- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
101

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Risgryn.

Dessa erhållas af risplantan, Oryza sativa, som odlas allmänt
i sumpiga trakter i tropikerna. De innehålla betydligt mindre
både ägghviteämnen och fett än de vanliga sädesslagen, men äro
däremot rikare på stärkelse.

Risgryn är ett bland de mest lättsmälta af alla
stärkelsehaltiga födoämnen, ehuru det till sin kemiska sammansättning
är något ensidigt och fattigt på salter, fett och ägghvita. Det
bör därför förtäras med tillsats af mjölk, frukt och dylikt. Dess
näringsvärde är dock synnerligen stort. För många folkslag
utgör ris det hufvudsakliga näringsmedlet.

Olika sorter.

I handeln förekomma en mängd olika sorter och kvaliteter,
hvilkas näringsvärde kan vara ungefär detsamma, men som dock
på grund af olika utseende växla i pris.

Dyrast äro stora, vackra, hvita, nästan genomskinliga gryn,
som äro hela, likformiga och oblandade. Mindre grynsorter äro
billigare, äfvensom sådana, där hela och mer eller mindre skadade
eller krossade gryn äro blandade med hvarandra; billigare äro
äfven mindre genomskinliga och glänsande sorter.

Groda risgryn böra vara fria från skal och främmande
inblandningar samt i torrt tillstånd utan lukt och smak.

Man skiljer mellan sumpris och bergris: det senare anses
vara bäst, men kommer sällan i handeln; kornen äro längre,
hårdare och hvitare.

Efter produktionsorten erhåller man flere sorter: Carolinaris
anses vara den förnämsta sorten och odlas i Nordamerikas syd-,
stater; kornet är rent hvitt, genomlysande och föga fåradt’
ostindiskt ris är af flera sorter, hvaraf Java och Patna anses bäst ’
kornen äro smala och nästan genomskinliga; bengalriset är gult
eller rödaktigt och ofta orent; mycket allmän är aracansorten,
med små, gulaktiga korn; italienskt ris liknar carolinariset i
hvithet, men kornen äro kortare och tjockare; brasilianskt ris
liar fulla, genomlysande korn, levantinskt och egyptiskt ris är
mjöligt och ofta orent, kinesiskt ris är mera sällsynt.

Ofta är riset färgadt, t. ex. med kalk, ultramarin och dylikt,
hvarför det helst bör tvättas före användandet i rent regnvatten.
Ar ytan skroflig, är det ofta tecken till att grynen tvättats i
kalkvatten för att få hvitare färg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free