Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B
Den hafvande kvinnan bör i allmänhet så litet som möjligt
afvika från det lefnadssätt, vid hvilket hon blifvit van, för så
vidt det varit någorlunda sundt och bekommit henne väl.
Hon har dock åtskilligt att iakttaga rörande såväl sitt
kropps- som själslif, hvilket vi här närmare vilja afhandla.
Kroppens dietetik under hafvandeskapet.
Till denna dietetik höra: en sund föda, en sund beklädnad,
rörelse och hvila, frisk luft, vattenbehandling och renlighet.
Födan.
Födan under hafvandeskapet bör vara lättsmält, närande och
hvarken retande för nerverna eller upphetsande för blodet.
Dieten bör således vara lätt, tillräcklig och ändå måttlig
samt bör vara så omväxlande som möjligt, så att fostret inte
lider brist på någon af de beståndsdelar, det för sin sunda
utveckling behöfver.
Fettbildande får den dock inte vara, så att fostret blir för
stort, ej heller alltför kalkrik, så att dess benbyggnad blir för
kraftig.
Utan giltiga skäl bör en hafvande kvinna ej frångå sin
vanliga diet, ifall den bekommit henne väl. Skulle hon känna
motvilja mot vissa födoämnen, må hon betrakta det som en naturens
maning och undvika dem.
Om hon å andra sidan förnimmer en sjuklig åtrå efter vissa
onaturliga eller ohälsosamma födoämnen, så kan detta anses som
ett sannolikt tecken till, att hennes diet är oriktig, och att
hennes föda lider brist på något för fostrets utveckling viktigt
näringsämne. Hon bör i sådant fall göra kosten mera omväxlande och
dagligen förtära färsk och kokad frukt.
Väderbildande och starkt kryddade födoämnen, likaså
upphetsande och spirituösa drycker måste undvikas.
Kött (utom oxkött) och villebråd kunna förtäras, blott det
sker med måtta, aldrig mera än en gång om dagen och helst
endast några dagar i veckan. Lämpligare äro fågel och fisk med
undantag af de sorter, som äro mycket feta.
Sålunda lämpa sig ej späck, ål, karp, rökt lax etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
