Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 607. Otto Christian Lovén (1835—1904), af Robert Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905.
användning, densamma numera vunnit, i en mycket väsent-
lig grad har sin grund i Lovén’s inlägg i frågan.
I den festskrift, med hvilken Karolinska institutet vid
Köpenhamns universitets jubelfest (1879) bragte detsamma
sin hälsning, beskrifver Loven sitt instrument. Därjämte
omtalar han här i anslutning till en iakttagelse af Breguet
en af honom enligt kapillarelektrometerns princip konstruerad
kvicksilfvertelefon, som bl. a. visade sig praktiskt taget all-
deles oberoende af motstånd, ity att någon förminskning af
ljudets styrka eller tydlighet icke kunde förmärkas, om i led-
ningen ett motstånd, motsvarande omkring 1,000 svenska
telegrafmil, insattes. Slutligen omnämner Loven i största
korthet de resultat, till hvilka han med kapillarelektrometerns
hjälp kommit i afseende å naturen af de voluntära muskel-
kontraktionerna och af strykninkrampen.
En närmare redogörelse för dessa undersökningar lämnas
i ett föredrag vid skandinaviska naturforskaremötet i Stock-
holm 1880. Han framlägger här bindande bevis för läran,
att de voluntära muskelkontraktionerna bero på en från nerv-
systemet utsänd diskontinuerlig urladdning. Härvid är emeller-
tid antalet impulser på tidsenheten betydligt mindre än den
frekvens, vid hvilken man med artificiell retning medelst in-
duktionsströmmar erhåller en kontinuerlig tetanus. Förkla-
ringen häraf finner Loven i antagandet, att de impulser, som
från centralorganen tillskickas musklerna, hvar för sig hafva
en längre period, äro flackare och mera långdragna än fallet
är vid den verksamhet, som framkallas genom induktions-
slag — en uppfattning, som genom senare undersökningar
rörande inflytandet af »tidretning» vunnit en betydelsefull
bekräftelse. Ett stöd för sin åsikt om de voluntära muskel-
kontraktionernas natur finner Loven vidare i observationer
öfver rytmen af de muskeldarrningar, som uppträda, då man
genom en maximal ansträngning söker öfvervinna ett mot-
stånd.
Genom Lovén’s arbete synes frågan om de voluntära
muskelryckningarnas natur vara en gång för alla afgjord.
I nära samband med denna undersökning stå Lovén’s
rön om den vid strykninförgiftning uppträdande krampen.
Han visar att äfven denna utgör en diskontinuerlig process,
äfvensom att de med densamma förbundna aktionsströmmarna
kunna gifva upphof till sekundära muskelryckningar. Sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
