Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 6. Den mörka tidsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
LJUS 133
Det var endast i västerlandet, som kvinnornas
ställning förbättrades. Kyrkans politik gent emot
barbarerna var psykologiskt riktig. I stället för att vända
sig mot dem, absorberade kristendomen dem. Trots
Tertullianus uppmuntrade kyrkan giftermål med
hedningar, för att på så sätt få tron utbredd. Först när
kristendomen kände sig fullt säker om herraväldet,
förbjöds giftermål med hedningar. Gratianus förbjöd
sådana äktenskap, utom i fall av påvlig dispens, men
i själva verket var kristendomen redan omkr. år 1000
så utbredd i Västeuropa, att de återstående
hedningarna funno med sin fördel förenligt att taga dopet.
I fråga om kvinnans ställning under denna tid
möta vi motsägande fakta. De kristnade barbarerna
skapade visserligen ingenting nytt, men de förde med
sig från vandringstiden ett visst drag av frisinthet,
som medförde en annan förändring i kvinnans
ställning: en dunkel föreställning om, att en ung flicka
borde tillfrågas, innan hon giftes bort. Det var något,
som de äldste kristna inte hade haft sinne för — vi
ha här att anteckna ett framsteg. De första kristna
voro belåtna med, att flickans föräldrar gått med på
saken, men år 560 förbjöd barbarkungen Klotar I
seden att tvinga en kvinna till äktenskap. I tionde
århundradet fordrade anglosachsarna flickans bifall,
innan vigsel firades.
Givetvis hade dessa bestämmelser ingen absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
