Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 9. Den nordiska kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRA OCH HÄRLIGHET 103
han en gång under ett bollspel lärt känna den fagra
Valgärd, som med de andra flickorna stod och såg på
leken. De båda unga fattade behag till varandra.
Först språkades de vid på tingplatsen, men snart
började Ingolv att träget uppvakta henne i hennes
hem. »Men detta», säger sagan, »var hennes fader
Ottar inte med om.» Han uppmanade Ingolv att
upphöra med sina besök, vilket denne också gjorde,
sedan hans äldre broder Torsten hotat honom med sin
ovänskap.
Det kunde hända, att en sådan alltför ivrig och
indiskret friare helt enkelt fick nej med den
motivering, att han gjort flickan till samtalsämne i bygden,
något som ej tilltalade dessa stolta och nackstyva
bönder. Av den orsaken höll den rike hövdingasonen
Sörles poetiska kärlekssaga på att få ett tragiskt slut.
Den gången lyckades det dock genom list och mycken
övertalan att blidka den förtörnade fadern.
Om de nordiska kvinnorna nog i allmänhet liknade
sina sydeuropeiska systrar i undergivenhet under ödet
i form av fäder och målsmän, så låta dock de
isländska sagorna oss göra bekantskap med en mängd
lysande undantag. Vi lära där känna hårda, stolta och
självmedvetna kvinnor och möta även något, som vi
äro berättigade att kalla kärlek i modern mening.
När Hallgärd Höskuldsdotter första gången
bortgiftes, skedde det enligt vedertagen sed utan att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
