Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ecklesiastikern om Kristus
- Kyrkoceremoniernas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Den tid är icke långt aflägsen, då protestanterna komma att
såsom bröder räcka katolikerna handen och tillsammans kämpa mot samma
fiende."
Kyrkoceremoniernas uppkomst
ibland våra romerska katoliker visa, att dess upphofsmän lika
litet då, som vår tids omdöpta katoliker nu, rättade sig efter
Kristus. Vi anföra här på dessa katolska „sakrament" följande
historiska födelsedata, som visar, att de icke komma från
Kristus, tagna ur E. Evalds tidregisters II del och J. L.
Hohmans reformationshistoria, med hvilka Rev. James Marshall
Thompsons kyrkohistoria samstämmigt vittnar:
Dopet förrättades ursprungligen genom neddoppning, så att den
som framställde sig till dop bringades hel och hållen under vattnet, efter
att hafva aflagt en offentlig bekännelse. Sid. 64 och 138. (Detta
skriftenliga dop började med Johannes döparen och symboliserar den döptes
död till verlden. Och mot alla dess troende iakttagare rasade „de tio"
förfärliga förföljelserna, under det förföljarna instiftade de ännu
vidmakthållna, i deras smak behagliga romerska kyrkosakramenten.)
Barndopet antogs 252 på en biskopssynod hållen i Kartago. Sid.
87. („Origenes [död 254] talade om barndopet som ett mycket gammalt
bruk." H. B. Smith.) År 152 e. Kr. befallde biskop Hyginus
kyrkoinvigelse och faddrar vid dopet. Sid. 69.
Korstecknet började man använda 427 och att hafva utskurna kors
i kyrkorna. Sid. 176. (Det var egentligen förändringen ifrån det gamla
Tammus T, som först liknade en klubba, till det nu gängse korset, som
då infördes.)
Nattvarden inrättades tillsammans med skriftemål (bikt) 230. Sid.
81. Solkakorna, aflat, begagnades, stämplade med I. H. S., hvilka, säger
Dalin: „Urspr. (garanterade) befrielse från kyrkans näpst för begången
synd emot vissa villkor, såsom vallfart, goda verk och gärningar,
penningafgift".... Häraf uppkom aflatsbref, hvarmed aflatskrämarna t.o.m.
försäkrade köparen syndernas förlåtelse på förlag för de mot kyrkan
begångna förbrytelserna. [1901 fingo nådeligen en del af
rengöringspersonalen i Vatikanen tjäna sig 5 års förlag af syndernas förlåtelse.]
Aflatskrämeriet befästades 1324 af påfven Johannes XXII, som
därmed gjorde synden till en ypperlig handelsvara. Då bestämdes äfven,
att man efter ringningen skulle slå de s. k. tre „bedeslag". Sid. 548.
Helgondyrkan och förböner för de döda antogs 241: Sid. 83. (Samma
år „grundlades i Alexandria den Neo-Platoniska filosofie-religionsskolan
såsom en rival mot kristendom". J. M. T.)
Altare, messa och munkväsende (ordensbröder) infördes år 300.
Sid. 97 och 98. Och 314 började man uppföra präktiga kyrkor och
företaga pilgrimsfärder. Sid. 103.
Ar 340 började man bygga kloster. Sid. 109. (En del kyrkor, tagna
ifrån undertryckta partier, gjordes då till — bordeller.)
År 400 började katolska presterskapet att använda egna dyrbara
ornater (embetsskrudar), sattes i stor ära och erhöll stor makt. Sid. 140.
Messhakarna tillskapades år 600, och biskoparna började använda
dolmatiska (kappliknande) lifrockar (försedda med hvita ärmar) samt ring
och staf. Sid. 208.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvinnsam/0011.html
