Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vorosjilovgrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VOROSJI LOVGRAD
WREN, CHRISTOPHER
1953, dvs. Sovjetunionens nominelle
statschef.
Vorosjilovgrad [-sjilåfgra’t], före 1935
Luga’nsk, industristad i ö. Ukraina,
Sovjetunionen, s. om floden
Donets. 213 000 inv. 1939. Stora
maskin- och lokomotivverkstäder.
Stenkolsbrytning.
Vorosjilovsk [våråsjiTåfsk]. 1. Före
1936 och efter 1943 namn på
Stav-ropol. — 2. Före 1933 ATtjevsk, stad
i Ukraina, Sovjetunionen, på
Do-netsplatån. 55 000 inv. 1939.
Stenkolsbrytning. Metallindustri.
Vorosji’lov-Ussurij’skij, se Vorosjilov
(staden).
Vorpommern (få’rpåmarnj, den del
av Pommern, som ligger v. om
Oder.
Worsaae [vår’så], Jens Jacob (1821—
85), dansk fornforskare, direktör
vid Oldnordisk Museum från 1866.
W. grundläde genom sina
jämförande forskningar rörande sten-,
brons- och järnåldern arkeologin
som självständig vetenskap.
Vorskla [vå’rsk-], vänsterbiflod till
Dnjepr, Ukraina, flyter förbi
Pol-tava till Perevolotjna, 421 km lång.
Vorstehhund [få’rsjte-], gemensamt
namn på tre tyska hönshundsraser,
en kort-, en sträv- och en
långhårig. Färg brun, oftast stickelhårig
med ljusare fläckar, 1667.
Worthing [oa’Öing], stad i grevskapet
Sussex, s.ö. England, vid Engelska
kanalen, 16 km v. om Brighton.
68 510 inv. 1954. Fiske, stora
handelsträdgårdar. Badort.
Vorwärts (ty., framåt), tysk
socialdemokratisk tidning i Berlin.
Grundades 1884, erhöll namnet V. 1890.
Tidningen förbjöds 1933, utkom
därefter i Karlsbad till 1938 som
emigrantorgan under namnet Neuer
Vorwärts. — Sedan 1945 är V. namn
på en av socialistiska enhetspartiets
tidningar i Berlin.
de Vos, Cornelius (1585—1651),
flamländsk målare, utövade under
påverkan av Rubens och van Dyck
porträtt och genrebilder.
Vosges, Les V. [le vå’sj). 1. Franska
namnet på Vogeserna. — 2.
Departement i n.ö. Frankrike, kring
floden Moselle. 5 903 km2, 372 523 inv.
1954. Huvudstad Épinal.
Voss eller Vossevangen,
stationssamhälle i v. Norge, vid Bergenbanan,
65 km n.ö. om Bergen. 3 134 inv.
1950. Viktig järnvägs- och
lands-vägsknut.
Voss [fås’], Johann Heinrich (1751—
1826), tysk skald och filolog. Hans
idylliska epos på hexameter, t. ex.
Der siebzigste Geburtstag (1781)
och Luise (1795), blevo av betydelse
för bl. a. Goethe och Runeberg.
Även som översättare av antika
författare på deras egna versmått var
han en föregångsman.
Wo’tan eller Woden, den tyska
motsvarigheten till Oden.
Vote’ra, rösta. — Vote’ring,
omröstning, den procedur som består i
sammanräknande av avgivna röster
från medlemmarna i en församling
e. dyl. för fastställande av vad som
kan anses vara församlingens
beslut, 1350.
Vc-ti’voffer (lat. voti’vus, lovat offer
åt en gud), tackoffer.
Votja’ker, udmu’rter, finsk-ugriskt
folk, bosatt vid mellersta Volga,
Sovjetunionen. Ca 600 000 personer,
3156.
Vo’tum, pluralis vo’ta (lat., löfte),
yttrande, avgivet till förmån för
någon; röst.
Vougt, Allan (1895—1953), journalist
och socialdemokratisk politiker,
huvudredaktör för tidningen Arbetet
1924—44. Ledamot av A. K. 1928—
48, försvarsminister 1945—51.
Landshövding i Malmöhus län 1952.
Vouni, berg på n.v. kusten av Cypern.
Cypernexpeditionen utgrävde här
1928—30 ett kungligt palats från
500-talet f. Kr. och flera tempel.
Wouwerman [vaoa-], Philip (1619—68),
holländsk målare, verksam i
Haar-lem. Målade landskap med livligt
figurstaffage, där nästan alltid en
ryttare på vit häst förekommer,
1643.
Woxén, Ragnar (f. 18/9 1905),
tekno-logie doktor 1932, sedan 1937
professor i mekanisk teknologi vid
Tekniska högskolan och dess rektor
sedan 1943.
Voxna, församling i Ovanåkers
kommun i s.v. Hälsingland, Gävleborgs
län. 1316 inv. 1954.
Voxnan, Voxna älv, högerbiflod till
Ljusnan i Hälsingland. 200 km lång,
flodområde 3 710 km2. Viktig
flottled, 641 K, 1677.
Vox populi, lat., folkets röst. — Vox
pop’uli, vox De’i folkets röst (är)
Guds röst.
Voxtorp. 1. Församling i Bors
kommun i mellersta Småland,
Jönköpings län. 1 262 inv. 1954. — 2. V.
eller Våxtorp, församling i
Söder-möre kommun i s.ö. Småland,
Kalmar län. 521 inv. 1954. Rundkyrka
från omkring 1200, delvis förstörd
i samband med ombyggnad 1895.
Voysey [våisi’], Charles Francis
An-nesley (1857—1941), engelsk
arkitekt, en av föregångarna till den
engelska moderna sakliga
arkitekturen i sina lanthus och villor med
deras fria planlösning, goda
anslutning till terrängen och asketiska
form. V. var även nydanande
genom sina sobert enkla inredningar,
tapeter och konsthantverk, 834.
V-propaganda, benämning på en från
de allierades sida mot Tyskland
riktad protestaktion under andra
världskriget, varvid ett V-tecken,
förkortning för victory (eng., seger),
bildades med fingrarna eller på
annat sätt.
Vrams-Gunnarstorp, gods i Billesholms
kommun. Malmöhus län, på
Söderåsens s.v. sluttning, 19 km n.ö. om
Hälsingborg, känt sedan 1520,
huvudbyggnaden uppförd 1633—34,
ombyggd i nuvarande renässansstil
1854, stor trädgård med berömda
buxbomshäckar. Tillhör sedan 1839
ätten Tornérhielm, 3089 K.
Wranér, Henrik (1853—1908),
författare, känd för sina skånska
dialekthistorier.
1. Wrangel, Herman (1584—1643),
krigare, riksråd. Var 1621 fältmarskalk
vid Rigas belägring, deltog med
utmärkelse i de preussiska fälttågen
1626—29, blev riksråd 1630, vice
generalguvernör i Preussen 1632 men
återkallades 1638 på grund av
oenighet med Banér. 1643
generalguvernör i Livland.
2. Wrangel, Carl Gustaf (1613—76),
son till Herman W., greve,
fältherre, riksråd. Blev 1644 chef för
den svenska flottan och segrade
över danskarna vid Femern 1644
och förde från 1646 överbefälet i
Tyskland i samverkan med franska
härar. W. utmärkte sig under Karl
X Gustavs krig och var under Karl
XI :s förmyndarstyrelse riksamiral
och riksmarsk. Mindre nogräknad i
ekonomiska ting och praktlysten
har W. del i ansvaret för
regeringens svårigheter på 1670-talet. Han
lät bygga Skokloster och det
Wrang-elska palatset i Stockholm.
3. Wrangel, Erik d. ä. (1686—1765),
friherre, ämbetsman och vitter
för
fattare. Blev landshövding i
Skaraborgs län 1727 och från 1729 i
Närkes och Värmlands län samt, trots
att han hörde till Arvid Horns
anhängare, riksråd 1739 men avgick
1744. Han skrev bl. a. tragedin
Fröken Snövit (1737) med en viss
förebild i det franska dramat.
4. Wrangel, Erik d. y. (1721—60), son
till Erik W. d. ä., friherre. Anslöt
sig till hovpartiet, författade flera
skarpa partiskrifter och var en av
partiets ledare men måste 1756 fly
ur landet, då man fann, att han
sökte vinna anhängare för en
stats-välvning. W. avled i Hamburg.
5. Wrangel, Georg Gustaf (1728—95),
friherre, militär, landshövding. W.
gav Gustav III uppslaget till de
s. k. kronobrännerierna
(brännvins-Wrangel) 1775, var 1789—92
minister i Italien, där han förblev till
sin död. Han övergick till
katolicismen.
6. Wrangel, Ewert (1863—1940),
litteratur- och konsthistoriker,
professor i estetik med litteratur- och
konsthistoria i Lund 1899—1918,
1919—28 i konsthistoria. Bland hans
arbeten märkas Tegnér i Lund
(1932) och Lunds domkyrkas
konsthistoria (1923).
Wrangel, Pjotr Nikolajevitj (1878—
1928), rysk general, ursprungligen
bergsingenjör. Efter bolsjevikernas
seger över Denikin i inbördeskriget
1918—21 blev W. ledare för den
kontrarevolutionära rörelsen och
organiserade en sydrysk regering på
Krim, vilken erkändes av
Frankrike. Han besegrades i november
1920 av bolsjevikerna och gick i
landsflykt.
Wrangelska palatset på Riddarholmen
i Stockholm, uppfört på 1650-talet
för C. G. Wrangel efter ritningar
av N. Tessin d. ä. och J. De la
Vallée. W. var efter Stockholms
slotts brand bostad åt den
kungliga familjen till 1754, därav det
äldre namnet Kungshuset. Numera
säte för Svea hovrätt, 3260, 3442.
Wrangels land, sovjetrysk, delvis
is-täckt tundraö i Ishavet utanför
n.ö. kusten av Sibirien, 7 542 km2,
uppkallad efter den ryske amiralen
F. von Wrangel, som 1822—23
förgäves sökte nå ön. Ockuperad av
ryssarna 1924. Meteorologisk och
radiostation, 2490 K, 2686.
1. Wrede, Henrik (d. 1605), livländsk
adelsman. Räddade i slaget vid
Kirk-holm Karl IX genom att erbjuda
honom sin häst, varefter W. själv
blev nedhuggen.
2. Wrede, Fabian (1641—1712), sonson
till Henrik W., greve, statsman,
kungligt råd 1685, president i olika
kollegier. W. var en av de ledande
krafterna inom reduktionen och den
mest betydande inom den
ekonomiska politiken.
3. Wrede, Fabian (1760—1824),
sonson till Fabian W., greve,
fältmarskalk. Deltog i ryska kriget
1788—90 och blev 1809 chef för
norra armén. Som utomordentlig
ambassadör i Paris 1810 bidrog W. till
Karl Johans val till tronföljare.
4. Wrede, Rabbe (1851—1938),
friherre, finländsk jurist och
politiker. Var professor i Helsingfors 1885
—1905, kansler för Äbo akademi
1918—30. Utövade stort inflytande
på finska rättsutvecklingen,
hävdade kraftigt svenskarnas ställning i
Finland.
5. Wrede, Mathilda (1864—1928),
finländsk filantrop. Gjorde en
märklig insats genom sin verksamhet för
fångar och frigivna i Finland.
Wren [ren], sir Christopher (1632—
4992
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
