djur
med spetsig nos, uppstående öron
och rödbrun färg. Har vit undersida,
svansspets och läppar samt är
svartfärgad ett stycke upp på benen.
Lever av sorkar, möss samt matar även
sina ungar med höns och änder. R.
bor i lyor under marken, helst i
närheten av människor. Bland R:s
färgvarianter märkas kors- och
sil
4771
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
