Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hands håller; hvad ypperligare mål af visdom och lyckſalighet är då i dödligheten at upnå?
Ho finner i öfrigt icke at Drottningen uti lynne, börd och ſjelfva ſin värdighet ägde borgen nog för betygelſer af vördnad, om icke oſviklig förmur emot tiltagſenhet och oförrätt? Desſa hade dock under viſſa tidſkiftens yra ens icke altid velat döljas under de förras mantel för at framſkymta vid thronen. Långt ifrån at vara någon hemlighet var ock denna Prinſeſſans ſinnelag af en art at lik cedern i ſin högd icke blifva oförſökt af förmätna ilar. – Hvad efter ſtormen bäst ſkönjes, Mine Herrar, är cederns beſtånd, icke vindarnas raſeri. Oförſynt i medgång har förmätenheten åter ſit ſäkra ſtraff i den qväljande räddhoga för hämd, hvartil hon i vidriga lyckoſkiften dömer ſig lika ſå ofelbart drabbad, ſom hon deraf förtjent är. Högſtſalig Hennes Kongl. Maj:t Enke-Drottningen, ſom uti hämde lyſtnad och agg aldrig kunde igenfinna hvad hennes hjerta eftertraktade, krafde ens icke de förſta ſtegen at rädda de offer, hvilka til Hennes fötter fällas kunnat: Hon geck ſjelf deras räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
