Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växternas sinnesorgan, af prof. C. A. M. Lindman - 2. Statiska apparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’172 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1906.
läge skulle ej kunna genom sin vikt utföra ett motsvarande
arbete; utan det är växtens lifskraft, som under inflytelsen
af tyngdkraften drifver roten ned i jorden — alla svårig-
heter till trots, ty det gäller att tillgodose de viktigaste
lifsbehof.
Men genom hvad medel uppfattar växten tyngdkraftens
riktning ?
Man vet, att hos vissa lägre djur, såsom kräftdjur, blöt-
djur, maskar m. fl., finnas i hufvudet eller dess närhet små
håligheter, som förr ansetts för hörselorgan, de s. k. »otocy-
sterna» eller »öronb]åsorna>>. Liksom innerörats säckar hos
oss, innehålla de små kristallkorn eller ett enda större korn
af kalksalter, de s. k. »otoliterna» eller öronstenarna, som
ligga lösa i den vätska, hvaraf håligheten är fylld, och som
genom sin tyngd trycka på det med hårfina utskott försedda
sinnesepitel, som bekläder hålans väggar. Endast när en viss
bestämd del af sinnesepitelet är utsatt för deras tryck, är
djuret i normalt läge i förhållande till tyngdkraftens eller,
om man så vill, till lodlinjens riktning. Men om detta jäm-
viktsläge rubbas, t. ex. om djuret lägges på rygg, så blifva
andra celler i den lilla håligheten utsatta för trycket, och
detta ger djuret dels en förnimmelse af det abnorma läget,
dels ett hjälpmedel att orientera sig och vända sig rätt. I
många fall är man öfvertygad, att de organ, som ansetts för
öronblåsor, böra kallas jämviktsblåsor eller statocyster, och
de fina kornen i dem kallar man siatoliter.
På 1890-talet har den tyske växtfysiologen Noll på teore-
tisk väg visat, att växternas geotropism antagligen måste
hafva till sitt förfogande vissa mottagningsapparater för den
geotropiska retningen, jämförliga med djurens statocyster.
Kort därefter, år 1900, hafva två forskare, bömaren Némec
och österrikaren Haberlandt, samtidigt publicerat upptäckten
af sådana statocyster hos växterna. De såsom statoliter verk-
samma kornen voro redan förut allmänt kända, i främsta
rummet stärkelsekornen i cellerna; och man visste äfven, att
sådana i vissa fall ligga samlade i cellens nedåtvända del,
liksom om de vore tyngre än cellens öfriga innehåll; så t. ex.
(enligt Heine 1885) i den s. k. stärkelseslidan (det kraftiga
cellager, som innanför barken hos en örtstjälk omsluter cen-
tralcylindern), äfvensom (enligt Rosen 1896) i den s. k. rot-
mössan (den fingerborgslika skyddsapparaten kring rottrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
