Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
vara för sådana berättelser, som äro enkom gjorda för barn, ocli
där den direkt på berättelsen följande tillämpningen försvagar
intrycket af själfva handlingen, som måste tala för sig själf.
Det finns också andra berättelser, som i stället för att
inverka på moralen vilja göra intryck på känslorna och uppväcka
deras rörelse. Sådant är onaturligt och försvagar intrycket eller
för det på afvägar. Den enkla, oförfalskade barnsliga rörelsen
blyges att visa sig, och i synnerhet är detta fallet med starka,
modiga naturer. Ju enklare och ju mindre beräknad på att
uppväcka rörelse framställningen af en sedlig handling är, ju mera
intryck gör den.
Märker man, att barnets moraliska kraft ökas, så stärkes
den ytterligare, om man visar, att man hyser förtroende till dess
goda vilja och kraft. Ett visadt förtroende stegrar märkbart
själfaktningen, hederskänslan och själfbehärskningen, liksom å
andra sidan misstroende försvagar den sedliga kraften.
Om barnet är mycket vankelmodigt och viljesvagt, bör modern
kärleksfullt söka uppmuntra och hjälpa detsamma samt visa
förtroende, äfven om hon skulle vara tvifvelsam. Hon får ej visa
misstroende till dess sedliga kraft, ty då beröfvar hon barnet dess
sista moraliska stöd och kommer det att själft uppgifva hoppet.
Naturligtvis måste hon vara mycket försiktig med sitt
förtroende och ständigt hafva ett vaksamt öga på barnet. Likaså
får hon ej allt för lätt vara beredd att förlåta och tro på dess
ofta upprepade löften om bättring, ty om hon gör detta, tror
barnet, att allt är undangjordt med en afbön och ett löfte om
bättring, och det lägger sig inte allvarligt vinn om verklig bättring,
utan slår sig till ro på goda föresatser ocli råkar ut för faran af
sedligt lättsinne.
Modern får ej göra sin förlåtelse och tro på barnets bättring
beroende på dess iöften, utan på dess kommande uppförande och på
utförandet af dess goda beslut. Först när beviset på det frivilliga
goda beslutet blifvit gifvet, bör hon odeladt skänka sin förlåtelse.
Den bästa pröfvostenen för barnets sedliga kraft är den
frivilliga, ej framlockade bekännelsen och bönen om tillgift, ej
blott inför Gud och modern, utan också inför andra, mot hvilka
det försyndat sig. Detta är en svår pröfning, i synnerhet för en
karaktärssvag människa, hvarför modern bör uppbjuda allt för att
redan tidigt söka utveckla denna sida af den sedliga kraften.
För den skull bör hon, så snart hon märker, att barnet med
flit försyndat sig mot någon, hvem det vara må, genom sitt
uppförande visa, att det inte förr kommer i odeladt åtnjutande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
