Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vimperg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V1MPERG
WINGE, OSCAR
änden spetsig eller kluven
flaggduk. Användes bl. a. som
befäls-tecken på örlogsfartyg.
Vimperg, ty., spetsig prydnadsgavel,
förekommande i den gotiska
arkitekturen över fönster- och portal
-bågar. Dess huvudparti är vanligen
genombrutet av masverk.
Vin, dryck, framställd genom jäsning
av vindruvor och innehållande 10
—16 volymprocent alkohol. S. k.
starkviner erhålla sin höga
alko-holhalt (20 % och däröver) genom
tillsättning av alkohol, 51, 1145,
_2696, 3697 B.
Vina, indiskt stränginstrument av
varierande utseende, dock med två
klotformiga resonanskroppar samt
bor dunsträngar.
Vinaigre [vinä’gr], fr., detsamma som
vinättika.
Winant [oaj’nant], John Gilbert (1889
—1947), amerikansk politiker
(republikan). Guvernör i New
Hamp-shire 1925—27 och 1931—35,
biträdande direktör för Internationella
arbetsbyrån 1935 och 1937—38, dess
direktör 1938. Ambassadör i London
1941—46.
Vinberg, kommun i mellersta
Hallands län. 2 935 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Ljungby och Vinberg.
Vinbergssnäcka, HeTix poma’tia,
familjen Hel’cidae bland
lungsnäc-korna, utsträckt 75 mm lång, skal
brunt till gulgrått, allmän i Skåne
och Stockholmstrakten, inplanterad
från Mellaneuropa av munkar.
Ätlig (fr. escargot). .
Winblad, Ulla, den diktade kvinnliga
förgrundsfiguren i Bellmans
Fredmans epistlar. Hennes förebild var
Maria Kristina Kjellström (1744—
98).
Vinbär, två arter av släktet Ribes,
familjen Saxifraga’ceae, 2 m höga
buskar med strödda, handflikiga
blad, små blommor, undersittande
fruktämne. Vildväxande mindre
allmänt i lundar och på stränder
Skåne—Lappland. Allmänt odlade.
— Röda V., R. rub’rum, har
upprätta, styva grenar, gulgröna,
platta blommor, röda eller vita bär. —
Svarta V., R. nig’rum, har slaka
grenar, klocklika blommor och
hartsprickiga, aromatiska blad.
Vinbärsfux, Polygo’nia C-al’bum,
tämligen allmän dagfjäril, färgpl.
vid art. Fjärilar.
Vincennes [vänssän’], ö. förstad till
Paris. 50 434 inv. 1954. Slott från
1100-talet med donjon (bostadstorn)
från 1300-talet, länge använt som
statsfängelse. Nu museum till det
första världskrigets historia. Intill
V. ligger Vincennesskogen (Bois de
V.), stor naturpark med stadion,
Stade Pershing, och zoologisk
trädgård.
Winchester [oin’tjasto], stad i s.
England, n. om Southampton. 27150
inv. 1954. Berömd katedral, byggd
1079—1486, med bl. a. Knut den
stores kista. En gång huvudstad i det
anglosaxiska riket Wessex, 2191.
da Vinci [vin’tji], Leonardo, se
Leo-nardo, 2156, 2401, 2443 B.
Winckelmann, Johann Joachim (1717
—68 tysk arkeolog och
konstteoretiker, författare till det
betydelsefulla verket Geschichte der Kunst
des Alterthums (1764), vilket jämte
andra arbeten om antik konst och
arkitektur starkt bidragit till
ny-klassicismens uppkomst och
genombrott och till den klassiska
arkeologins uppkomst, 143 B, 3568.
Wi’ndau [-dao]. 1. Venta, flod i
Lettland, utfaller i östersjön. 337 km
lång. Segelbar. — 2. Ventspils,
let
tisk stad i Kurland med 16 000 inv.
1935 och isfri hamn vid Östersjön
och mynningen av W. 1. En av de
baser som Lettland 1939 tvangs
upplåta till Ryssland. Ockuperad
av tyskarna 1941—45.
Windaus, Adolf (f. 1876), tysk kemist,
professor i Göttingen 1915. Har
utforskat sterolernas, särskilt
kolesterolets, beskaffenhet och framställt
ett verksamt D-vitaminpreparat,
nobelpristagare i kemi 1928.
Vindblommor, vindpollinerade,
ane-mofila blommor. Ha svagt
utvecklat eller obefintligt hylle, sakna
honung, alstra stcra mängder torrt
pollen, ha stora märken, ofta
fjäderlika och håriga, för pollenets
uppfångande. Förekomma hos gräs,
vissa hängeträd m. fl.
Vindbrygga, en med vindspel försedd
fällbar bro över t. ex. en slottsgrav.
Vanlig i medeltida borgar.
Vindböjtel (ty. Windbeutel, liten
uppblåst säck), opålitlig,
hållningslös person.
Vinde, Victor (f. 23/3 1903), journalist.
Pariskorrespondent bl. a. för
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning
1937—46 och för Dagens Nyheter
sedan 1946. V. har bl. a. utgivit En
stormakts fall (1941) om det franska
sammanbrottet 1940 och Nürnberg
i blixtljus (1946).
Vindeln, stations- och
municipalsam-hälle i Västerbottens län, vid
Vin-delälven. 1 433 inv. 1954.
Kommunal mellanskola, folkhögskola.
Vindelälven, vänsterbiflod till Ume
älv i Lappland och Västerbotten,
från norska gränsen, genomflyter
Storvindeln (342 m ö. h., 51 km2,
29 m djup), upptar Laisälven från
Nasafjäll med Storlaisan (424 m
ö. h., 33 km2, 66 m djup). Rik på
forsar och fall. 445 km lång,
flodområde 12 654 km2, 3352 K, 3769 B.
Windermere [oin’damio], Englands
största insjö, bland Cumbriska
bergen i n.v. 15 km2, 39 m ö. h., 67
m djup.
Vinderosion [-sjo’n], vindarnas
bortförande av jordpartiklar från
markytan där växttäcke saknas, t. ex.
i ökentrakter, på havsstränder etc.,
samt dessa vindtransporterade
partiklars nötning av bergens och
stenblockens yta. Jfr Jordförstöring.
Vindeväxter, Convolvula’ceae,
växtfamilj med strödda blad och
tratt-formig, 5-talig blomma. Förekomma
i tropiska och tempererade
trakter, speciellt i Medelhavsområdet.
I Sverige förekomma två arter. —
Åkervinda, ConvoTvulus arven’sis,
flerårig ört med upp till 1 m lång
stjälk, skaf tade pillika blad och
vita eller rödstrimmade blommor.
Är ett besvärligt ogräs, rätt allmän
i s. Sverige, sparsammare norrut.
— Snårvinda, C. se’pium, blir flera
meter lång, har vit krona. Sällsynt,
förekommer odlad. — Av släktet
Cuscu’ta finnas tre arter i Sverige,
nässelsnärja, klöversnär ja och
lin-snärja. Jfr Batater.
Vindhya Pradesh, statsförbund i n.
mellersta Indien, bildat 1948. 63 735
km2, 3 577 431 inv. 1951.
Vindice’ra (lat. vindica’re), göra
anspråk på, återkräva.
Vindikatio’nsrätt, rätt att återfå en
sak från orättmätig besittare.
Vindmotor, maskin för utnyttjande av
luftens rörelseenergi, t. ex.
väderkvarn. Användes ofta, då
kontinuerlig drift ej erfordras, t. ex. för
vattenpumpning till en reservoar.
Vindros. 1. Stjärnformig grafisk
framställning av vindförhållandena på
en ort under viss tid. — 2. Dets.
som kompassros, dvs. den med vä-
derstrecksmarkeringar försedda
tavla mot vilken kompassnålens
ställning avläses.
Vindruvor, vinrankans bär, innehålla
bl. a. 72—85 % vatten och 9—18 %
socker. Saften drickes färsk eller
för jäses till vin. Torkade V.,
russin, äro en viktig handelsvara.
Korinter och sultanrussin äro små,
kärnlösa sorter, som förökas
vegetativt genom ympning.
Vindsediment, eoliska bildningar,
jordarter som uppkommit genom
tillförsel av partiklar med vinden.
Vindskala, se Beauforts vindskala.
Windsor [oin’so], stad i provinsen
Ontario, ö. Canada, vid Detroitfloden
mitt emot Detroit i Förenta
staterna. 120 049 inv. 1951.
Livsmedelsindustri, bilfabriker. Viktig
järnvägsknut, 579. — 2. Stad i Berkshire,
s. England, 24 690 inv. 1954. I W.
finns de engelska kungarnas
huvudresidens, Windsor Castle, grundlagt
av Vilhelm Erövraren, nyuppfört på
1340-talet av Edvard III, senare
ytterligare utvidgat. Den märkligaste
byggnaden är S:t Georgskapellet i
engelsk sengotik. Slottet inrymmer
betydande konstsamlingar och
bibliotek.
Windsor. från 1917 familjenamn för
engelska kungahuset i stället för
Sachsen-Koburg. Titeln hertig av
W. förlänades Edward VIII efter
abdikationen 1936. Se Edward VIII.
Vindspel, enkel hissapparat,
bestående av en vals, kring vilken ett tåg
vindas direkt med en vev, dvs. utan
kuggväxel. Förr vanligt för
vattenuppfordring, för manövrering av
vindbryggor osv.
Windthorst, Ludwig (1812—91), tysk
politiker. Var ledare för de
anti-preussiska, hannoveranska och
katolska kretsar, som 1870—71
bildade centrumpartiet i tyska
riksdagen, där W. särskilt under
1870-talet var Bismarcks skickligaste och
främste motståndare.
Windward Islands [oind’oad ai Tands],
»öarna på lovartsidan» (i
förhållande till ett fartyg, som seglar för
nordostpassaden). 1. De sydliga Små
Antillerna, Västindien, fr. o. m.
Saint Lucia söderut. — 2. Brittisk
koloni i Västindien, omfattande
öarna Grenada, Grenadines, Saint
Vincent, Saint Lucia, Dominica.
2138 km2, 286 000 inv. 1952.
Huvudstad Saint George (på
Grenada).
VineTa, i äldre skrifter namn på den
vendiska staden Jumne, på ön
Wol-lin, blomstrade på 900—1000-talen.
Enligt sägnen skall den ha sjunkit
i havets djup till straff för sin
gudlöshet och sin synd. — V. är
möjligen identisk med Jomsborg.
Winfrid eller Bonifatius (omkring 680
—755), engelsk missionär,
predikade i Bayern, Thüringen och
Fries-land. Led martyrdöden och
helgonförklarades, 2318.
Vinga, klippö i Kattegatt vid Göta
älvs mynning, omkring 20 km
utanför Göteborg. Stor fyr, lotsstation.
8 km s. om V. ligger Vinga
fyrskepp, 1528.
Vingboons [fingbå’ns], Justus,
holländsk arkitekt, verksam i Sverige
1653—56, bl. a. vid uppförandet av
Riddarhuset. Hans mest kända
byggnadsverk är Trippenhuis i
Amsterdam.
Winge, Mårten Eskil (1825—96),
målare. Behandlade huvudsakligen
motiv ur den fornnordiska sago- och
gudavärlden, bl. a. Loke och
Si-gyn (1863) och Tors strid med
jättarna (1872).
Winge, Oscar (1884—1951),
teaterdi
4983
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
