Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 8. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 W. L. GEORGE
med en ung flicka. En kvinna kunde förskjutas,
därför att hon var barnlös, därför att hon icke längre
behagade, av vilken som helst anledning. Romaren
behövde endast skicka henne ett skrivet budskap:
»Tag det som tillhör dig.»
Det enda botemedlet mot ett sådant tillstånd är,
att även kvinnorna ha rättighet att söka skilsmässa,
men — här liksom i Grekland — ledo de socialt, om de
begagnade sig av lagen. De levde fortfarande i ett
samhälle, där kvinnan var tillbakasatt, ifall hon inte
var dotter till en romersk medborgare. Inte ens då
hade hon sin fulla frihet. Hon levde i en värld av
oro, krig och utsvävningar, i en stad, full av
kurtisaner, lagligen införda i officiella register. Till och
med kejsarfamiljerna, kvinnor som Messalina,
blandade sig i tumultet. Långt före Cæsar föraktades
äktenskapsbestämmelserna, sederna fördärvades, och så
småningom fördunklades bilden av det sedestränga
republikanska Rom av kejsartidens orientaliska
hedendom, som älskade blodiga uppträden, förgyllda
kappkörningsvagnar, orientens brutala nöjen, kampen
på arenan mellan lejon och män. Det var inte en värld,
där kvinnan kunde göra sina rättigheter gällande,
men rättigheter fick hon icke desto mindre, ty hur
lastbar och brutal romaren än var, så hade han
ändock en instinktiv förkärlek för ordning. Kvinnan är
svag. Dessa antydningar till ett ordnat samhällsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
