- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
268

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 25. Sorgen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

samma attityd. Därifrån gingo tankarna bort till
graven, och Sorgen kramade så hårt deras hjärtan, som
om den dokhöljda ängeln velat se blod sippra fram
mellan sina bleka fingrar.

I serveringsrummet satt hushållerskan Alma och
tänkte oavlåtligt på gossen, när han fäktade med sin
träflorett på gården. Hon var kanhända den i huset,
som oftast fått bevittna det vilda musketörlivet därute
intill uthusdörrarna under Edmunds sista år. Alma
kom även ihåg hur Edmund ibland kunde falla ned
som död på gårdsplanen och ligga orörlig där, ända
tills någon nalkades. En gång hade hushållerskan, som
trodde att gossen skadat sig och förlorat medvetandet,
skyndat ut under förskräckta rop, men Edmund, som
endast utförde en krigslist i väntan på de lurande
drabanterna bakom sadelmakeriverkstaden, hade
misslynt rest sig upp och sagt:

— Snälla Alma, jag är visst inte död. Jag skall bara
lura den eländige Bicarat!

Men detta yttrande återkom nu med en sorgsen och
sällsam klang. Edmunds alltid så trofasta väninna,
som arbetade av alla krafter för att söka hålla den
hetaste smärtan på avstånd, hörde sålunda barnet tala
till henne från andra sidan graven:

— Jag är visst inte död. Jag är visst inte död I

Ibland kunde någon av den sörjande familjen sitta

vid bordet i det stora vardagsrummet och se mot en
av dörrarna. Denna dörr var av någon anledning
försedd med en miniatyrglasruta i ena dörrspegeln, och i
denna ruta hade modern eller systern ofta förr sett ett
litet blankt, mörkt öga och sedan hört en barnröst
sakta ropa eller yla, liksom för att skrämma dem, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free