Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 25. Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Sorgen.
De sörjande framkallade Edmunds bild, sådan den
tett sig för dem, när han lekte.
De sågo honom, då han som helt liten gick omkring
och klistrade upp gubbar på kartonger i gossarnas
rum, eller när han skuttade runt såsom sjuåring på
gården. Ibland gick det till så, att en mängd små barn
tillsammans med Edmund sprungo i ringar och krokar,
jagande vilt över sanden, varefter de, en efter en,
stannade och stelnade i den ställning, vari de befunno sig
under tumultet. Dessa små barnstatyer blevo mycket
lustiga men kunde någon gång även bli vackra —
älskliga voro de ju alltid.
De sörjande sågo nu Edmund i en sådan lek. Han
hade sträckt upp båda händerna och kastat det
välbildade, mörka gossehuvudet tillbaka. Hans spänstiga
lilla figur krökte sig i en lätt båge, och ögonen, dem
ingen kunde glömma, blickade med ett sken av
barnslig stolthet upp mot rutorna, där en gång systern
Märta och modern hade stått som åskådare. Då hade
man endast skrattat och vinkat åt den lustiga lilla
figuren, men nu trädde statyn fram och blev rörande,
gripande och vacker. Ingen kunde längre se ut på
gården utan att få en vision av gossen i hans säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
