Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
fylld med blod, så är fågeln ung och nyligen fullfjädrad: är
pennan hård och torr, så är fågeln gammal. Äro fötter och näbb
hårda och mörka, huden grof, oren, mörk på bröst och buk, är
fågeln gammal; ung vildfågel har mjuk, gulkantad näbb och
ljusa fötter.
En ung fågel har näbben mjuk och böjlig, klorna späda och
obetydligt krökta samt skinnet hvitt och fint. Köttet är löst,
saftigt och smakligt.
Tama fåglar.
Dessa böra om möjligt köpas lefvande; de böra helst vara
gödda, högst ettåriga. I äldre tillstånd äro de sega, torra och
mindre njutbara.
Plockad fågel bör lia hvit, gulaktig eller grå hud; ju blåare
den är, desto längre äro djuren förvarade; äro djuren blågröna,
fläckiga och mycket lösa i köttet, ha de redan börjat ruttna.
Å själfdöda djur äro venerna fyllda med blod; å slaktade är
blodet aftappadt. Man bör ej låta bedraga sig af att slaktsår
finnas å kroppen; sådana anbringas ej sällan i bedräglig afsikt
å själfdöda djur. Sådana sår visa en köttväf, som ej är
genomträngd af blod; mången gång är det dock ganska svårt att
afgöra, huruvida djuret är slaktadt eller själfdödt.
Höns.
Man skiljer mellan tvenne hufvudgrupper: höns med kam
och höns med tofs. Till den förra gruppen räknas brahmaputra,
cochinchina, malajiska höns (storvuxna raser från Äsien med
fjäder-klädda tår), dominiques, plymouthrocks, hamburger, spanska,
italienska, dorkings, våra svenska landthöns (som i allmänhet äro
små och magra, men dock redan väsentligt förbättrats). Till
tofshönsen höra bredahöns (holländska), polska, sultanhöns, de
franska som slaktdjur berömda sorterna crève-coeur, houdan
och la flëche m. fi. Smakligast anses de engelska
dorking-hönsen vara.
Unga höns ha smärtare och finare kroppsbyggnad, rödare,
ej alltför tjock kam, längre ben, kortare klor och sporrar; dock
äro dessa ej sällan afbrutna i afsikt att "föryngra" hönset.
Gamla hönor ha fastare och tjockare bröstben, grofva muskler,
fastare hud, grofva, afnötta klor och en stark, undersätsig
kroppsbyggnad. Plockade höns bör vara gula, grå eller hvita (ej blå)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
