Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(0701 )
icke utan den flörfta fvårighet kunde famlas
och fättas i fitt rätta fammanhang; och icke
nöjda att fåledes föndra de färfkilta delirna af
en mening, fräckte de denna flyckning äfven
till fjelfva orden, få att man af ett fammanfatt
ord ofta finner ena hälften i en rad och den
andra i en annan, hvaraf ett exempel må an»
föras. Så heter det i Hakonarmal: ”Silfbrämet,
fom Sjötaks- till ofs hit- Länningar fände, ha vi
bekommit.” Deffa tre rader innebålla trenne
omf/krifningar och förena fåledes inre mörker med
yttre oreda, hvarföre de säkert på fin tid va-
rit ansedda för mäfterliga. Silfverbrämet är nem:
ligen: Sillen; Sjöns tak är Ifen: Sjötaks-lännin-
gar följaktligen Islänningarne: denna ordmör-
ja vill fåledes endaft fäga, att de fått den Sill
fom Isländarne fkickat. Ofta är ordet till des-
fa Charader ett mindre brukligt fynonym i det
gamla fpråket. Så, när Eigil Skallagrimfon fäger:
Jag hafver två Enkor,
ganska kalla,
Dessa Qvinnor
Elden behöfva,
fkall ingen begripa, att frågan endaft är om
Skaldens frusna fötter, få framt han ej vet att
Enka , fom på Isländfka vanligen kallas Eckja,
ockfå på famma fpråk heter Hall, fom äfven
betyder Häl. Och det var ej blott färfkilta me-
ningar, men hela berättelfer , fom kläddes i den-
na vidunderliga och myftifka drägt. g).
Skulle man väl ej, redan af denna korta
framfällning af den Nordifka Poefiens befkaf-
fenhet, vara berättigad att med vifshet antaga;
det mången Nordifk Myth, mången Nordifk
Gud,
g) Se Olafsen om Nordens gamla Diktekonst, Köpen-
hamn 1780.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
