Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 3. Kvinnans ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 W. L. GEORGE
Man kan fortsätta i oändlighet. De äldsta kristna
bekände sig fortfarande till den gamla judiska, grekiska
och romerska åskådningen, att människosläktet
utgjordes av mannen, medan kvinnan var ett bihang,
en sort »undermänniska». Dessutom kunde de
kristna inte sluta sina ögon för det faktum, att kvinnan
var tilldragande. Skimret i hennes ögon, glansen av
hennes hår, leendet kring hennes röda läppar, hennes
tårar, det eggande i hennes kvinnliga stolthet, allt som
var behag, allt som var förledande var för dem
endast ett djävulens bländverk. Kvinnan var stötestenen,
frestelsen, som måste övervinnas, en av djävulen
inspirerad rastlös fiende, som skapats för att bereda
männens fall. Det föll sig visserligen svårt för dem
att hata henne, eftersom de älskade henne, men det
föll sig också lätt för dem att hata henne, eftersom
de fruktade henne.
De äldsta kristna voro övertygade om, att mannen
bar inom sig en gnista av det gudomliga, medan
kvinnan endast innehöll något av mannen; hon var
mannens stolthet, men inte andens. De ansågo kvinnan
skapad för mannen, till hans tjänst och trevnad.
Därför var mannen kvinnans andliga ledare; hon måste
vara honom underdånig, och hans enda plikt var att
älska henne. I ingenting av detta ligger någonting
speciellt kristligt — det är enbart orientaliskt och
antikt. Den punkt, på vilken de kristna skilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
