Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sekreterare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEKRETERARE
SELKIRK, ALEXANDER
1921 ersattes det av
utrikesnämn-den, 2706.
Sekrete’rare, egentligen den som har
hand om sigillet (sekretet); person
som sköter skrivgöromål
(korrespondens, protokoll etc.); titel för
vissa tjänstemän. — Sekretaria’t,
sekreterarbefattning, tjänsterum
eller avdelning för ombesörjande av
skrivgöromål.
Sekreterarefågel, ormfalk,
Gypoge’-ranus serpenta’rius, dagrovfågel,
längd 125 cm, långa ben, grå,
nacktofs, vingar och stjärt svarta.
Flyger ogärna. Lever av mindre
ryggradsdjur. Afrika s. om Sahara, 2878.
Sekretess’, hemlighållande,
tystnadsplikt.
Sekretesslagen, gängse namn på lag
28 maj 1937 om inskränkning i
rätten att utbekomma allmänna
handlingar, 3517.
Sekreti’n, ett matsmältningshormon,
som framkallar avsöndringen av
bukspott. S. bildas i tunntarmens
översta del vid kontakt med surt
innehåll från magsäcken och föres
via blodet till bukspottkörteln, 2285.
Sekretio n, avsöndrande av sekret. Se
Inre sekretion.
Sekreto’risk, som avser sekretion.
Sekt (lat. sec’ta, anhängare),
trossamfund, som avskilt sig från
härskande kyrkosamfund. — Sekterism’,
sektväsen. — Sekretist’,
sektanhängare.
Sekt (lat. vi’no se’co, torrt vin),
egentligen vin framställt av
druvor som fått halwissna på
stockarna. I Tyskland namn på de
mousserande vita vinerna från Rhen
och Mosel, numera på musserande
vin i allmänhet, 3698.
Sekte’r, förkortning av sekreterare,
(konglig sekter), förr bruklig titel
för e.o. kansli tjänsteman.
Sektio’n (lat. sec’tio), avskäming,
snitt; avdelning.
Sek’tor (lat. seca’re, skära), en plan
ytfigur som begränsas av en
kurv-båge och två varandra skärande
räta linjer. Vid cirkelsektorn
underförstår man att de två räta
linjerna skola vara radier. — Med
sfärisk sektor förstås en sådan
ro-tationskropp, som man erhåller
genom att låta en cirkelsektor rotera
omkring sin medellinje.
Sekula’r- (lat. saec’ulum, århundrade),
sammansättningsled med betydelse
hundraårs-; beståndande; världslig;
som inträffar vart hundrade år.
Sekularise’ring eller sekularisation
(medeltidslat. sæcula’ris, världslig),
förvandling av kyrkliga områden,
egendomar m. m. till världsliga;
förvärldsligande; de religiösa
tänkesättens och livsformernas
undanträngande. — Sekularise’ra, utföra
sekularisering.
Sekulä’r, astronomisk eller fysisk
företeelse, som sker så långsamt, att
den blott blir märkbar efter sekler.
— Ordet användes även i stället
för sammansättningsledet
hundraårs-.
Sekund (lat. secun’dus, den andra).
1. Inom astronomin: tidmått
betecknande 1/60 tidsminut. — 2.
Inom matematiken: vinkelmått
betecknande 1/60 bågminut. — 3.
Inom musiken: den diatoniska
skalans andra ton; stor S. är t. ex.
in-tervallet c—d, liten S. t. ex. e—f.
— 4. I sammansättningar ofta
liktydigt med under-, andre, t. ex.
sekundchef.
Sekun’da, varor av lägre kvalitet (än
de som äro prima); i vanligt
språkbruk: underhaltig, usel.
Sekundan’t (lat. secunda’re, gynna),
ombud, vittne och biträde åt en
duellant.
Sekundchef, chef (vanligen överste)
för ett regemente där konungen är
nominell chef, exempelvis vid de
svenska s. k. rangregementena.
Sekunde’ra, understödja.
Sekundä’r, andrahands-, andra
rangens, av underordnad betydelse, 1616.
Sekundä’rlindning, se Transformator.
Sekundä’rluft, den luft som vid en
gasbrännare och ev. vid vissa
eldstäder tillföres lågans yta, detta till
skillnad från primärluften, som
tillföres bränslet före brännzonen (vid
gasbrännare vanligen genom
injek-torverkan).
Sekundärlån, inteckningslån mot
säkerhet som ligger mellan (i regel)
50 och 75 % av fastighetsvärdet.
Jfr Primärlån. Tertiärlån.
Sekundä rstrålning, strålning i andra
hand dvs. från ett belyst föremål.
Ordet användes mest inom
röntgentekniken för att beteckna den
strålning, som (i alla riktningar) utgår
från det inre av en kropp, som
genomlyses med röntgen. S. har
mindre genomträngningsförmåga än
primärstrålningen. Den bildslöja som
framkallas av S. söker man
reducera genom att mellan föremålet
och filmen insätta en
»sekundärbländare» med kantställda
blylameller, varvid från S. härrörande
och snett mot filmen infallande
strålar avbländas.
Sekurite’t (lat. secu’ritas), trygghet.
Sekva’ner, forntida keltisk folkstam
kring nuvarande Besangon, ö.
Frankrike, underkuvades av Caesar
på 50-talet f. Kr.
Sekvens’ (lat. se’quens, följande),
betecknar i musiken dels en
senmedeltida musikform inom
vokalmusiken, där varje strof par har sin
särskilda melodi, t. ex. Stab’at
mater, dels upprepning av en melodisk
eller harmonisk figur stegvis
uppåt eller nedåt, 2110.
Sekves’ter (senlat. sequestra’re,
avsöndra). Inom juridiken: detsamma
som kvarstad. — Inom medicinen:
död vävnads- eller organdel, som
frilagts genom den friska
vävnadens reaktion (sekvestrering).
Sel, lugnvatten i norrländska älvar
mellan de stridare sträckorna.
Ingår ofta i ortnamn, t. ex. Selånger,
Lycksele.
Sela, i Davids psalmer förekommande
avslutningsord, troligtvis för att ange
att endast ackompanjemanget men
ej sången fortsatte.
Selander, Sten (f. 1/7 1891),
författare, kritiker i D. N. 1929—35, i Sv.
D. från. 1936. fil. dr 1950, docent
i växtbiologi 1951, medlem av
Svenska Akademien 1953. S. har gett ut
diktsamlingar, som i talspråkston
vill återge livets stämningar, t. ex.
Staden (1926), Sommarnatten (1941),
litterära essäer och naturskildringar.
S. har även redigerat antologier,
bl. a. Den unga lyriken (1924,
omarbetad 1950) och Levande svensk
dikt (1928, omarbetad 1948), 3339,
3340 B.
Selangor, Salongor [seVanggå], malaj
-stat på v. Malacka, ingår i
Malajiska federationen. 8175 km2,
711 000 inv. 1947. Huvudstad
Kuala-Lumpur.
Selaön, den största ön i Mälaren,
Södermanland, ö. om Strängnäs, 101
km2, 1 807 inv. 1951. Rik på
forn-lämningar, 3405 K.
Seld(s)ju’ker, turkisk stam, som från
1000-talet erövrade Turan, Iran och
Främre Asien. Från 1200-talet
dukade de under för mongolerna och
turkarna, 2373, 3537.
Sele, remtyg med tillbehör, som
fordras för hästens användande som
dragare.
Selektio’n (lat. selig’ere, utvälja),
urval, 2800.
Selektivite’t säges en radiomottagare
ha, då den av de inkommande
vågorna med olika frekvens
bortskil-jer allt så när som på ett smalt
band av frekvenser. Kan uppnås
endast med på bandfilterprincipen
byggda superheterodyner. Är S.
alltför stor, bortskiljas även de
höga ljudfrekvenserna så att
endast låga toner höras, 591.
Sele’n, med svavel besläktat
grundämne, upptäckt 1817 av Berzelius.
Kemiskt tecken Se, atomvikt 78,96,
atomnummer 34, kokpunkt 688°.
Förekommer spårvis i de flesta
sulfi-diska mineral samt mera sällsynt i
rena selenmineral. Användes för
framställning av rött glas och i
selenceller, 1122.
Sele’ncellen är en anordning för att
göra ljusvariationer hörbara. Den
grundar sig på egenskapen hos
grundämnet selen, att dess
ledningsförmåga ökas vid belysning. S. har
numera på grund av sin tröga
verkan ersatts av fotoceller.
Sele’ne, grekiskt ord för månen. —
Även namn på mångudinnan, 1430.
Sele’nga, flod i ö. Asien, från
Sajans-ka bergen i n. Mongoliet till
Baj-kalsjön, 1 205 km lång.
Sele’nglanser, mineral av metaller och
selen, t. ex. selenkoppar eller
ber-zelianit, selenbly, selensilver m. fl.
Selenologi’, vetenskapen om månen.
— Selenografi’, ytbeskrivning av
månen.
Seleuki’a, Seleukei’a, namn på flera
antika städer, bl. a. S. vid Tigris,
90 km n. om Babylon, en viktig
handelsstad, som grundades av
Se-leukos I omkring 310 f. Kr. och
förstördes av romarna 165 e. Kr. sä
när som på förstaden Ktesifon, 241.
Seleuki’diska riket, det östligaste ocn
det största av de hellenistiska
riken, som uppstodo vid Alexander
den stores död, 1446.
Seleukos [-ev’-], konungar i
seleuki-diska riket, av vilka Seleukos I
Nikator (Segraren), en av
Alexander den stores främsta fältherrar
var den mest framstående. Efter
Alexanders död 323 f. Kr. blev S.
ståthållare i Babylon och besegrade
olika motståndare och behärskade
sedan större delen av Alexanders
asiatiska välde.
Selfgovemment [selfgav’anmant], eng.,
självstyrelse.
Selfmade, selfmade man [sälf’meid
män], en man som själv har
arbetat sig upp ur folkets djupa lager,
uppkomling.
SeTim I (1467—1520), turkisk sultan,
störtade brodern Bajasid II 1512.
Var en stor erövrare, som lade
Kurdistan, Syrien, Palestina och
Egypten under turkiskt välde. S.
störtade den siste abbasidkalifen 1517
och övertog titeln. Han hade stora
kulturella intressen.
Selim III (1761—1808), turkisk sultan.
Tillträdde regeringen 1789, förde
flera olyckliga krig men sökte efter
freden med Frankrike 1802
genomföra reformer och organisera armén
efter europeiska mönster. Kom i
konflikt med janitscharerna och
avsattes samt mördades året därpå.
Seli’nus, ital. Selinunte, forntida
grekisk stad på s.v. Sicilien. Märkliga
ruiner av doriska tempel och stora
antika befästningar. S. grundades
omkring 625 f. Kr., förstördes 409
och omkring 250 f. Kr.
Selkirk [sel’ka’k], grevskap i s.
Skottland. 691 km2, 21 729 inv. 1951.
Huvudstad Selkirk.
Selkirk [sel’ka’k], Alexander (1676—
1721), skotsk sjöman, landsattes på
48OO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
