Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 8. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AÄARA OCH HARLIGHET 97
Praxis varierade, men åtminstone under en viss period
löpte bigamisten risken att bli brännmärkt.
Emellertid var monogami vanligare än hos grekerna. De
drogos därför instinktivt till kristendomen, när den
kom till dem. I själva verket hade de lyckats
förskaffa kvinnan en respekt, som hon inte hade i
Grekland. Enligt den tidigare lagstiftningen ärvde hustrun
mannens förmögenhet, i händelse han dött utan att
ha gjort testamente. Fanns det barn, delade änkan
lika med dem. Utvecklingen av den romerska
synpunkten på egendom visas av Julianus lag, enligt
vilken en otrogen hustru förlorade hälvten av sin
hemgift, en tredjedel av annan egendom och bannlystes.
Detta är av vikt, ty enligt en mer orientalisk synpunkt
än romarnas, skulle en otrogen hustru ha förlorat hela
sin egendom.
Trots allt detta hade romarinnan ännu icke någon
god ställning. Hon blev i allmänhet väl behandlad,
hon hade rättighet att bevista de offentliga festerna,
hon kunde få deltaga i sin mans och hans vänners
festmiddagar, vilket var ett enormt framsteg, jämfört
med det orientaliska haremssystemet. Men
äktenskapet självt var aldrig säkert för den romerska hustrun.
Mannen kunde med största lätthet få skilsmässa. Så
skilde sig exempelvis Pompejus från Muria på en
obevisad anklagelse för otrohet. Efter trettio års
äktenskap med Tarentia skilde sig Cicero för att gifta sig
Kvinnans Historia. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
