Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
hennes kärlek och aktning, än det frivilligt bekännt sitt fel. Det
bör lära sig, att en verklig försoning blott kan äga rum, när man
frivilligt erkänner en förseelse.
Skulle barnet däremot ej vilja erkänna ett fel, som det vet
om, utan kanske till och med försvarar det samt vägrar att ödmjuka
sig själft, då måste modern förmana det, och om det på grund af
en falsk hederskänsla ändå håller fast vid sitt påstående, då måste
det öfverbevisas och utskämmas. Det bör lära sig att skilja
mellan falsk och sann hederskänsla och bör få veta, att det är
hederligt att tillstå ett fel, men ohederligt och ärelöst att ej vilja
ödmjuka sig själf.
Samtidigt med att barnets själfkänsla och själfförtroende
väckes, bör det också tillhållas att vara ödmjukt och
anspråkslöst. Modern bör föregå med godt exempel, så att hon inte
yfves öfver yttre eller inre förmåner hos sig själf eller barnet.
Hon bör inte berömma det inför främmande i dess närvaro och
bör inte göra mycket väsen af det samma.
Barnets ödmjukhet skall framträda som anspråkslöshet, så att
det underordnar sig själft och nedsätter sina egna anspråk till
förmån för andras. Det bör vänjas att hålla sig blygsamt
tillbaka, att ej käckt tränga sig fram, att ej taga först vid bordet
eller de bästa bitarna eller mest af det läckraste, m. m.
Modern bör ej heller tillåta, att det blandar sig i de
fullvuxnas samtal, att det disputerar eller på annat sätt är näsvist.
Det skall i barndomen lära sig och som fullvuxen öfva dygden
att villigt erkänna andras företräden och sin egen begränsning.
Denna sanna ödmjukhet låter mycket väl förena sig med den
själfkänsla och själfaktning, som hvarje ädel människa bör äga,
och hvartill barnet skall uppfostras.
Uppfostran till flit och ordning.
Af naturen har barnet en liflig verksamhetsdrift, som från
början bör ledas i rätta fåror, så att den ej urartar i
förstörelselusta och upptåg. Verksamdriften yttrar sig först som lek,
hvilken småningom måste föras till nyttigt arbete och en ordnad
verksamhet. Genom att föra verksamhetsdriften in på en rätt
väg uppfostrar modern barnet till flit, en regelbunden verksamhet
och ordningskärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
