Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 11. Om Påskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så brukas ock i vår tid, enär ej latinska språket väljes. Den nyare verlden har liksom af tacksamhet och vördnad för ett tungomål, hvarutur den hämtat sin uplysning och smak, förent sig om det samma, såsom ett gemensamt lärdt språk. Dess regelbundna, städade, kärnfulla art, dess värdighet, grundad på dråpelige författares arbeten och gammal häfd, gifva det företräde för de nyare. Såsom än en fördel af latinens och i allmänhet döda språks bruk i påskrifter, förtjänar tilläggas, att dessa äro oföränderliga, hvaremot de nya och lefvande dageligen med bruket ombytas, så att många uttryck, som den ena tiden äro tjänande och prydeliga, en annan tid kunna förlora alt sitt behag, vara mörka, ja äfven stötande och löjeliga, följagteligen fördärfva hela påskriften, som dock var gjord för all framtid [1]. Såsom allmän regel lärer annars få antagas, att på en och samma penning icke mer än ett språk må nyttjas. Till en åtsida med latinsk titel, passar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
