Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 2. Människan födes god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 W. L. GEORGE
idéer och frambragte nya tankar. Han protesterade
mot censur av böcker och skådespel. Han ingrep i
flera processer till protestanternas försvar mot den
katolska regeringen, ungefär samma ställning, som
Zola sedan skulle komma att inta i Dreyfus-processen.
Hela hans liv var en enda lång kamp mot den
katolska kyrkan. Han var ingen ateist, snarare en
fritänkare, men i det katolska prästerskapet såg han
tyranniets och krigens upphov. Han såg ingen skillnad
mellan last och dygd, ty de variera med tid och ort.
Det fanns också löjliga sidor hos Voltaire, som på det
hela taget var en osympatisk karaktär. Han hade
ett vurmigt intresse för medicin och trodde liksom
sin samtid, att kopporna kunde botas med
åderlåtning, kräkmedel och starka viner. I hans
korrespondens hittar man mycken sådan nonsens. Han var
egenkär, girig, mycket angelägen att stå väl hos sin samtids
store — men må han få ha sin samtids fel, då han
dessutom hade förtjänster, som på den tiden voro
ganska okända.
Han trodde dock på möjligheten att omsätta
rättvisan i praktiken och ansåg den kristna tanken om
lön för att vara god lika simpel som dogmen om de
eviga straffen, utgående ifrån det är nog för en man
att göra sin plikt.
Det är dessa tre män, som grundlägga det
adertonde seklet, det rastlösa, skeptiska adertonde seklet, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
