Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växternas sinnesorgan, af prof. C. A. M. Lindman - 1. Känselapparater - 2. Statiska apparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS SINNESORGAN. 171
drömmer, eller lefver som i en dvala utan några handlingar;
de kunna tvärtom sägas vara ständigt vaksamma och verk-
samma för att iakttaga vissa regler, föreskrifna i artens natur.
Den berömde Darwin afslutar därför sin bok om de klätt-
rande växterna med följande ord: »Man har ofta på obe-
stämdt sätt påstått, att växterna skilja sig från djuren däri-
genom, att de ej hafva rörelseförmåga. Man borde snarare
säga, att växterna blott erhålla och utöfva denna förmåga,
då den är af någon fördel för dem. Vi se, hur högt på or-
ganisationens skala en växt kan komma, om vi betrakta
någon af de fullkomligaste klängväxterna. En sådan ställer
sina klangen i beredskap till arbetet, liksom en polyp ordnar
sina tentakler. Om klanget ställes oriktigt, så inverkar tyngd-
kraften därpå och det ställer sig åter rätt. Ljuset verkar
därpå och antingen böjer det till sig eller skjuter det ifrån
sig, eller också är klanget fullkomligt likgiltigt för belys-
ningen — allt efter som det ena eller andra är fördelakti-
gast. Flera dygn i sträck roterar klanget, spontant och med
oafbruten rörelse. Stöter det emot ett lämpligt föremål, så
böjer det sig hastigt däromkring och håller det fast. Efter
några timmar har klanget dragit ihop sig till en spiralfjäder
och lyfter sålunda växten upp i höjden. Alla rörelser upp-
höra då, men genom en viss tillväxt blir klanget nu fastare
och hållbarare. Klanget har gjort sitt arbete och gjort det
på ett underbart sätt».
2. Statiska apparater.
Uti inledningen har det redan framhållits, hurusom en
växt förhåller sig såsom ett med urskillning arbetande subjekt
gent emot den omgifvande naturen. Till bevis på dess akti-
vitet i detta afseende länder ett försök, som åskådliggör den
kraft, hvarmed den positivt geotropiska pålroten hos en grodd-
planta nedtränger i jorden. Den öfver vinner därvid ett visst
motstånd, som kan mätas med vikt, i det att försöket an-
ordnas så att rotspetsen får trycka ned en liten vågskål,
under det att en motvikt lägges på den andra vågskålen.
Då man besinnar, att en smal och mjuk rot förmår borra
sig ned till betydligt djup genom hårdt packadt grus eller
trampad lera, så kan man ej sätta det utförda arbetet lika
med rotens tyngd, ty ett metallstift eller en trästicka i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
