Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23
Ett päron håller sig icke, om det tages direkt från trädet
och lägges i kallt rum. Om det i stället skördas omoget och
sedan förvaras varmt, tills det får en mogen färg, och därefter
placeras i svalt rum, då håller det sig längre. Men därifrån
bör det icke serveras direkt, utan dessförinnan några dagar få
ligga i 17 à 20 grader varmt rum; på detta sätt behandlade
kunna äfven svenska päron hålla sig ganska länge, och de ädlaste
sorterna kunna därigenom komma de franska ganska nära i
saftighet och deliciös arom. (Enligt Abelin.)
Som bordsfrukt är päronet i många fall äpplet öfverlägset,
men är annars af mindre ekonomisk betydelse än detta. Ett
bordsäpple kan med stor fördel användas också som matfrukt,
men de "smältande" dessertpäronen passa i allmänhet endast för
bordet. Enklare sorter lämpa sig dock mycket väl till
hushållsändamål.
Inköpet.
Ett godt bordspäron måste vara mycket saftigt, sött och
angenämt smältande i smaken; det får icke innehålla hvarken
steniga gyttringar eller många och stora kärnor. I mycket fina
sorter saknas dessa helt och hållet. Ju torrare ett päron är,
desto sämre är det.
Vid inköp af torkpäron bör man söka erhålla frukter med
hårdt, men stenfritt kött, såsom t. ex. kanelpäron eller ännu
bättre fulleröpäron. Mindre lämpliga äro de lösare sorterna.
Detsamma gäller vid inköp af kokpäron. Päron kunna därjämte
användas till sirup, ättika och ett slags päronvin, som kallas
perry.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
