Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 569. Tobias Robert Thalén (1827—1905), af B. Hasselberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER. — TOBIAS ROBERT THALÉN. 229
På samma sätt som vid sina föregående bestämningar af
metalliniernas våglängder bestämde Thalén äfven vid denna
undersökning våglängderna för järnets linier genom inregi-
strering i solspektret, i det att med tillhjälp dels af Ångströms
atlas, dels af de kartor, som i mer fulländad form på grund af
Ängströms bestämningar framställts af Vogel och Fiévez. våg-
längden för de sollinier aflästes, med hvilka järnets linier coin-
ciderade. [nom det bearbetade området af spektret, från X =
760 i rödt till A = 400 i violett, iakttog Thalén sålunda om-
kring 1 200 linier, som han efter sorgfällig utmönstring af främ-
mande, hufvudsakligen från kolelectroderna härrörande, linier
ansåg sig böra tillskrifva järnet. Hvad den noggrannhet be-
träffar, hvarmed positionerna för dessa linier såhnida bestämdes,
är det klart, att den är identisk med den noggrannhet, som
tillkommer Ångströms bestämningar i solspektret, en nog-
grannhet, som på grund af den stora omsorg, som Ångström
nedlagt på sitt arbete, väl kunde väntas vara ganska hög. Emel-
lertid hade det snart, och redan under Ångströms lifstid. visat
sig, att trots allt hans våglängdssystem måste vara behäftad t
med systematiska fel till belopp, som vida öfversteg, hvad
Ångström på grund af mätningarnes inbördes öfverensstäm-
melse ansåg sig kunna antaga såsom möjligt, och då orsaken
härtill på grund af föreliggande omständigheter i första hand
måste sökas i en felaktig bestämning af absoluta värdet af den
normalmeter, med hvars tillhjälp de af Ångström använda
Nobertska gittren uppmätts, så blef det nödigt, att en ny kon-
trollmätning af nämnda normalmeter företogs. Denna utför-
des på Ångströms begäran 1872 af Lindhagen genom jämförelse
med tvenne på vetenskapsakademien befintliga normalmetrar
och ledde till det i sanning öfverraskande resultatet, att den
för Upsalametern år 1866 på Conservatoire des arts et métiers
i Paris bestämda correctionen var felaktig till det enorma bo-
loppet af omkring O.13 mm. Man må ej undra på, att Ång-
ström fann detta resultat rent af otroligt, och att han, innan
han antog den däremot svarande correctionen af sina våglängder
såsom nödvändig, önskade se detsamma bekräf tadt. Hans kort
därefter timade död hindrade honom likväl att härutirman före-
taga något definitivt och det var först mot slutet af 1880-talet,
som genom Thaléns åtgörande en förnyad och sorgfällig under-
sökning af Upsalametern ägde rum vid internationella meter-
byrån i Breteuil. Resultatet af denna undersökning, som än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
