Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Wolfenbüttel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WOLFENBÜTTEL
VOLUNTARISM
Över ensamhetskänsla och
livs-hunger mynna de ut i en
bekännelse till mänsklig gemenskap, 87._
Wolfenbüttel [vårfan-], stad i
delstaten Niedersachsen, v. Tyskland, vid
Oker. 34 401 inv. 1950. Svenskarna
vunno här 18 juni 1641 seger över
de kejserliga. Skildras i Snoilskys
dikt Herr Jans likfärd.
Wolff, Albert (f. 19/1 1884), fransk
dirigent och kompositör, anställd vid
Opéra-Comique i Paris från 1908
(chef 1945). Temperamentsfull
orkesterledare med stort intresse för
moderna verk. Har sedan 1938 ofta
gästdirigerat i Sverige.
Wolff, Christian (1679—1754), tysk
upplysningsfilosof. Hans eklektiska
främst av Leibniz påverkade
filosofi, wolffianismen, behärskade helt
det tyska kulturlivet under senare
delen av 1700-talet och infördes även
i Sverige.
Wolf-Ferra’ri, Ermanno (1876—1948),
tysk-italiensk tonsättare, särskilt
känd genom sina operor Susannas
hemlighet (1909) och Madonnans
juveler (1911).
Volfram, metall. Kemiskt tecken W,
atomvärde 183.92, atomnummer 74,
täthet 19,1, smältpunkt 3 370°
(högsta bland metallerna). Användes vid
stålfabrikation och
glödlampstill-verkning, 207, 2246, 2932, 2947.
WTolfram [vål’-], von Eschenbach
(omkring 1170—omkring 1220), tysk
riddare och skald, som i sina episka
dikter, främst Parzifal, framställer
tidens humana och religiöst
betonade riddarideal. Hans innerliga
kärlekslyrik, Taglieder, hör till
tidens främsta.
Volframi’t, ett mineral, innehållande
järn, mangan och volfram. Viktig
volframmalm.
Volframkarbid, förening av volfram
och kol med stor hårdhet.
Användes i borrverktyg såsom ersättning
för diamant.
Wolfsburg, stad i delstaten
Niedersachsen, ö. om Lüneburg i n.v.
Tyskland. 30 100 inv. 1952. Efter
andra världskriget berömd för sin
bilfabrik, Volkswagenwerke, med
tillverkning av Volkswagen.
Volga [vål’ga], flod i Sovjetunionen,
från Valdajhöjderna till Kaspiska
havet. Europas största flod, 3 550
km lång, därav 3 250 segelbara,
flodområde 1 459 000 km2. Bildar
med sina bifloder, Oka, Kama m. fl.
viktiga trafikleder i det ryska
låglandet. Kanaler till Östersjön och
Vita havet, 3157 K, 3158, 3708.
Wolgast [vål’-], hamnstad i delstaten
Mecklenburg, n. Tyskland, vid
Pee-ne mitt emot Usedom. 10 139 inv.
1946. Svensk besittning 1648—1814,
— 3559 K.
Volgatyskarnas republik, till 1941
existerande autonom republik i
Sovjetunionen. 28 212 km2, 605 000 inv.
varav omkring 400 000 tysktalande
ättlingar av tyska invandrare från
slutet av 1700-talet. Volgatyskarna
överflyttades 1941 till Sibirien, 3156.
Volhy’nien, Volynien, landskap i n.v.
Ukraina, v. Sovjetunionen, kring
Dnjeprs biflod Pripet, före 1939
delvis tillhörande Polen. Är i n.
skog-rikt och sumpigt (Rokitnoträsket),
i s. bördigt och uppodlat, 2692.
Vollard [vållar’], Ambroise (1867—
1939), fransk konsthandlare och
förläggare. V. lanserade en rad av
ge-nombrottsgestalterna i modern
fransk konst, bl. a. Cézanne. Han
utgav även editioner av lyxtyp med
illustrationer av berömda
konstnärer, bl. a. Picasso och Bonnard.
Volley [vål’i] (eng., skur, salva), i
tennis och liknande spel: en boll
tagen före studsen, 254, 1700.
Volleyboll, ett särskilt i Sovjet
utövat bollspel, varvid en boll av
ungefär en handbolls storlek med
handen slås över ett 90 cm högt
nät, hela tiden i volley, dvs. före
studsen. Planen är 18 X 9 m,
avdelad i två hälfter av nätet.
Vanligen spelas det av 6-mannalag, ocli
det gäller att slå bollen utom
räckhåll (dock inom planen) för
motståndarna.
Wollin [vål’in], po. Wo’lin, ö i
Pommern, n. Tyskland, utanför Stettin,
med staden Wollin, det vendiska
Vineta, samt badorten Misdroy. 346
km2, 21 300 inv. 1946. Svensk
besittning 1630—1720, under polsk
administration sedan 1945.
Wollin, Nils G. (f. 25/3 1892),
konsthistoriker, lärare vid
Konstfackskolan sedan 1927, docent vid
Stockholms högskola 1933, hovintendent
1938. Har utgivit arbeten om
trädgårdskonst, bl. a. Svenska
lustträdgårdar och parker (1946), en
biografi över Desprez samt Allmän
konsthistoria (1947).
Vollsjö, kommun i mellersta Skåne,
Malmöhus län. 3 874 inv. 1954.
Bildad 1952 genom sammanslagning av
Brandstad, Fränninge och Vollsjö.
Wollstonecraft [ooTstankraft], Mary
(1759—97), engelsk författarinna, en
av pionjärerna för kvinnorörelsen
i England, 2104.
Wol’mar, lett. Val’miera, stad i
Lettland, n.ö. om Wenden, ca 8 000 inv.,
känd från Carl Carlsson
Gyllen-hjelms och Jakob De la Gardies
lysande försvar av staden mot
polackerna 1601, — 863 K.
Vologda’, huvudstad i
förvaltningsområdet med samma namn i n.v.
Sovjetunionen, vid Suchonas biflod
Vologda. 95 000 inv. 1939. Textil-,
maskin- och livsmedelsindustri.
Järnvägsknut på linjerna Moskva—
Archangelsk och Leningrad—Kirov
—Sibirien, 3157 K.
Volontä’r (fr. volontaire), frivillig,
person som tjänstgör utan lön i
avsikt att utbilda sig eller
framdeles vinna anställning. — V. var
även (före 1953) benämning på fast
anställt (avlönat) manskap i
svenska armén.
Volos [våTås], Volo, hamnstad i
Thes-salien, mellersta Grekland, vid den
runda Volosbukten. 51 134 inv. 1951.
Utförsel av spannmål, vin, oliver
m. m.
Wolsey [ooTsi], Thomas (1475—1530),
engelsk statsman, kardinal. Som
rådgivare till Henrik VIII förskaffade
han England stort inflytande över
den europeiska politiken samt
arbetade för enväldet. Efter brytning
med kungen anklagades han för
högförräderi men dog före domen.
Volsk [vålsk], stad i
förvaltningsområdet Saratov, Sovjetunionen, på
Volgas v. strand. 55 000 inv. 1939.
Flodhamn. Spannmålshandel,
cementindustri.
Volsker (lat. volsci), forntida
ita-liskt folk i s. Latium, mellersta
Italien, underkuvat av romarna på
300-talet f. Kr.
Volsteadlagen [-stid-], amerikansk
alkoholförbudslag, uppkallad efter
Andrew Volstead (1860—1931).
Volsungasagan, isländsk saga om
Volsungs ättlingar, en germansk
kungasläkt som levde på folkvand
-ringstiden och räknade Sigurd
Faf-nesbane till sina medlemmar. Sagan
anses ha tillkommit omkring 1300
och bygger på delvis mycket gamla
sagomotiv av germanskt ursprung.
Mycket har sin motsvarighet i den
tyska hjältedikten Niebelungenlied.
Volt (ital. volta, vändning),
luftsprång: i ridsport ett cirkelrunt
spår, som användes vid dressyr.
Volt (V), måttenhet för elektrisk
spänning. Har uppkallats efter A.
Volta, 805.
Volta, flod i Västafrika. Upprinner
i Franska Västafrika, bildar delvis
gräns mellan Guldkusten och Togo,
utfaller i Guineabukten. 1 500 km
lång, föga segelbar.
Volta [våTta], ital., gång. Pri’ma V.
och secon’da V. anger i noter, vilka
alternativa takter som skola spelas
i slutet av första respektive andra
genomspelningen av en reprisdel.
Volta, Alessandro (1745—1827),
italiensk fysiker och uppfinnare.
Konstruerade med stöd av Galvanis
upptäckt av »djurelektriciteten» det
första galvaniska elementet (koppar
+ syra + zink). — Voltastapeln
består av ett flertal dylika element
i serie, 799 B, 802, 817 B.
de Voltaire [våltä’r], Francois Marie
Arouet (1694—1778), fransk
författare, upplysningsidéernas främste
förkunnare. Hans väldiga
produktion omfattar populariseringar av
särskilt engelska tänkares och
naturvetenskapsmäns resultat,
historiska arbeten (bl. a. om Karl XII
och Ludvig XIV:s tidevarv), epos
och dramer, lärodikter och
tillfäl-lighetspoesi, stridsskrifter och en
mängd artiklar i olika ämnen. Hans
inverkan på de bildade skikten
överallt i Europa kan knappast
överskattas. Till det som minst har
åldrats av hans ofta journalistiskt
aktualitetsbetonade arbeten höra
hans spirituella och satiriska
berättelser, främst det odödliga
mästerverket Candide (1759. sv. ö. 1944),
— 1180, 3417, 3709, 3709 B.
Voltameter, ett
strömmätningsinstru-ment som grundar sig på avläsning
av de gasmängder som utvecklas då
strömmen får passera ett
elektroly-tiskt bad.
Voltampere, enhet för den skenbara
effekten vid växelström (produkten
av spänning och ström utan hänsyn
till effektfaktorn cos<p ).
Volte’rra, stad i Toscana, v. mellersta
Italien, 45 km s.v. om Florens. 17 840
inv. 1951. Betydande
fornlämning-ar från etruskisk tid, då V. var en
viktig ort.
da Volterra, Daniele (1509—66),
italiensk målare, främst verksam i
Rom, elev och efterföljare till
Michelangelo, av vilken han
utförde en berömd bronsbyst. Hans
verk, främst Korsnedtagningen i Ss
Trinitå de’ Monti i Rom, präglas
av manierismens anda.
Voltige [vålti’sj] (ital. volta,
vändning), gymnastiska rörelser och
språng på levande häst eller slak
lina, 1693.
Volturno [vålto’rnå], flod i
Kampa-nien, s. Italien, utmynnar i
Tyrrens-ka havet n. om Neapel. 175 km
lång.
Voluminö’s (fr. volumineux),
vidlyftig, omfångsrik.
Volundskvädet (isl. VolunSarkviÖa),
eddadikt om hur den trollkunnige
smeden Volund hämnas på kung
Ni-dud och i fjäderhamn räddar sig
upp i luften. Dikten är en av
samlingens poetiskt starkaste och röjer
i stil och form hög ålder.
Voluntarism (lat. volun’tas, vilja), en
filosofisk åskådning som anser
själslivets och i vissa fall även
tillvarons yttersta väsen vara vilja. En
typisk voluntarist är den tyske
filosofen Arthur Schopenhauer.
4990
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
