Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
känsel-gåfva hafva till någon del låtit sakna sig.
d d D
Hans hand var kanske icke gjord, att måla den
våldsamma eller brottsliga passionens stormar eller
en djupt ryslig naturscen. Hans sångkonst steg ej
med örnens uppflygt mot obekanta rymder för att
förvåna; men han höjde sig, likt vårens sångare,
på ett lagom afstånd från jorden, för att låta sin
stämmas behag af henne höras. Hans vers flyter
mildt, som "den ’spegelklara floden, hvilken på vatt-
nade bräddar föder växter och fägring. Han talar
egentligen till inbillningen och hjertat mera, än
till förståndet; och de dygdiga eller heliga läror,
skalden yrkar, besegra och hänföra känslan. Hans
rikedom i föremålens omvexlingar och hans skick-
lighet i anordningen deraf underhålla uppmärksam-
heten, och mången oväntad tafla: öfverraskar och
upplifvar Skördarnas läsare, då han redan-börjar
tycka sig nog länge hafva följt den trötta landt-
mannen. Grefye Oxenstjerna har, som det ’synes,
känt och med varsamhet urskiljt gränsen för sin
skaldkonst. Landtbygden med dess sysselsättningar,
dess stilla oskyldiga nöjen, dess enklare och renare
dygder, religionens ljufva och tröstfulla lärdomar
och det ömma och tyst lidande menmnisko-hjertats
rörelser synas vara de mest älskade föremålen för
hans pensel. Det är anmärkningsvärdt, att ehuru
mycket den Konung, som Grefve Oxenstjernas hjerta
tillhörde, gynnade och uppmuntrade den dramatiska
litteraturen, pröfvade sig Grefve Oxenstjerna likväl
icke offentligen i detta slag, som han ej lär hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
