Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Camilla Collett och kvinnoväckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGE
13
Och hon kände bittert männens företräde i fri tillgång till
studier och till en omfattande livsverksamhet. Det
instängda liv hon förde i hemmet kunde inte tillfredsställa
hennes rastlösa och vittfamnande ande. Och hon greps ofta
av vemod över kvinnans ställning i samhället.
1
Efter ett tioårigt, utvecklande äktenskap med en man
som »gav den förtryckta mod» började hon utlösa sina
känslor och tankar i skrift och utgav anonymt Norges
första moderna roman, Amtmandens dötre¹, i vilken
hon krävde utrymme för kvinnans individualitet och
handlingsfrihet. Hon låter även framskymta ett
framtidssamhälle med sundare och värdigare förhållande mellan man
och kvinna. Romanen väckte mycket uppseende och
föranledde hela kvinnosaksrörelsen i Norge, alldeles som
Fredrika Bremers Hertha gjorde i Sverige och
Mathilde Fibigers’ Tolv Breve i Danmark.
-
-
I sina senare skrifter upptog hon, i djupaste medlidande
med det undertryckta kvinnosläktet och brinnande av
indignationens heliga eld, en modig kamp för kvinnans
rätt och för plats för henne att arbeta och leva.
Kvinnosaken blev för henne mänsklighetens sak. »Tiden
er i nød fra dybet lyder manende, angstfuldt kaldende
røster
det er paa kvinden de kalder,» skriver hon.
Kvinnorna måste väckas till insikt om sitt människovärde
och sin människorätt, och så griper hon sig an med en
djärv och revolutionär strid för kvinnofrigörelsen i den
ena skriften efter den andra. De märkliga memoarverken
Ide lange nætter och Fra de stummesleir m. fl.
gjorde henne icke populär. Hon rönte mycket motstånd och
kände sig oförstådd och som en ropandes röst i öknen,
men upphör ändock inte att ropa. Inte heller minskas
hennes okuvliga tro på framtidsväxten hos de idéer hon
utströr. Häri var hon optimistisk och lik sin bror Henrik
1 1854.
Under pseudonymen Clara Rafael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
