Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växternas sinnesorgan, af prof. C. A. M. Lindman - 2. Statiska apparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS SINNESORGAN. 173
darnas spets). Man hade dessutom observerat, att dylika
stärkelsekorn genast flyttade sig enligt sin tyngd, om växten
fick ett ändradt läge.
Némec har visat, att rotmössans innersta, till en central-
pelare ordnade celler hos vissa växter äro statocyster; deras
stärkelsekorn äro stora och tunga, ligga i flera lager på cel-
lens botten, och finnas i rotmössan äfven hos sådana växter,
som f. ö. äro »stärkelsefria» (t. ex. liljeväxter). Om roten
vändes upp och ned, så dröjer det ej mer än ungefär 15
minuter, innan ståteliterna» flyttat sig till den nya cellbott-
nen, eller med andra ord sjunkit ned genom den tunnfly-
tande, stillastående plasma, som omger dem; cellkärnan, som
i vissa fall är mycket lätt, flyter upp och lägger sig högst
uppe i cellen efter ungefär en halftimme. Då kommer stato-
liternas tyngd att trycka på ett parti af väggplasman, som
antingen är mera känsligt eller icke vant vid detta abnorma
tryck, och till följd af denna retning inträffar en geotropisk
krökning i någon lämplig del af roten. Genom experiment
af Darwin vet man, att det just är rotens yttersta spets, där
rotmössan sitter, som egentligen är känslig för geotropisk
retning ; och Némec har bekräftat att om rotspetsen afskares
eller vissnar, så förlorar en rot sin förmåga att vända sig
mot jorden, ty den har blifvit beröfvad sitt förnimmelse-
organ. I ett enskildt fall har den sistnämnde författaren
gjort en beräkning, som visar den häpnadsväckande finkäns-
ligheten hos en växts statiska apparat. I en enda cell eller
»statocyst» af rotmössan hos Nasturtium amphibium är stär-
kelsekornens (»statoliternas») tryck högst 44 billiondels gram,
och i hela rotmössan ungefär 1 hundramilliondels gram, och
dock är det stort nog till att säga roten, att jämviktsläget
rubbats.
Uti negativt geotropiska organ, t. ex. stjälkar, har Ha-
berlandt upptäckt den statiska apparat, som utgöres af stär-
kelseslidans celler med deras tunga stärkelsekorn. Då stjäl-
ken står upprätt, ligga »statoliterna» på cellernas botten, men
då stjälken lägges horisontelt, så lägra de sig på någon af
de förutvarande sidoväggarna, och stjälken får därigenom
impuls till sådan tillväxt, att den mot marken liggande si-
dan förlänges och stjälken tvingas upp från marken. Sär-
skildt är detta fallet med de s. k. ledknutarna hos en mängd
stjälkar och strån (man erinre sig hurusom säden, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
