Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 2. Grundåskådningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS 115
sorts andlig demokrati. De kristna hade övertagit
judarnas stränga morallag, den judiska trosivern och
sammanhållningen, men de voro inte bundna inom
sin egen tro. De inskränkte inte
frälsningsmöjligheterna, utan utsträckte dem till alla raser, till rik och
fattig, hög och låg.
Begäret att omvända och frälsa hade djupgående
verkningar på de första kristnas liv. På det hela
taget var det rent av två skäl. För det första kunde
en blivande kristen inte upptagas i församlingen,
innan han gjort bot för sina föregående synder i form
av ett absolut rent liv. Det andra skälet var, att för
att kunna omvända någon, måste man själv verka
som föredöme, och detta tvingade de äldste kristna till
ett exemplariskt liv. Från en del håll har påvisats,
att många av de äldsta kristna voro brottslingar. Det
är sant, men man får komma ihåg, att hedendomen
ingen tröst och upprättelse hade åt den ångrande
syndaren. Kristendomen kunde både trösta och upprätta
— det är inte uteslutet, att av brottslingen kunde bli
ett helgon. I den grekiska och romerska litteraturen
finns inte ett spår av, att hedendomen förstått
skönheten av ett rent liv. De kristna däremot hade en
stark känsla av att passionen smutsade och
förnedrade människan. Möjligen gingo de för långt.
Asketismen, grundad i deras förakt för jordelivet, kom dem
att vända sig bort från skönheten och kärleken. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
