Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Werenskiold ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WERENSKIOLD, DAGFIN
VERONA
mentala skildringar av norskt
folkliv, bl. a. En bondebegravning
(1885), en av de norska
1880-tals-måleriets ledande gestalter. Som
porträttör, av bl. a. Ibsen och
Björnson, visar W. en inträngande
karakteristik. Främst står han kanske
som illustratör till norska sagor,
bl. a. Asbjörnsens och Moes
folksagor (1878—87) och Snorres
Konungasagor (1896), — 1079 B, 1799 B,
1801 B, 2530 B, 2532.
2. We’renskiold, Dagfin (f. 1892), son
till Erik W., norsk skulptör och
målare, har i synnerhet utfört
målade träreliefer, inspirerade av norsk
allmogekonst. Hans främsta verk är
bronsdörrarna i Vor Frelsers kirke
i Oslo (1937) och reliefer till Oslo
nya rådhus.
Werfel, Franz (1890—1945), österrikisk
författare, från 1940 bosatt i
Förenta staterna. W. började som
expressionistisk lyriker och
dramatiker men utvecklade sig under
världshändelsernas tryck alltmer till
religiös förkunnare, t. ex. i
romanerna Lyssna till rösten (1937, sv. ö.
1944) och Sången om Bernadette
(1942, sv. ö. s. å.), 3570.
Verga, Giovanni (1840—1922), italiensk
författare. V. var en ypperlig
skildrare av sicilianskt folkliv och vann
genom romanen Familjen
Malavog-lia (1881, sv. ö. 1926) rykte som en
av de främsta representanterna för
verismen. Libretton till operan På
Sicilien bygger på en novell av V.,
1823.
Wergeland, Henrik (1808—1945), norsk
skald. I diktning och politik
kämpade han för liberala och ibland
revolutionära idéer och har haft stor
betydelse för den litterära och
allmänt kulturella utvecklingen i
Norge. Hans formlösa men
storslagna epos Skapelsen, mennesket
och Messias (1830) i en blandning
av romantik och liberalism orsakade
en livslång kamp med den
konservative Welhaven. Under sin sista
långa sjukdomstid skrev han verk
av lyrisk klarhet som kom honom
att framstå som en portalfigur för
modern norsk litteratur, 2534, 2534
B, 2858.
Vergilius, Virgilius, Publius V. Maro
(70—19 f. Kr.), romersk skald, son
till en lantbrukare i Norditalien,
beskyddad av Maecenas och
Augus-tus. Sin stora berömmelse vann V.
med Aenei’den, ett hexameterepos
efter grekiskt mönster om
romar-väldets grundande. Tidigare hade han
skrivit BucoTica, en samling
herdeidyller och Geor’gica, en lärodikt om
lantbruk, fylld av realistisk poesi. V.
fick stor betydelse särskilt för
medeltidens litteratur och hyllades som
vishetslärare och profet, 2142,
2143 B, 3670, 3671 B.
Verhaeren [farha’ren], Émile (1855—
1916), belgisk skald. Började med
naturalistiska naturdikter och
mystisk stämningspoesi. Efter en psykisk
kris väcktes han till socialt
medvetande och uttryckte sin tro på ett
socialistiskt framtidsrike och en
panteistisk livsåskådning. Bland hans
verk märkas diktsamlingarna Les
f lamandes (1883), Les débacles
(1888 ) och Les forces tumultueuses
(1902), — 1185.
Verifie’ra (lat. ver’us, sann, och
fac’e-re, göra), intyga riktigheten av,
be-styrka
Werin, Algot (f. 19/10 1892),
litteraturhistoriker och bokförläggare. 1934
—48 verkställande direktör i AB
Gleerups bokförlag, professor i
litteraturhistoria i Lund sedan 1948. W.
har bl. a. utgivit monografier över
Almquist (1923) och Tegnér (1934)
samt essäsamlingen Svensk idealism
(1938).
Verism’ (ital. vero, sann), beteckning
för realism, naturalism och
regio-nalism särskilt i italiensk litteratur
mot slutet av 1800-talet. — V. är
också benämning på en speciell
operastil vid sekelskiftet 1900. De
förnämsta representanterna för V. voro
Mascagni, Leoncavallo och Puccini,
2383.
Verita’bel (lat. ve’ritas, sanning),
verklig, äkta, sannskyldig.
Ve’ritas, lat. sanning.
Verkbly, orent råbly.
Werkbund, Deutscher W.,
sammanslutning av tyska arkitekter,
konsthantverkare och företagare, bildad
1907, i reaktion mot stilimitation och
smakförfall och med syfte att
åstadkomma en förbättring av industrins
och konsthantverkets alster. Deras
program omfattar även formgivning
av bostäder, stadsplaner,
industribyggnader m. m. Liknande
sammanslutningar bildades i Österrike
(1912) och Schweiz (1913). I
Sverige ny organiserades Svenska
slöjdföreningen 1915 efter W:s principer.
Verkningsgrad är inom tekniken
förhållandet mellan resultat och
uppoffring. Om en elektrisk motors V.
är 0,8 betyder detta att den i watt
mätta mekaniska effekten är 80 %
av den tillförda elektriska effekten
i watt.
Verkshemväm, se Hemvärnet och
Fö-retagshemvärn.
Verkstadsföreningen, Sveriges V., 1896
bildad arbetsgivareorganisation inom
den mekaniska verkstadsindustrin,
ansluten sedan 1917 till Svenska
arbetsgivareföreningen. — 1955 ca 1 175
medlemmar med 205 000 anställda.
Verkstadsskola, skola för praktisk
yrkesundervisning. V., som i regel
är 2-årig, kan vara kommunal, stödd
av landsting (central
verkstadsskola) eller upprätthållen av en
större industri (industriskola) eller
ha i industri inbyggda linjer, 3074,
3803.
Verktum, se Tum.
Verktygsmaskiner, arbetsmaskiner av
typen svarv, fräs, borrmaskin,
maskinsåg osv., alltså maskiner i vilka
särskilda bearbetningsverktyg
(svarvstål, fräsar, borrar, sågklingor osv.)
sättas i verksamhet, 3672.
Verlaine [värlä’n], Paul (1844—96),
fransk skald, under senare år
hemfallen åt ett oroligt bohemliv. V. är
en stämningslyrikens mästare och
har genom sin fria och musikaliska
vers varit av stor betydelse för
symbolismen. Bland hans diktsamlingar
märkas Poème saturniens (1866),
Fètes galantes (1869) och Romances
sans paroles (1874), — 1183, 1183 B,
1184.
Vermeer van Delft [ferme’r], Jan (1632
—75), holländsk målare, som trots
sin ringa produktion är en av det
holländska 1600-talsmåleriets allra
främsta företrädare. Utförde
företrädesvis enkelt och stramt
komponerade interiörer i litet format,
kännetecknade av utsökt koloristisk
finess, där kalla och varma färger
samspela, och en ytterst förfinad
ljusskildring. Bland dessa märkas
Ung kvinna med pärlhalsband och
Målaren i sin ateljé. V. har även
utfört några berömda stadsbilder
från sin födelsestad Delft.
Vermehren, Frederik (1823—1910),
dansk målare. Utförde först
genrebilder med motiv från de lägre
klassernas liv, bl. a. Fåraherden (1855).
Övergick senare till porträtt och
interiörer ur borgerligt liv.
Vermiceirer (lat. vermi’culus, liten
mask), mindre makaroner, ofta
tråd- eller stjärnformade. Användes
ofta i soppor. Jfr Makaroner.
Vermiculit, »kattguld», ett värmefast,
lätt isolationsmaterial (för värme)
bestående av vissa glimmerarter
(biotit), som upphettas och härvid
sväller ut till flera gånger sin
ursprungliga volym.
Wermlands enskilda bank AB fick sin
första oktroj 1832. Huvudkontor i
Karlstad.
Vermont [vamå’nt], stat i Nya
England, n.ö. USA, vid gränsen mot
Canada. 23 637 km2, 373 000 inv. 1953.
Huvudstad Montpelier. Upptagen som
delstat i unionen 1791, — 1320,
2490 K.
Vermut, vermouth (ty. Wermut,
malört), vin kryddat med många
kryddor, främst malört. V.
framställs både i söta och torra, vita,
gula och brunröda kvaliteter. De
mest kända firmorna äro Martini
Rossi och Cinzano & Cia (grundad
1816) i Turin samt Noilly, Prat &
Cie, Marseille, 51, 3698.
Verne [värn], Jules (1828—1905),
fransk författare, vars spännande
äventyrsromaner präglas av stark
fantasi och ett skickligt utnyttjande
av samtidens tekniska och
naturvetenskapliga upptäckter. I en del fall
t. o. m. föregrep V. utvecklingen,
t. ex. i ubåtsromanen En
världsom-segling under havet (1872). Bland
V:s berättelser, vilka tillsammans
uppgå till ett sextiotal och översatts
till många språk, märkas framför
allt Jorden runt på 80 dagar (1873),
Till jordens medelpunkt (1873),
Kapten Grants barn (1873—74) och
Den hemlighetsfulla ön (1875), 290,
291 B.
1. Vernet [varnä], Claude Joseph
(1714—89), fransk målare, utförde
landskap samt sjö- och hamnbilder,
ofta skeppsbrott och dramatiska
ovä-dersstämningar på havet, vilka
förebåda romantikens
landskapsuppfatt-ning.
2. Vernet, Horace (1789—1863), sonson
till Claude Joseph V., fransk
målare, napoleontidens officielle
historiemålare, som i stora
kompositioner förevigade de franska
arméernas segrar.
Vernier [vernjé], detsamma som
Nonie.
Vernissage [-sa’sj] (fr., fernissning),
en konstutställnings öppningsdag
eller öppningsceremoni. Ursprungligen
dagen före en konstutställnings
öpp-ande, då konstnärerna lade sista
hand vid sina verk (eventuellt
fernissade dem) och därvid hade rätt
att medtaga gäster.
Wernstedt, Melchior (f. 1886),
arkitekt, professor vid Chalmers
tekniska högskola i Göteborg 1923—51.
I W:s tidigare verk förenas
natio-ralromantikens stämningsvärden med
en utpräglad saklighet. Bland hans
senare byggnadsverk i
funktionalis-mens anda, samtliga i Göteborg,
märkas Lillhagens sjukhus (1930—
34), Statens Skeppsprovningsanstalt
(1940) samt ett flertal
institutions-byggnader och kårhus för
Chalmers tekniska högskola.
Wernstedt, Wilhelm (29/8 1872),
professor i pediatrik vid Karolinska
institutet 1921—37, överläkare vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
1921—32, vid Norrtulls sjukhus 1932
—37. Har utgivit ett flertal
uppsatser och arbeten om barnsjukdomar,
barnhygien, barnens själsliv m. m.
Verona [-rå’na], huvudstad i
provinsen med samma namn, n.ö. Italien,
vid Adige. 181 428 inv. 1953. Viktig
4972
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
