Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
barnet ofta skrifva upp föremålets namn eller söka att göra det
intressant genom att visa det från olika sidor.
Till tolfte året ungefär arbetar barnet hufvudsakligen
mekaniskt, men sedermera börjar barnet att tillägna sig kunskaperna
mera med .förståndet. Vid denna tidpunkt måste skolan gifva
vidare ledning.
Man bör ej låta barnet lära sig allt för mycket utantill,
ty det försvagar minnet. Skadligt är också att vilja tvinga det
att lära utantill, livad det ej förstår, ty verklig nytta af det lärda
kan man blott få af det, som man klart uppfattat med förståndet.
En oförstådd minnesläxa är något, man endast kan utantill, men
det blir aldrig en inre egendom.
Lusten att vara kvick.
Det finns ännu en själsverksamhet, hvilken vi här vilja
beröra, nämligen kvickheten, som kan bli till en stor fara för barnets
moral. Man bör därför aldrig söka framlocka kvickhet eller skratta åt,
dess öfverdriften ty dels blir barnet däraf inbilskt, dels lider dess
hjärtelag skada,
Det finns visserligen en slags godmodig humor, som kan
betraktas som en lifvets krydda, men den får aldrig gå ut på att
uppsöka brister och svagheter hos andra. Barnet får i sina
lustigheter ej blifva näsvist, elakt och hjärtlöst, och man får aldrig tåla,
att det gör sig lustigt på andras bekostnad eller härmar andras
egenheter.
Det finns föräldrar, som sätta en ära i att ha kvicka barn,
och som på allt sätt uppmuntra dem att säga s. k. kvickheter.
Det är oriktigt och gör barnen själfva stor skada, då de därigenom
uppfostras till näsvisa, obehagliga människor.
Ofvan nämnda godmodiga, oskadliga humor kan modern gärna
då och då söka öfva, men äfven den bör hållas inom vissa gränser.
Att lösa gåtor är nyttigt och bildande, och på detta kan barnet
öfva sin snabbtänkthet och fyndighet. Man får dock ej gifva det
andra gåtor än sådana, som lämpa sig för dess fattningsförmåga,
och som behandla bekanta ting.
Småningom kommer barnet också att af sig själf hitta på
nya gåtor, som modern skall lösa, men då gäller det för henne
att ingen skef föreställning insmyger sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
