Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 8. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRA OCH HÄRLIGHET 95
teatern skilda från soldaternas; gifta ämbetsmän
räknades för mer än ogifta, och de gifta hade
företrädesrätt till ämbeten. Det finns ingenting, som har med
moral att göra, i den saken. Under franska
revolutionen uppstod en rik legendbildning om romarnas
dygder: mod, renhet, rättvisa. Sanningen är, att romarna
voro ungefär som andra folk, men de hyllade den
åskådningen, att det gifta ståndet var det normala, och
som deras strävan var att normalisera världen, så
drogo de den logiska slutsatsen, att folk borde gifta sig.
Giftermålsceremonien var mycket mer invecklad, än
en grek någonsin skulle ha kunnat hitta på: det är
från vår synpunkt sett av ett visst intresse. För
äktenskapet rådfrågades augurerna, så att man kunde
känna sig säker på, att förbindelsen hade gudarnas
välsignelse. En mängd dagar ansågos som olycksdagar.
Man rådplägade länge, innan äktenskapet beslöts, men
bruden tillfrågades endast genom sin far. Ett
kontrakt uppsattes, underskrevs och förseglades av båda
parternas föräldrar. I vissa fall arrangerades
giftermålen av särskilda äkenskapsmäklare, och en hel del
förfrågningar gjordes, innan de båda familjerna
besläktade sig. På sätt och vis visade romarna en mer
modern uppfattning, ty de motsatte sig
barnäktenskap, något som fortfarande är vanligt i Örienten.
Augustus förbjöd äktenskapskontrakt, innan båda
parterna voro giftasvuxna, med undantag att en flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
