Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 8. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 W. L. GEORGE
kunde trolovas vid tio års ålder och bortgiftas vid tolv.
Detta förefaller visserligen ytterst elementärt, men är
icke desto mindre viktigt: här finna vi till slut en
antydan till vår uppfattning, att båda parterna skola ha
nått den ålder att deras val är fritt. I praktiken
trolovades den romerska flickan mycket senare. Hon
tillfrågas fortfarande inte, men ett visst skydd har hon
dock. En trettonårig romarinna hade säkerligen
redan en egen mening, och var hon favorit hos
föräldrarna, kunde hon också göra den gällande.
Vi ha inte utrymme här att redogöra för de
invecklade giftermålsceremonierna, hur brudens hår
delades med en spjutspets, vigselringen av järn,
bröllopskakan av vete, salt och vatten, etc. De äro utan
vikt. Det enda vi här behöva bry oss om, är att de
existerade, ty det är något alldeles nytt. I vissa fall
behövdes dock ingen ceremoni, ty romarna hade
samma åsikt som skottarna, att om två personer leva
offentligt som man och hustru, så äro de lagligen gifta.
Äktenskapet kan också ta sin utgångspunkt i ett
offentligt tillkännagivande. Detta ansågs emellertid
inte värdigt finare familjer. En patricier, som gifte
sig med en plebej, något som ganska tidigt tilläts,
kunde göra något sådant, men personer i högre samhälls-
ställning fordrade en mer invecklad ceremoni.
Teoretiskt taget voro romarne monogama, men i
praktiken var regeln underkastad vissa undantag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
