Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sigurd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD –––––––––––––––-
Sigtuna, grundad 1915 av Manfred
Björkquist i syfte att skapa ett
centrum för frivilligt kyrkligt arbete. S.
omfattar följande avdelningar:
folkhögskola (där huvudvikten läggs på
livsåskådningsfrågor), humanistiskt
läroverk, gästhem och bibliotek.
Direktor för S. var 1915—42
Manfred Björkquist, 1943—48 Gösta
Lin-deskog och är sedan 1948 Olov
Hartman, 2997 B.
Sigurd, pseudonym för Alfred
Heden-stierna.
Sigurd Fafnesbane, germansk
sago-hjälte, den nordiska motsvarigheten
till tyskarnas Siegfried. Han är
huvudperson i Volsungasagan och i ett
flertal eddadikter.
Sigurd Jorsalafare (1089 eller 1090—
1130), norsk konung, son till
Magnus Barfot. Företog 1107 ett korståg
till Jerusalem (Jorsala) och 1123 ett
till Småland.
Sigurd Jorsalfar, skådespel av B.
Björnson med musik av E. Grieg.
Särskilt bekant är Hyldingsmarsj.
Verket uppfördes f.f.g. 1872.
Sigurd Ring, svensk sagokonung.
Utkämpade på Bråvalla hed en ryktbar
strid med Harald Hildetand, som
stupade, varvid S. lade under sig hans
välde, bl. a. Danmark.
Sigurdskvädet, Det korta S. (isl.
Si-guröarkviöa in skamma), eddadikt
om Sigurd Fafnesbanes död. Dikten
är en av de mera betydande i
samlingen. Beteckningen »det korta»
tycks tyda på att ett större kväde
med i huvudsak samma ämne funnits
och möjligen ingått i den numera
förlorade delen av Co’dex Reg’ius.
Sigurdssagan, berättelserna om Sigurd
Fafnesbane, skildrade i bl. a.
Volsungasagan.
Sigurdsson, Jön (1811—79), isländsk
politiker och vetenskapsman.
Lyckades få det danska handelsmonopolet
avskaffat. Utgav isländska
forn-skrifter.
Sigurjönsson, Jéhann (1880—1919),
isländsk författare, känd för sina
skådespel med isländska motiv,
däribland Bjærg-Ejvind og hans Hustru
(1911), som även filmatiserats.
Sigvat Tordsson (omkring 995—1045),
isländsk skald. Blev hovskald och
förtrogen rådgivare hos Olav den
helige, som han besjöng i praktfulla
kväden.
Sigyn, Lokes maka i nordisk
mytologi. S. sökte skydda den fjättrade
Loke mot drypande ormgift genom
att uppsamla detta i en lyftad skål.
Sl-gängor, gängor enligt Système
Internationale, dvs. metriska gängor.
Sihvo, Aarne (f. 1889), finsk general,
deltog i frihetskriget 1918. Chef för
krigshögskolan 1924, befälhavare för
försvarsmakten 1926—33 och 1946—
53.
Sii’kajoki, socken i Uleåborgs län,
n.ö. om Brahestad, n. Finland,
bekant genom Adlercreutz’ seger över
en rysk styrka 18 april 1808, —
973 B.
Siilasvuo [si’lasvoå], Hjalmar (1892—
1947), finsk generalmajor 1940.
Utmärkte sig i vinterkriget 1939—40
genom segern vid Suomussalmi.
Befälhavare på Karelska näset 1944.
Sika’ner, urinvånare på Sicilien,
troligen besläktade med ibererna, 2989.
Si’kang, provins i ö. Kina, på gränsen
mot Burma. 529 000 km2, 1 756 000
inv. 1952. Huvudstad Yaan, 1995 K.
Si’kel, gammaljudiskt mynt.
Sikelia’nos, Angelos (f. 1884), grekisk
diktare, intellektuell ledare för
motståndsrörelsen under den tyska
ockupationen. Hans diktning förenar
på ett originellt sätt antika och
kristna motiv.
Si’kem, forntida stad i Samarien,
mellersta Palestina, den första
huvudstaden i Israels rike. Märkliga
lämningar ha framgrävts sedan 1913. S.
motsvarar nuvarande Nablus.
Si’kher, indisk religionssekt i Punjab,
stiftad av Na’nak (1469—1538).
Bildade vid mitten av 1700-talet ett
rike i Punjab, som underkuvades av
engelsmännen på 1840-talet, 1735.
Si’kiang, »västra floden», flod i s.
Kina, från n.ö. Yünnan till
Sydkine-siska havet. Ca 1 600 km lång,
flodområde ca 400 000 km2. Segelbar 350
km, 1995 K, 1996.
Sikker Hansen, Aage (f. 1897), dansk
tecknare, medarbetare i Politiken,
framstående barnboksillustratör.
Sik’kim, furstendöme i n. Indien,
mellan Tibet och Bhutan, 7 298 km2,
135 646 inv. 1951. Genomgångsland
för handeln med Tibet. Huvudstad
Gangtok. Del av Indiska unionen
sedan 1949.
Siklöja, Argyros’omus (Core’gonus)
al’bula, längd 30 cm, med
underkäken skjutande förbi nosen.
Förekommer från Kalmar längs kusten
norrut samt i sjöar
Skåne—Lappland. Fiskas mycket bl. a. i Vättern,
Sömmen och Mälaren.
Sikor’ski, Wladyslaw (1881—1943),
polsk militär och politiker,
konseljpresident 1924—25. Blev den
samlande gestalten bland polackerna i
utlandet efter Polens sammanbrott
1939 och bildade exilregeringen i
Frankrike 1939 och från 1940 i
England, dit han räddade sig med
resterna av armén. Avslöt 1941
vän-skapspakt med Ryssland, vilken
bröts efter Katynaffären april 1943.
Omkom vid flygolycka i juli s. å.
Siksläktet, Core’gonus, familjen
laxfiskar. Har långsträckt kropp, litet
huvud och svaga eller inga tänder.
De många arterna gå över i
varandra. — Vanliga siken, C.
lavare’-tus, längd 90 cm, lever av smådjur
och insekter. Går från östkusten upp
i älvarna för att leka men finnes
även i sjöar norrut från Vättern.
— Storsiken har samma storlek och
utbredning. Bland övriga arter
märkas gråsik och Ringsjöns blåsik,
977.
Sikt. 1. Grad av synlighet på
avstånd, beror av atmosfäriska
förhållanden. — 2. Anordning för
uppdelning av material i olika
korn-storleksklasser, t. ex. såll, vindsikt.
Siktväxel, växel, som skall betalas
vid uppvisandet.
Si’kyon, forngrekisk stad på n.
Pelo-ponnesos, 15 km n.v. om Korint.
Upplevde en blomstringstid på 600—
500-talen f. Kr., bl. a. under
tyrannen Kleisthenes.
Sil, församling i Götene köping i n.
Västergötland, Skaraborgs län, 431
inv. 1954.
SILA, förkortning för Svensk
Inter-kontinental Lufttrafik AB, 1044.
Sammanslogs 1948 med ab.
Aero-transport, varvid firmanamnet S.
upphörde att existera.
Sila, låta vätska självrinna utan tryck
genom silduk, såssil eller durkslag.
Sila’ner. kisels väteföreningar.
Sammansättningen motsvarar
metankol-vätenas.
Silarna, östra och Västra Silen, sjöar
på gränsen mellan Värmland och
Dalsland, östra S. upptar 39 km1.
103 m ö. h., Västra S. 47 km2, 97
m ö. h. Båda ingå i Dalslands kanal.
Sil’as, Pauli följeslagare på hans
andra missionsresa.
Silbenet, av små hålrum genombrutet
ben i huvudet, mot hjärnskålens
botten, mellan ögonhålorna, jfr
Bihålor.
––––––––––––––- SILJAN
Silbermann, tysk orgel- och
klaver-byggarsläkt (från Sachsen),
verksam under 1700-talets förra hälft.
Utom berömda orglar, som i våra
dagar blivit uppställda som ideal,
byggde släkten S. bl. a. en
förbättrad upplaga av hammarklaveret,
som på denna tid var ett nytt
instrument.
Silbodal, församling i Värmland
omfattande Årjängs köping. 2 891 inv.
1954.
Sile’nerna, naturväsen i den grekiska
mytologin. S., som vanligen
framställdes med hästöron och hästsvans,
uppträdde i Dionysos’ följe under
ledning av Silenos, 1430.
Silent’ium, lat., tystnad.
Sileshår, Dros’era, släkte av familjen
flugfångare med tre arter i Sverige,
insektfångande kärrörter med blad i
rosett, blommor i ensidigt knippe
och vit krona. Bladen ha på övre
sidan grova, rödbruna glandelhår.
När en insekt fastnat rullar bladet
ihop sig, varefter insekten smältes
och uppsuges. Arterna rund- och
storsileshår äro allmänna bland
vitmossa i hela Sverige, 1768 B.
1. Silfverstolpe, Malla (1782—1861),
mottog efter 1812 i sitt hem i
Uppsala det dåtida Sveriges kulturella
elit, i synnerhet de nyromantiska
skalderna. Bland besökarna i hennes
salong märktes främst Geijer och
Atterbom och ibland även Tegnér,
Almquist och kompositören A. F.
Lindblad. Härom berättas i hennes
memoarer, som utgåvos i 4 bd 1908—11.
2. Silfverstolpe, Gunnar Mascoll (1893
—1942), författare, konsthistoriker,
överintendent och chef för
Kungliga husgerådskammaren 1936,
ledamot av Svenska Akademien 1941.
Hans lyrik, präglad av klar
formkänsla och lyrisk stämning, återger
ofta minnen från barndomsårens
herrgårdsliv och motsättningen
mellan dröm och verklighet. Bland hans
verk märkas Arvet (1919), Dagsljus
(1923), Efteråt (1932) och Hemland
(1940), 3339.
Silhuettskjutning, se Pistolskytte.
Silici’der (lat. silic’ium, kisel), kisels
föreningar med metaller. Största
betydelsen har järnsilicid, kiseljärn.
Si’likagel [-gel] eller kiselsyragel,
torkad kiselsyra med stor
absorptions-förmåga för vatten. Användes såsom
torkmedel för luft m. fl. gaser.
Silika’t, salter av kiselsyra. Flertalet
mineral och bergarter äro
uppbyggda av S. Många viktiga tekniska
produkter, såsom glas, porslin och
cement, äro även silikater, 2934.
Siliko’ner, kiselföreningar
innehållande kolväteradikaler bundna vid den
2-värda radikalen = SiO. Låta sig
lätt polymeriseras till plaster,
vilka bl. a. kännetecknas av högt
elektriskt motstånd och därför ha fått
teknisk användning såsom elektriska
isolationsmaterial.
Silikos [-kå’s], form av s. k.
dammlungsjukdom. Förekommer hos
arbetare inom stenindustrin och
förorsakas av kiselsyrehaltigt damm
(kvarts), som tränger in i lungorna
och förstör lungvävnaden, som
ersättes med bindväv. Andnöd
uppstår och i allvarligare fall ett
försvårat hjärtarbete. Undvikes genom
lämplig profylax, skyddsmasker o.
dyl. S. är inbegripen bland
yrkessjukdomarna, 2207.
Sili’t, eldfast material av kiselkarbid.
Användes till motståndsstavar i
elektriska ugnar m. m.
Siljan (fornsv. sil, lugnvatten), insjö
i mellersta Dalarna. 290 km2, 161
m ö. h., största djup 120.5 m.
Dalarnas största och Sveriges sjunde
481O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
