Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 4. Neolittidens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 W. L. GEORGE
i norra Asien. Enligt Fehlinger betecknar den en fas
i stammens utvecklingshistoria. Promiscuitet torde
vara en abnorm företeelse som endast uppträder, då
befolkningen är flukterande, när en massa främmande
kvinnor rövats, när stammarna samla sig för
krigsändamål, under farsoter eller då stammen lidit stora
förluster i strid. Med andra ord: under upprörda
förhållanden. Så snart man åter kommit in i gängorna,
återvänder man till polygami eller monogami, och
promiscuiteten försvinner. Vi kunna lätt föreställa oss,
att om också neolittidens hövding inte tålde någon
rival, så kunde han genom dödsfall bli ersatt ett halvt
dussin gånger under en kvinnas livstid. Men detta är
inte promiscuitet. Förmodligen dog promiscuiteten ut,
då exogami under neolittiden uppträdde som en
modifierande faktor.
Med exogami menas tvång för mannen att välja
hustru ur en grupp, som bär ett annat totem än hans
egen — roten till rasen och nationen. Seden uppstod
troligen mot neolittidens slut, kanske så sent som i
bronsåldern, när de mindre grupperna under sina
hövdingar hade lärt sig att leva samman. Vi finna
fortfarande spår av den, särskilt på Salomoöarna, där ingen
kvinna får ha förbindelse med en man, som inte
tillhör en annan grupp, en familj av annat blod, som vi
skulle uttrycka saken.
Fehlinger påvisar, att seden inte behöver anses som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
