Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga 3. Till Kgl. Vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 69
till sjösänkningar icke må franidrifvas utan att trängande skäl för
desamma verkligen föreligga.
I fråga om skydd för värt lands (IjurUf. vilja kommitterade till
en början därom erinra, att akademien på deras hemställan redan
ingått till Kgl. Maj:t med underdåniga skrifvelser dels om revision af
nu gällande jaktstadga, dels om total fridlysning af lunnefågeln i Bo-
huslän.
Att jaktstadgan är i behof af en grundlig omarbetning, på det
att äfven andra djur än sådana, som kunna uppfattas såsom jaktbara
i detta ords vanliga mening, må blifva skyddade, har i akademiens
anförda skrifvelse redan framhållits, och vi behöfva sålunda ej nu
uppehålla oss därvid. Här må i stället vidröras en del andra frågor,
till en början den fara, som hotar två af våra förnämsta däggdjur,
björnen och kronhjorten.
Björnstammen i vårt land har under de senare årtiondena i sär-
deles hög grad decimerats och torde inom sitt sydligaste utbrednings-
område, V. Gestrikland och angränsande delar af Dalarna, vara så illa
åtgången, att någon fortplantning af därstädes tilläfventyrs ännu be-
fintliga djur ej längre torde äga rum. I Härjeådalen. Jämtland och
Ångermanland är stammen äfven mycket förminskad och torde kanske
inalles belöpa sig till 2(J å 30 djur. I Lappland förekommer björnen
spridd, dock hufvudsakligen kring Torneå Träsk och kring Stora Sjö-
fallet, men har på det förra stället efter järnvägens framdragande ut-
satts för så ihärdig förföljelse, att det är fara värdt, att den därstädes
snart kommer att fullständigt utrotas. Det är under sådana förhål-
landen högeligen önskligt. att åtgärder vidtagas för att åtminstone
på någi"a ställen inom landet bevara detta djur, och kommitterade till-
låta sig därför hemställa, att björnen fridlyses ej blott inom det till
nationalpark föreslagna området kring Stora Sjöfallet utan äfven på
all annan kronan tillhörig mark, hvarjämte den ej heller på enskild
mark utan markägarens tillstånd borde få jagas eller dödas. Björnarnes
antal inom anförda område torde ej med säkerhet kunna angifvas, men
det uppgifves, att därstädes skall finnas en för fortplantning tillräcklig
stam. Det må i samband härmed anmärkas, att sedan björnen nu-
mera blifvit så fåtalig, är den skada, som af densamma tilläfventyrs
förorsakas, att anse såsom undantag och så obetydlig, att den icke
längre kan motivera dess fullständiga utrotande. Såsom erkännande
häraf får väl äfven anses, att skottpengarne för björn redan för många
år sedan blefvo borttagna. Då det emellertid händer, att enstaka
exemplar af björnen, som annars hufvudsakligen lifnär sig af vegeta-
bilier, blifva utpräglade rofdjur, skulle sådana genom jägeristatens för-
sorg äfven inom skyddsområdet kunna dödas. Gallring skulle ju äfven
kunucf ske, ifall stammen ökas mer än som kan anses lämpligt. I alla
händelser synes det kommitterade liardt när såsom en hederssak för
vårt land, att detta intressanta djur skyddas för fullständigt ut-
rotande.
Detsamma gäller om den i Skåne befintliga stammen af kronhjort,
hvilken enligt benäget meddelande af förste hofjägmästaren, grefve
Tage Thott för närvai"ande endast torde utgöras af omkring 90 djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
