Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 9. Den nordiska kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRA OCH HÄRLIGIHET 105
Kjartan var ärelysten, fann Island för trångt och reste
mot Gudruns vilja till Norges kungahov. De båda
unga skildes. Sårad av vad hon betraktade som ett
bevis på likgiltighet från hans sida, lät Gudrun
övertala sig till giftermål med Kjartans fosterbror Bolle.
Övergiven av Gudrun gifte sig Kjartan efter sin
hemkonst till Island med den för sin skönhet ryktbara
Rämna. Från detta ögonblick ruvade Gudrun på
hämnd och gav sig inte, förrän hon fått Bolle att
dräpa Kjartan. När Bolle efter fullbordat dåd återvände
hem, möter han Gudrun, som frågar, hur långt tiden
lidit. Han svarar, att det gått vid pass två timmar
sedan solen stod högst.
»Stordåden växa», säger hon, »jag har spunnit tolv
alnar garn, och du har dräpt Kjartan ... Sist nämner
jag det, som dock synes mig det största, att Rämna ej
skall gå leende i säng i afton.»
»Ovisst tyckes det mig», svarar Bolle, »om hon
kommer att blekna mer än du vid denna nyhet.»
Men när man en gång frågade Gudrun, vilken man
hon skattat högst och älskat mest, svarade hon
vemodigt:
»Den man jag ändock varit värst emot.»
Om också den nordiska kvinnan på många sätt var
bunden och stod i beroende av sin fars, sina bröders
och av mannens vilja, så behandlades hon utan tvivel
här uppe med större ridderlighet än bland de latinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
